“Prejudikat behövs för SKI:s ramavtal”

SKL Kommentus Inköpscentral (SKI) samordnar upphandlingar för kommuner och landsting. Mot en procentuell avgift på allt som avropas genomför SKI upphandling av stora, ofta rikstäckande, ramavtal för allt från kontorsmaterial till resebyråtjänster. Redan från början blev listan på potentiella avropande myndigheter lång. Ofta fanns det, med SKI:s synsätt, över tusen avropsberättigade.

Men under 2012 började leverantörer kritisera upplägget som alltför oförutsebart. Om över tusen myndigheter kan avropa, men ingen är skyldig att avropa, hur ska leverantörerna då veta hur stor avropsvolymen kommer att bli?

I ett yttrande den 30 maj 2012 riktade Konkurrensverket kritik mot SKI. Enligt Konkurrensverket var det inte förenligt med tranparensprincipen och LOU:s ramavtalsbestämmelser att ange myndigheter som inte anmält intresse att delta som potentiella avropande myndigheter. Förvaltningsrätten i Stockholm avgjorde målet i linje med Konkurrensverkets yttrande och fann den 10 oktober 2012 att uppgifterna de avropsberättigade var så otydliga att det stred mot transparensprincipen.

SKI valde att inte överklaga domen, utan ändrade sitt system för hur myndigheter anmäler intresse att delta i en ramavtalsupphandling. Genom en särskild bekräftelse till SKI skulle myndigheterna åta sig att inte använda egna ramavtal parallellt med SKI:s ramavtal.

Men även detta ifrågasattes och Förvaltningsrätten i Stockholm tog i dom den 25 februari 2013 ställning till det nya uppläggets förenlighet med transparensprincipen. I upphandlingen hade 429 myndigheter angetts som potentiella avropande myndigheter. I förfrågningsunderlaget hade SKI angett att det potentiella värdet på ramavtalet var 643,5 miljoner kronor per år. SKI hade dock samtidigt angett ett uppskattat värde på 37,5 miljoner kronor per år, baserat på antagandet att endast cirka 25 myndigheter faktiskt skulle använda ramavtalet samtidigt.

Förvaltningsrätten fann att skillnaden mellan det potentiella värdet och det uppskattade värdet var så stor att det rådde betydande osäkerhet om ramavtalets egentliga storlek, och att upplägget därför stred mot transparensprincipen.

Frågan om vad som krävs för att en inköpscentrals ramavtalsupphandling ska vara förenlig med transparensprincipen är av stort intresse inte bara för SKI:s upphandlingar, utan även för andra samordnade upphandlingar. Det blir därför intressant att se om SKI denna gång överklagar till kammarrätten. Oavsett vad man i sak anser om förvaltningsrättens dom kan prejudikatsintresset i frågan knappast ifrågasättas.