En majoritet, åtta av tio, av de företag som lämnar anbud vid offentliga upphandlingar har färre än 50 anställda. Det och mycket mer framgår av fjolårsstatistiken som publicerats av Konkurrensverket och Upphandlingsmyndigheten.
Ulrica Dyrke, upphandlingsexpert vid Företagarna, tycker att det är glädjande. Samtidigt menar hon att det heller inte är direkt oväntat eftersom små företag utgör en helt betydande del av marknaden:
– Det är i sig ganska naturligt att det är en stor andel små företag, eftersom de absolut flesta företag faktiskt är små. Hela 99,3 procent av alla företag har färre än 50 anställda.
Företagarnas egna studier visar att 27 procent av de små företagen är med i offentliga upphandlingar. Organisationen arbetar för att ännu fler ska vara med och tävla om att få leverera till offentlig sektor.
Enligt rapporten Siffror och fakta om offentlig upphandling (pdf) vinner de små företagen i 41 procent av upphandlingarna.
– Det är positivt att många små företag vinner upphandlingarna de deltar i. Förhoppningsvis finns det potential för ännu högre siffror här, säger Ulrica Dyrke.
Ett sätt för offentlig sektor att underlätta små företag, och därmed stärka konkurrensen, är att dela upp stora kontrakt i mindre delkontrakt. Företagarna poängterar att de krav som ställs i upphandlingarna måste vara rimliga och relevanta.
– Att bygga in olika samhällspolitiska hänsyn i kravställandet kan vara en utmaning och försvåra möjligheterna för små företag. Detta måste man beakta när man utformar upphandlingarna.
Företagarna vill också se mer dialog mellan upphandlande myndigheter/enheter och företagen på marknaden:
– Genom olika former av dialog kan exempelvis kravställandet utvecklas och förbättras samt fler små företag få kunskap om hur offentlig upphandling fungerar, summerar Ulrica Dyrke.
Jag håller med dig Ulrika om det goda att små företag är en stor del av vår leverantörskader, det ger möjligheter till tillväxt i hela landet.
Du pekar också på en konfliktlinje som blir allt tydligare för mig som jobbar mitt i ambitioner och krav som den offentliga affären förväntas klara av att möta och där min övertygelse är att vi kan få ut högre värde av det offentliga köpet. För mig är detta ett område där vi som köpare måste göra val. Oftast handlar valet om “antingen eller”. Med det menar jag att vi måste göra valet att till exempel främja bekämpning av utanförskap och integration före möjligheter för konventionella företags möjligheter att vinna kontrakt. Ibland behöver vi göra valet minska ekonomiska belastning för den offentliga köparen. Men det handlar även om det jag tycker är vår vanligaste bevekelsegrund, möjliggöra för många och små att kunna vinna offentliga kontrakt.
Alltså är detta en värld med många grynnor, skär och kobbar som vi behöver navigera i för att vara framgångsrika och detta kräver dialog om såväl vad som hur i den offentliga affären.
Vi ses!
//Johan
Tack för dina reflektioner, Johan!
Ja, det finns ju målkonflikter och det är svårnavigerat – både för upphandlare och leverantörer. Även jag tror som sagt mycket på ökad dialog i olika former för att öka förutsättningarna för ändamålsenliga upphandlingar som balanserar mellan olika intressen på ett rimligt sätt och som samtidigt skapar förutsättningar för konkurrens och mångfald. På så sätt kan risken för grundstötning minska. Så, på återhörande framöver i den fortsatta dialogen!
Vänliga hälsningar,
//Ulrica
Det tror jag är vägen att gå!
//Johan