-Rätt eller fel visar avgörandet därmed hur långt principen om att avsändaren står risken kan tillämpas i praktiken. Det är därför viktigt att säkerställa att en ansökan om överprövning både skickas – och kommer fram – till förvaltningsrätten i rätt tid. Avgörandet ger en tydlig påminnelse om att det inte nödvändigtvis är samma sak, säger advokat Gabriella Fossum Gunnarsson.
Målet gäller en entreprenadupphandling där Trafikverket antog Svevia som leverantör.
En anbudsgivare ansökte om överprövning kvällen den 4 mars i år, vilket var sista datum för avtalsspärr, men de två e-postmeddelandena fastnade först i Domstolsverkets skräppostfilter för att nå domstolen dagen därpå.
Förvaltningsrätten i Falun (mål 1633-21) har tidigare bedömt att den sökande ”inte rimligen kan belastas för denna felaktighet” och att ansökan om överprövning av upphandlingen får anses ha gjorts inom avtalsspärren.
Kammarrätten i Sundsvall (mål 1827-21) gör en annan bedömning.
Domstolen lyfter visserligen fram förvaltningsprocesslagens bestämmelse att en handling kommit in till domstolen den dag som den når domstolen eller behörig befattningshavare.
Men förarbetena till förvaltningslagen ses som vägledande även för tolkningen av förvaltningsprocesslagens bestämmelse och där anses elektroniska handlingar som inkomna när de finns tillgängliga för myndigheten.
”Huvudregeln om när en handling ska anses komma in till en myndighet bygger på principen att det är avsändaren som bär risken för att överföringen av ett meddelande försenas eller inte fungerar…”, skriver domstolen och tillägger bland annat:
”Det ankommer således på den som ansöker om överprövning att försäkra sig om att ansökan kommer in i rätt tid.”
”Den omständigheten att förseningen berodde på att ansökan stoppades av Domstolsverkets skräppostfilter saknar betydelse.”
Gabriella Fossum Gunnarsson, Werks advokatbyrå, har studerat domen och uppmärksammat den på sociala medier.
-I avgörandet kommer kammarrätten fram till att det är sökanden som bär risken när en ansökan om överprövning av en upphandling fastnar i Domstolsverkets skräppostfilter och därför inte når förvaltningsrätten innan avtalsspärren löpt ut. Som konsekvens hade avtalsspärren inte förlängts genom ansökan och den upphandlande myndigheten hade därmed haft rätt att ingå avtalet, säger hon.
-Kammarrätten konstaterar inledningsvis att elektroniska handlingar, som skickas till myndigheten genom dataöverföring i ett elektroniskt kommunikationsnätverk, anses inkomna bland annat när de finns tillgängliga för myndigheten på dennes server i datanätverket. En avgörande fråga var därmed om ansökan om överprövning på så sätt fanns tillgänglig för förvaltningsrätten innan avtalsspärren löpte ut.
-Kammarrätten fann det dock utrett i målet att ansökan fanns tillgänglig för förvaltningsrätten först när avtalsspärren löpt ut och tillämpade principen att det är avsändaren som står risken för att ett meddelande inte når mottagaren. Enligt kammarrättens uppfattning innebär denna princip att det ankommer på den som ansöker om överprövning att försäkra sig om att ansökan kommer in i tid. Kammarrätten ansåg därför att det saknade betydelse att förseningen berodde på att ansökan stoppades av Domstolsverkets skräppostfilter.
Det framgår tyvärr inte av domen huruvida det som skickades in till domstolen genererade ett autosvar per e-post.
Enligt ett “underhandsbesked” från Domstolsverket genereras tydligen inget autosvar om ett mail fastnar i spamfiltret. Detta besked får man ta för vad det är (kan vara ett annat besked imorgon).
Men avgörandet framstår kanske som något mindre strängt mot avsändaren om man hypotetiskt tänker sig att avsändaren inte fick något autosvar i det aktuella fallet (tydlig signal att ana oråd?).
Helt klart är dock att en aktsam avsändare, autosvar eller inte, aldrig bör lita på endast e-post. Muntlig bekräftelse från domstolen sänker väl oftast risken till en acceptabel nivå, men då gäller det att ha koll på domstolens specifika telefontider.