Målet rörde SKI:s ramavtalsupphandling av drift och anslutning av brukare till det kommunikationsnät, Sjunet, som används av den offentliga vård- och omsorgssektorn. En av huvudfrågorna var om avropande aktörers omfattning och identitet framgick tillräckligt tydligt för att uppfylla transparensprincipen. Den klagande leverantören menade att betydande osäkerhet rådde gällande såväl omfattningen av avropsberättigade myndigheter som de privata e-hälsoaktörer som skulle ha rätt att avropa från ramavtalet enligt samma villkor som de avropsberättigade myndigheterna.
Kammarrätten i Stockholm mål nr 6450-15 fann att SKI hade identifierat samtliga avropsberättigade parter i enlighet med 5 kap. 2 § LOU och att upphandlingslagstiftningen inte kräver att de avropsberättigade parterna ska ha förpliktat sig att utnyttja ramavtalen.
Domstolen, liksom SKI, framhäver att det ligger i ramavtalens natur att en garanterad avropsmängd inte kan anges. Kammarrätten påpekar dock att tranparensprincipen kräver att anbudsgivare får ”en tillräckligt tydlig bild av hur många aktörer som totalt sett kan tänkas köpa tjänsten utifrån ramavtalet” för att kunna lämna ett konkurrenskraftigt anbud. Kammarrätten tyckte att detta var fallet i upphandlingen eftersom det fanns uppgifter om en uppskattad årsvolym för ramavtalet och en lista över aktuella användare av Sjunet.
Det är tydligt av kammarrättens bedömning att de relevanta reglerna om ramavtal och transparensprincipen inte ger leverantörer särskilt god ledning om hur god den affär som ramavtalet utgör kan tänkas bli och frågan är om inte kravet på förutsägbarhet luckrats upp.
I RÅ 2010 ref. 97 lät det något annorlunda när Högsta förvaltningsdomstolen prövade kombinationen av avropsmetoderna fast rangordning och förnyad konkurrensutsättning i ramavtal.
HFD underkände den kombination som användes och lyfte särskilt fram att det från ett leverantörsperspektiv är viktigt med ett visst mått av förutsägbarhet så att leverantörerna kan uppskatta och planera hur stora resurser som måste avsättas till ett visst ramavtal.
HFD menade att förfrågningsunderlaget ska ge klart svar på hur tilldelningen av kontrakt sker och lyfte risken för att leverantörer avstår från att lämna anbud i ramavtalsupphandlingar om det inte tydligt framgår vad ramavtalet innebär beträffande tilldelningen.
Oavsett vad man tycker om tolkningen av transparensprincipens räckvidd i dessa olika mål bör man som leverantör ha klart för sig att ramavtal är tänkt som en flexiblare anskaffningsform och är därför till sin natur gynnande för inköparen.
Det kan finnas många fördelar för de leverantörer som erhåller ramavtal genom att det (potentiellt sett) kan bli fråga om många kunder samt stora volymer och konkurrensen om volymerna begränsas till ramavtalsleverantörerna. Transparensprincipen är dock ingen särskilt bra garant för att det blir en bra affär i slutänden – eller ens att det blir någon affär alls.
Om det inte anges i ramavtalet är de avropsberättigade parterna inte skyldiga att använda ramavtalet. En myndighet kan vara part i flera andra motsvarande ramavtal eller kan bestämma sig för att göra en egen upphandling.
Vi har sett exempel där samma artiklar omfattades av olika ramavtal. Detta är inte en optimal situation för någon av ramavtalsleverantörerna och man kan undra hur anbuden ser ut nästa gång upphandling ska ske.
Inköpscentralerna betonar visserligen vikten av avtalstrohet och Förordningen om statlig inköpssamordning (1998:796) sätter visst tryck på statliga myndigheter men en bra affär följer inte av upphandlingsreglerna, utan av hur väl upphandlingen matchar ett verkligt behov med rätt pris och leveransförmåga.
Ju tydligare inköparen är om sitt behov och åtagande, desto fler och bättre anbud lär man få. Ju större flexibilitet och frihet man förbehåller sig, desto mindre intresse och fler anbud med inprisade osäkerhetsmarginaler genereras.
Ramavtal är en flexibel anskaffningsform, men om offentliga inköpare vill få bra gensvar på ramavtalsupphandlingar bör man vara tydlig med tilldelningsmetod, volymer, kanske till och med göra vissa åtaganden, och bara delta i ramavtal som man avser att utnyttja samt vara avtalstrogen. Man kanske inte utnyttjar ramavtalets fulla upphandlingsrättsliga flexibilitet, men man gör säkert en mycket bättre affär.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer