– Risken är att vi på EU-nivå får parallella regelverk som kan innehålla motstridigheter i förhållande till upphandlingsdirektiven, säger Helene Molander, chefsjurist på Upphandlingsmyndigheten, som under våren ägnar en hel del tid åt att sprida kunskap om utvecklingen inom EU.
Hon ser de senaste årens regelutveckling inom EU som ett skifte – från att offentlig upphandling primärt handlat om att öppna upp den inre marknaden och säkerställa att den fungerar, till en hårdare, formell styrning som ett verktyg för förändring inom en mängd politiska områden.
– Det kan gälla miljö, folkhälsa, mänskliga rättigheter och sociala hänsyn för att nämna några exempel. Rättsakterna kan vara förordningar som är direkt tillämpliga i medlemsstaterna eller direktiv som medlemsstaterna måste implementera i särskild ordning.
Helene Molander ser en problematik med att de nya rättsakterna ska ”samexistera” med upphandlingsdirektiven.
– Parallella regelverk som kan vara motstridiga blir ett bekymmer för medlemsstaterna i den mån de har att i särskild ordning implementera reglerna. Det blir ett problem för domstolarna som ska upprätthålla tillämpningen. Och även ett stort problem för alla praktiker – de parter som ingår i den offentliga affären, säger Helene Molander.
Hon tillägger att rättsakterna kan innehålla uttryckliga bestämmelser om allt från uteslutningsgrunder till tilldelningskriterier och avtalskrav.
– Då är det en ny materia att förhålla sig till för inte minst en inköpsorganisation. Men ibland handlar det om mer av en blinkning åt upphandlingsdirektiven där man från lagstiftarens sida på EU-nivå visar att man är medveten om att upphandling är ett verktyg för förändring, men utan det ger någon ytterligare reglering.
– Än så länge har vi inte sett effekterna av det mesta som EU beslutat om, men de nya reglernas påverkan på offentliga inköp kommer sannolikt att märkas alltmer.
Helene Molander tar den förordning om batterier som EU beslutade om ifjol som exempel.
– Den täcker in både nya och förbrukade batterier, inklusive produkter som innehåller batterier. Här framhåller man i inledningen att offentlig upphandling är en viktig sektor för minskad miljöpåverkan och förordningen innehåller regler om miljöanpassad upphandling. EU-kommissionen har dessutom fått rätt att anta delegerade akter och att besluta om tilldelningskriterier i offentliga upphandlingar så det kommer rimligen att bli en oerhört konkret, formell påverkan på offentliga affärer.
Hur möter Upphandlingsmyndigheten utvecklingen?
– Ambitionen från vår sida är just nu att höja medvetenheten om den regulatoriska utvecklingen. Vi har börjat lyfta EU-frågorna mer och mer och kommer att fortsätta göra så under våren på lite olika konferenser för att nå ut ganska brett – till näringslivet, jurister och praktiker på inköpssidan, säger Helene Molander.
Hon summerar sin syn på utvecklingen:
– Jag är bekymrad eftersom reglerna som direkt påverkar offentlig upphandling blir svåröverskådliga, finns i parallella lagar och kan innehålla inte bara otydligheter utan rena motstridigheter.
– Det är inte bra för rättssäkerheten och påverkar inte spelplanen för offentliga upphandlingar på ett positivt sätt. Det behöver vara enkelt att göra rätt och här ser vi i min mening en utveckling i motsatt riktning.
I en uppföljande artikel kommer Helene Molander med tips om hur man som intressent kan bevaka utvecklingen på EU-nivå.
