— Mitt drömscenario är att få en minister, som både är kunnig och driven inom rättsområdet och som inser hur viktig offentlig upphandling är för alla i vårt samhälle. Ett exempel på en sådan minister är just Ardalan Shekarabi och vissa av hans före- och efterträdare, säger Anna Ulfsdotter som driver advokatfirman Ulfsdotter Law med fokus på upphandlingsområdet.
Hon tillägger:
— Den offentliga upphandlingen omsätter uppskattningsvis 800 miljarder kronor per år. Tänk vilken köparmakt de upphandlande myndigheterna och enheterna sitter på och vilka bra offentliga affärer som dessa kan skapa tillsammans med leverantörerna på marknaden.
Anna Ulfsdotter har en bakgrund som särskild utredare i den så kallade ”Förenklingsutredningen” med förslag som banade för två nya kapitel (19 och 19 a) i LOU och LUF från 1 februari i år.
Just att Ardalan Shekarabi varit så drivande, under sina fem år som ansvarig minister av de totalt åtta senaste med S-regeringar, ser Anna Ulfsdotter som grund för en relativt lugn inledning för en ny ”upphandlingsminister”.
— Just nu är det kanske inte lika mycket att göra på upphandlingsområdet nationellt eftersom det har hänt så mycket under de gångna tre mandatperioderna. Jag har också förstått att det inte finns några nya upphandlingsdirektiv från EU i sikte, vilket skulle komma att kräva mycket lagstiftningsarbete.
— Så därför tror jag att det blir en relativt stillsam start för ett nytt statsråd – även om det kan förändras snabbt, särskilt med tanke på rådande läge i Europa och världen, säger Anna Ulfsdotter.
Hon pekar dock på att förslaget om skärpt upphandlingstillsyn kan komma att kräva en del arbete.
— Jag saknar insyn i arbetet på departementet och vet inte hur långt det arbetet har hunnit komma, men remisser har lämnats in och en del kritik har framförts, bland annat ur rättssäkerhetssynpunkt. I förslaget anges att det ska träda i kraft den 1 februari 2023. Det ser jag dock som ganska osannolikt dels med tanke på den kritik som framkommit, dels på grund av det faktum att vi ännu inte har någon ny regering på plats som kan driva frågan vidare. Vi har ju också efter detta val, liksom efter valet 2018, ett komplicerat parlamentariskt läge.
Hon tror inte att ett regeringsskifte kommer att innebära stora förändringar i den politiska styrningen av offentlig upphandling och pekar på flera orsaker.
— Även om det sker ett skifte av makten på riksdagsnivå så sker mycket av den offentliga upphandlingen i praktiken på kommunal och regional nivå. Kommuner och regioner är ju som bekant också politiskt styrda. Det är i kommunerna och regionerna som upphandlingarna görs utifrån de upphandlande myndigheternas behov och det är också där kraven i upphandlingar ställs. Jag vet inte i hur många kommuner och regioner som det har blivit maktskifte, men ett sådant maktskifte kan givetvis komma att påverka upphandlingarna inom just den kommunen eller regionen. Här får leverantörer och andra intresserade hålla koll.
Anna Ulfsdotter tillägger:
— Lagen om offentlig upphandling, liksom mycket annan lagstiftning som styr kommuner, regioner och andra i deras verksamhet, är ju för övrigt en ”politisk produkt”. När det gäller LOU och det direktivstyrda området spelar det dock mindre roll vad politiker i Sverige beslutar på riksdagsnivå – det som ytterst styr är, vilket Helena Rosén Andersson redan påpekat, EU-direktiv. Sedan är det EU-domstolen i Luxemburg som är yttersta uttolkaren av dessa. Detta gäller inte bara Sverige utan såklart för alla medlemsländer i EU.
— Sedan håller jag också med Kristian Pedersen om att det är svårt att se någon enhetlig linje i de olika förslag som partierna i ”Ulf Kristerssons lag” tidigare propagerat för. Såvitt jag har kunnat se har de fyra partierna på högersidan ingen direkt gemensam profilfråga och har vad jag vet inte heller lämnat några skarpa ändringsförslag. Det är inte heller så konstigt, de har ju hittills inte arbetat ihop på nationell nivå. För tydlighets skull vill jag tillägga att jag inte heller sett någon sådan enhetlig linje från ”Magdalena Anderssons lag”. Valrörelsen har ju – som alla med ett politiskt intresse vet – haft helt andra fokusfrågor.
Anna Ulfsdotter betonar att det politiska handlingsutrymmet till stor del begränsas genom EU-rätten för de direktivstyrda delarna av upphandlingsregelverket.
Har du en bild av att politiker överskattar sitt handlingsutrymme?
— Nej, det tycker jag inte. De förändringar som har genomförts i Sverige under senare år visar att politikerna kan agera och skapa förändringar även på riksdagsnivå. Som exempel kan nämnas de nya reglerna i 19 och 19 a kap. LOU. Dessa ändringar ligger utanför det direktivstyrda området och i och med det har Sverige ett stort handlingsutrymme att föreslå förändringar. Vi har ju alltså rätt stora förändringar från den 1 februari i år, vilka jag uppfattar har tagits emot väl. Vi har också stora förändringar i 20 kap. LOU från den 1 juli 2022 och också i dessa delar har Sverige använt sig av sitt nationella handlingsutrymme.
Anna Ulfsdotter tror precis som Sofia Lundberg att en moderatledd regering kommer att lägga större fokus på leverantörskollektivets rättigheter. Det är såklart bra, tillägger hon, eftersom upphandlingslagstiftningen i grunden är en skyddslagstiftning för leverantörerna.
— Jag hoppas att det sker på ett bra och välavvägt sätt samt att fokus läggs på att upphandlandade myndigheter, enheter och leverantörer tillsammans ska göra bra affärer och hushålla med allas våra offentliga medel.
— Just det här samspelet och att bygga förtroende för varandra är viktigt för den frihet och flexibilitet som nya 19 och 19 a kapitlen i LOU ger. Jag ser ju i mitt arbete att de allra flesta upphandlande myndigheter och enheter är fantastiskt duktiga och gör vad de kan för att utveckla sina affärer – den förståelsen är viktig, säger Anna Ulfsdotter.
Någon spekulation om ministerkandidater vill hon inte ge sig in i men ger rådet till kommande statsråd att ”fortsätta på den inslagna vägen”.
— Fokus på en rad särskilda hänsyn som sociala hänsyn och miljö är i linje med EU-direktiv och något som behöver prioriteras även framöver. Och gärna en stillsam start, för att sedan ta sedan upp den aktivitet på upphandlingsområdet som har präglat de tre senaste mandatperioderna och som många av oss som verkar på marknaden har uppskattat, säger Anna Ulfsdotter, som delar Martin Kruses uppfattning i den delen.
