I den statliga upphandlingsutredningen, som just nu ute på remiss, slås fast att offentlig upphandling är ett måleffektivt instrument när det gäller miljöhänsyn medan kostnadseffektiviteten är svårbedömd. Av miljöskäl ifrågasätter tre forskare utredningens slutsatser – och uppmanar remissinstanserna att läsa avsnitten om grön upphandling med kritiska ögon.
Eva Samakovlis, forskningschef vid Konjunkturinstitutets miljöekonomiska enhet har tillsammans med Umeåforskarna Sofia Lundberg och Pelle Marklund på olika sätt varit inblandande i upphandlingsutredningen. Deras uppfattning är att utredningen varit ointresserad av nationalekonomiska argument och analyser:
– Visst finns det många andra aspekter som är viktiga att belysa i en utvärdering av grön upphandling. Men vill man kunna besvara nationalekonomiska frågeställningar, till exempel frågan om grön upphandling är ett effektivt styrmedel, bör en nationalekonomisk utgångspunkt vara central.
Med måleffektivitet menar utredningen att grön upphandling kan bidra verkningsfullt till att nå miljömålen.
– Forskning visar att upphandlingens potential att minska miljöpåverkan är begränsad. Att ett styrmedel bara bidrar till miljömål räcker inte eftersom miljökrav kostar.
Kostnadseffektivitet innebär att utsläppsminskningar ska ske där det är billigast. Vid grön upphandling specificeras graden av miljöhänsyn i förfrågan, vilket innebär att alla anbudsgivare möter samma miljökrav.
– Att detta alltid skulle leda till lika marginalkostnader för anbudsgivarna är osannolikt. Grön upphandling är därmed inte kostnadseffektivt.
Utredningen konstaterar att livscykelkostnadsanalyser kan leda till minskade kostnader och mindre miljöpåverkan. Det ställer enligt Eva Samakovlis, Sofia Lundberg och Pelle Marklund höga kunskapskrav på myndigheterna eftersom en varas miljölivscykel ofta spänner över lång tid och över flera geografiska områden.
– Tanken med statliga utredningar är att vissa frågor som regeringen arbetar med är mer svårlösta och kräver en grundlig genomgång innan en proposition kan tas fram och lämnas till riksdagen för beslut. Det förutsätter utredare som inte på förhand tror sig veta svaret utan på ett systematiskt och objektivt sätt tar sig an frågan.
Här finns Konjunkturinstitutets kritik av Upphandlingsutredningen
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer