Efter ett bakslag i Kammarrätten – i ärendet med Svevia som motpart – gick HFD på kommunens linje med en ny rättspraxis som av SKL Kommentus ses som ett viktigt förtydligande efter den så kallade golvprisdomen att det finns möjligheter att begränsa hur anbudsgivare utformar sin prissättning.
-När Kammarrätten kom med sin dom blev vi väldigt överraskade över utfallet. Frågan var ju principiellt viktig för hela upphandlarkåren och vi insåg att vi måste gå vidare med frågan till HFD, säger Linda Jansson, upphandlingschef i Vallentuna kommun.
SKL Kommentus såg ärendet som så principiellt viktigt att man gav kommunen juridiskt stöd i processen med att söka prövningstillstånd och därefter med inlagor till HFD inför dess avgörande.
– Anledningen till detta är att vi ansåg att kammarrättens dom innebar en mycket stor begränsning i en upphandlande myndighets rätt att kunna ställa krav på affärsmässig prissättning i upphandlingar, och att praxis som golvpriser och prissättning i stort var på väg åt ett mycket negativt håll, säger Sara Li Olovsson, bolagsjurist på SKL Kommentus, som varit kritisk mot golvprisdomen.
Linda Jansson ser den nya HFD-domen som en seger för upphandlade myndigheter överlag.
Grundfrågan var om kommunen hade rätt att ställa som obligatoriskt krav att ett högre pris per enhet inte fick offereras för större mängdintervall av samma typ av arbete.
Enligt kommunen är det ett viktigt instrument för att kunna motverka osund strategisk anbudsgivning.
-Vi hade gått vidare till HFD även om inte SKL hört av sig då det var så viktigt att vi fick frågan prövad. När Sara-Li Olovsson kontaktade oss och ville hjälpa kommunen att driva frågan vidare blev vi väldigt glada och tacksamma över erbjudandet. Vi kunde inte ha fått bättre hjälp eller rättare sagt, alla upphandlare kunde inte fått bättre hjälp, säger Linda Jansson.
-Domen är logisk – ju större kvantiteter som köps, desto lägre blir priset per enhet. Det handlar om sund prissättning i sund konkurrens.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer