Gunnar Alexandersson, ekonomie doktor vid Handelshögskolan i Stockholm, är en av rapportförfattarna. Han ser kollektivtrafikmyndigheternas agerande som rationellt men att det samtidigt funnits situationer där en ny upphandling varit mer lämplig.
Kollektivtrafiken med buss tappade omkring en tredjedel av resenärer och biljettintäkter när pandemin slog till för några år sedan.
Upphandlad trafik som utgick från resandeincitament – med en betydande koppling mellan ersättning till operatören och antalet resande – var inte anpassade till utvecklingen.
– Där har det i de flesta fall skett någon form av omförhandling eller tecknande av tilläggsavtal för att kompensera för den kraftiga resandeminskningen, säger Gunnar Alexandersson.
– Vi menar att det förmodligen varit rationellt att hantera den uppkomna situationen på det sätt som gjorts, eftersom konsekvenserna annars hade kunnat vara marknadsutträden och helt avbruten trafik. I vissa fall kan det dock ha varit oförenligt med gällande upphandlingslagstiftning
Gunnar Alexandersson ger ett exempel:
– Om ett resandeincitamentsavtal omvandlats till ett bruttokostnadsavtal, även kallat produktionsavtal, går det att argumentera för att kontraktets övergripande karaktär förändrats. Då borde man sannolikt ha gjort en ny upphandling istället. Detta har dock inte prövats rättsligt.
Rapporten visar att upphandlande myndigheter i stor utsträckning var oförbedd på en pandemi med avsaknad av omförhandlngsklausuler.
En vanlig lösning blev att justera beräkningarna för ersättning till bussföretaget eller att sätta ett golv för minsta belopp i ett resandeincitamentskontrakt. Men även en engångssumma som kompensation eller att slussa över extra statsbidrag till leverantören har använts.
Rapportförfattarna se en trend med att nya kontrakt nu startar som ett bruttokostnadskontrakt, följt av en utvärdering för övergång till att ha med reseandeincitament under den senare delen av avtalsperioden.
I rapporten lanseras som en pragmatisk lösning att ange särskilda brytpunkter i avtalen.
– För att skapa en bättre flexibilitet för oförutsedda händelser i framtida kontrakt, kan det vara lämpligt att i större utsträckning redan från början definiera när ett pågående avtal bör omförhandlas. Sådana så kallade brytpunkter kan till exempel ange att vid en viss nivå på minskad efterfrågan som följd av extern påverkan har man rätt att begära omförhandling, säger Gunnar Alexandersson.
Han står bakom rapporten tillsammans med professorerna Staffan Hultén och Lars Henriksson, samtliga från Handelshögskolan i Stockholm.
Arbetet har skett inom ramen för Konkurrensverkets uppdragsforskning, där myndigheten poängterar att bedömningar och slutsatser är författarnas egna.
Ännu ett exempel på att myndigheter i högre utsträckning bör komplettera Force Majeure klausuler med hardshipklausuler om det finns risk för försämrad försörjningsberedskap eller i övrigt brister i samhällelig infrastruktur.