För att kunna tillgodose viljan att upphandla livsmedel som inte bara är ekologiska utan också svenska ställs upphandlarna inför stora utmaningar. Upphandlare förväntas inte bara ha kunskap om upphandlingsreglerna och utforma förfrågningsunderlag som är proportionerliga och inte fungerar diskriminerande. De ska dessutom kunna ställa relevanta miljökrav, ha kunskap om lantbruksfrågor och djurhållning.
Det menar Pernilla Fischerström, processledare på Länsstyrelsen Västra Götaland.
– Det är en omöjlig uppgift om de inte har en bra dialog med producenterna, säger Pernilla Fischerström till tidningen ATL.
Hon pekar på att det strider mot likabehandlings- och diskrimineringsprincipen att kräva svenska råvaror i förfrågningsunderlaget.
När det gäller djurskydd är det annorlunda enligt henne. Där går det att ställa krav på att de följer svensk lag. Att exempelvis kräva trippel karenstid på antibiotika av leverantörerna sorterar ut svenska lantbrukare, som är de enda som kan leva upp till dessa krav.
Pernilla Fischerström tar Orust som ett av flera exempel som bara har kött, fågel och mejerivaror från Sverige i de kommunala storköken.
Det är svårt att upphandla måltider, livsmedel m.m. – kan man inte ha ett ramavtal med en stor leverantör som kan tillhandahålla allt från närodlat ekologiskt till billigt processat industrikött?