När Örnsköldsviks kommun i våras upphandlade ett ramavtal för byggtjänster, värt upp till 120 miljoner kronor, rangordnades City Byggservice på första plats.
Konkurrenten Byggtjänst, som rangordnats på andra plats, överklagade tilldelningen. Bland annat med hänvisning till att City Byggservice inte uppfyllde ska-kravet om att tillämpa miljöledningssystemet ISO 14001.
Kommunen motsatte sig först bifall till ansökan och menade att samtliga ställda krav visst var uppfyllda.
Men den 20 juni meddelade kommunen att upphandlingen avbrutits. Detta då det finns brister i upphandlingsdokumenten som gör att det inte går att slutföra avtalsskrivningen.
Kommunen hade nämligen missat att lägga till de två orden ”eller likvärdigt” i ska-kravet, som därmed inte uppfyllde kravet på likabehandling.
Både City Byggservice och Byggtjänst överklagade till Förvaltningsrätten i Härnösand, som nu kommit med sin dom.
Domstolen konstaterar att upphandlande myndighet inte har någon skyldighet att fullfölja en påbörjad upphandling. Det finns inte heller något krav att i avbrytandebeslutet uttömmande ange de omständigheter som ligger till grund för beslutet, enligt förvaltningsrätten.
Vidare har såväl Byggtjänst som City Byggservice fått möjlighet att yttra sig över kommunens anförda grunder till beslutet att avbryta upphandlingen, enligt domen.
Ansökningarna om överprövning av avbrytandebeslutet ska därför avslås, vilket betyder att Örnsköldsviks kommun nu ska göra om upphandlingen.
Jens Sjödin på City Byggservice är mycket besviken. Inte minst eftersom alla anbudsgivare nu får tillgång till deras prissättning.
– Det är så fruktansvärt dåligt, jag blir rent ut sagt förbannad. Kommunens beteende är en katastrof, det känns bara så korrupt alltihop, säger han till Örnsköldsviks Allehanda.
Kommunens upphandlingschef Jens Hanneman beklagar det inträffande.
– Det är klart det kan bli problematiskt för de som redan lämnat sitt pris en gång. Ett tryckfel hos oss kan få ödesdigra konsekvenser, men vi är bara människor, säger han till lokaltidningen.
Det hade inte räckt med att ange “eller likvärdigt”, det tillägget var bara godtagen med 2007 års LOU.
Beviskatalogen i 15 kap. i 2017 års LOU är uttömmande och får inte frångås. Detta framgår av 15 kap. 6 § första meningen: “Den utredning en upphandlande myndighet får begära att leverantörer ska lämna in till myndigheten anges i 7-15 §§…”.
Det är alltså INTE tillåtet att tillåta bevis utöver det som tydligt omfattas av 7-15 §§.
Enligt 15 kap. 15 § om just miljöledningsstandarder ska sådant system uppfylla p.1, 2 eller 3 innebärande att det som vara konformt med vid standard som det hänvisats till, samt har en tredjepartscertifiering knuten till sig. Enda “likvärdigheten” som tillåts är den om själva intyget i andra stycket, alltså “Myndigheten ska godta ett likvärdigt intyg från något annat organ som är etablerat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).”.
Så att hänvisa till ISO 14001 och lägga till “eller likvärdigt” hade inte på något sätt rättat till situationen.
Tack Jakob!
En upphandlande myndighet har alltså att välja på att antingen kräva ett miljöledningssystem med intyg utfärdat av ett oberoende organ, alternativt att inte kräva något alls gällande miljöledning, enligt din tolkning?
Att bara kräva att anbudsgivare beskriver sina miljörutiner duger alltså inte?
Kanske lite olyckligt att alternativen antingen är ett fullt miljöledningssystem eller inget alls.
Man kan fortfarande begära in bevis i form av redovisning av “information om de miljöskyddsåtgärder leverantören kan komma att vidta vid fullgörandet av kontraktet” enligt 15 kap. 11 §, p. 8, men då gäller det att utforma skallkrav och bevis på att skallkravet är uppfyllt i enlighet med detta.
Problemet är att LOU bygger på EU-direktiv som är ett lapptäcke skapat sedan decennier tillbaka där vissa lydelser är densamma som från början av 90-talet.
Enligt 15 kap. 11 §, p. 8 får man som bevis som sagt begära information om miljöskyddsåtgärder, men samtidigt ska enligt 6 § det bevis vara kopplat till kvalificeringskraven i 14 kap. 1-5 §§. Krav på miljövillkor är snarare sådant som är kopplat till 17 kap. 1 § och då gäller det att man har ställt sådana villkor och inte bara ställt krav på bevis och kvalificeringskrav, det krävs alltså att beställaren gjort samtliga 3 steg:
* Miljömässiga villkor med stöd av 17 kap. 1 §
* Kvalificeringskrav enligt 14 kap. 5 § kopplade till villkor framtagna och angivna i upphandlingsdokumenten med stöd av 17 kap. 1 §
* Bevis enligt 15 kap. 15 §, p. 8 och/eller 15 § på att kvalificeringskrav för miljö är uppfyllda
Så sammanfattningsvis går det att ha miljömässiga krav på kvalificering och bevis därom utan tredjepartscertifiering, men då får de utformas enligt 17 kap. 1 § och 15 kap. 11 §, p. 8.