Sveriges infrastruktur är i ett stort behov av utveckling och upprustning. Hur denna utveckling på ett effektivt sätt ska organiseras och, inte minst, finansieras finns det olika uppfattningar om. En modell som hittills används mycket sparsamt i Sverige är så kallad offentlig-privat samverkan, eller OPS.
OPS kan utformas på olika sätt men innebär oftast, mycket förenklat, att en privat aktör efter upphandling får ansvar för att finansiera och uppföra infrastruktur och därefter har både en rättighet och en skyldighet att ansvara för driften av infrastrukturen under en viss tid.
OPS-utredningen föreslår bland annat att ett försöksprogram med minst tre OPS-projekt genomförs inom transportinfrastrukturområdet.
Konkurrensverket avstyrker i sitt remissyttrande förslaget om att starta försöksprogrammet och menar vidare att om försöksprogrammet genomförs så bör projekten genomföras ett i taget. Konkurrensverket hänvisar härvid bland annat till svårigheterna relaterade till att upphandla och genomföra OPS-projekt.
Konkurrensverket uppger även att myndigheten anser att om ett försöksprogram med tre OPS-projekt ska genomföras så bör de tre projekten utföras sekventiellt ett i taget för att underlätta utvärdering och erfarenhetsåterföring.
Som advokater med lång erfarenhet från infrastruktursektorn är vi väl medvetna om de utmaningar som är förenade med ett lyckat genomförande av komplexa infrastrukturprojekt, såsom exempelvis OPS-projekt. Vi är dock också väl bekanta med den stora kompetens som finns, både i Sverige och internationellt, och är övertygade om att förutsättningar finns för att genomföra lyckade projekt i Sverige.
Såvitt avser Konkurrensverkets förslag om att genomföra eventuella försöksprojekt sekventiellt så finns det naturligtvis vissa fördelar med att maximera möjligheterna att dra lärdom av tidigare projekt.
Vi anser dock att nackdelarna med förslaget vida överstiger fördelarna. För det första tror vi att ett försöksprogram där de ingående projekten genomförs ett i taget på ett avsevärt sätt skulle minska möjligheterna att attrahera internationella aktörer som kan bidra med kompetens, resurser eller finansiering.
Tre parallella projekt ger en helt annan kritisk massa än tre sekventiella dito och kan därför göra försöksprogrammet mer attraktivt för internationella aktörer.
Vidare skulle ett försöksprogram där tre projekt genomfördes ett i taget ta mycket lång tid. Som Konkurrensverket självt skriver i sitt remissyttrande kan avtalstiden för ett OPS-avtal ofta vara 30-40 år. Om de tre försöksprojekten ska genomföras ett i taget skulle det sista av dem därför inte, ens om försöksprogrammet inleddes omedelbart, kunna vara genomfört förrän år 2107.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer