Alingsås chansade om avtal kring IOP – riskerar böter

Idéburet offentligt partnerskap, IOP, är ett partnerskap där en ideell eller idéburen organisation lanserar en idé för kommunen – för att sedan ingå ett ömsesidigt partnerskap. Tidigare har detta främst använts vid flyktingboenden och andra, liknande verksamheter.

Alingsås kommun blev först i landet med att inleda ett IOP inom demensvård. De gjorde det med organisationen Bräcke Diakoni. Avtalet träder i kraft 1 oktober. En enig nämnd och ett enigt kommunfullmäktige har tagit beslut om att genomföra samarbetet.

Kommunen valde IOP trots att de inte var helt säkra på att det följde gällande upphandlingslagar då alternativet hade varit att göra en offentlig upphandling kring demensvården.

– Finns det en marknad måste vi upphandla. Vår bedömning är att det inte finns en marknad för den här typen av vårdkedja, men det kan finnas någon som tycker att vi har fel här – och ta strid för det. Då kan vi såklart missa avtalet och eventuellt bötfällas för upphandlingsbrott, sa Catharina Johansson, chef för vård- och äldreomsorgsförvaltningen i anslutning till att kontratet tecknades.

Alingsås kommun har i flera led undersökt möjligheten, vägt för- och nackdelar och kom fram till att testa trots att lagarna är snåriga.

– Vi på Konkurrensverket ser positivt på att det finns en mångfald av leverantörer och utförare till den offentliga sektorn, eftersom detta stimulerar konkurrensen och ger medborgarna större valmöjligheter. Anlitande av leverantörer måste dock ske utan överträdelser av lagen, säger Karin Lunning, tillförordnad generaldirektör Konkurrensverket.

Konkurrensverket vänder sig nu till domstol och kräver att kommunen ska dömas att betala upphandlingsskadeavgift om fem miljoner kronor.

Verket pekar på att tjänster,  som tidigare utfördes av de upphandlande myndigheterna själva, under en längre tid istället övergått till att vara något som numera köps in från leverantörer. De anser att det är särskilt tydligt på det sociala området och är även något som Europeiska kommissionen uppmärksammat.

– Jag anser att det är bra att olika leverantörer av tjänster kan erbjuda olika koncept eller inriktning, och därmed svara upp till de krav som kommuner kan ställa. Här kan idéburna leverantörer spela en stor roll. Någon förtur, eller gräddfil, för idéburna finns dock inte i lagen. Alla leverantörer ska, enligt upphandlingsreglerna, behandlas lika, säger Karin Lunning.

Verket delar inte kommunens bedömning om att det inte finns en marknad för tjänsterna och de behöver därför inte annonseras. Därför har de beslutat att ansöka om upphandlingsskadeavgift för Alingsås kommun. Kommunen har enligt Konkurrensverkets bedömning gjort en otillåten direktupphandling eftersom det så kallade partnerskapet i själva verket innebar att kommunen köpte en tjänst från Bräcke Diakoni.

Konkurrensverket anser att kommunen varit medveten om att den borde ha upphandlat kontraktet eftersom de varnats av jurister att skriva avtal utan annonsering. Detta i kombination med det höga kontraktsvärdet, 75 miljoner kronor, och den potentiellt mycket långa avtalstiden är anledningen till storleken på den upphandlingsskadeavgift som Konkurrensverket yrkar.

Enligt Konkurrensverket kallar Europeiska kommissionen tjänster som endast det allmänna köper in, till exempel avseende sjukvård och äldreomsorg, för tjänster av allmänt intresse. Dessa delas sedan upp i ekonomiska och icke-ekonomiska tjänster. Avgörande för om tjänsterna ska anses vara ekonomiska eller inte är om det finns en marknad för tjänsterna.

– Under vår utredning av Alingsås kommun framkom till exempel att en femtedel av alla platser på äldreboenden i Sverige tillhandahålls av en annan utförare än kommunerna. Förändringarna i hur kommunerna ordnar sin äldreomsorg har gjort att en sådan marknad finns för äldreboenden. Det blir då fråga om en ekonomisk tjänst vilket gör att upphandlingslagstiftningen måste följas, säger Karin Lunning,

Hon pekar på att verket i andra ärenden sett att det till exempel avseende HVB-hem, hem för vård och boende, finns så många aktörer att man utan tvekan kan konstatera att de omsätts på en marknad. Det kan vara svårare att säga när tjänsterna inte är ekonomiska, det vill säga att det inte finns en marknad. Konkurrensverket pekar på att Bräcke Diakoni lyckades vinna ett kontrakt avseende den aktuella verksamheten vid en annonserad upphandling 2010.

– Vi vill dock slå fast att ju fler upphandlande myndigheter som inte utför tjänsterna själva, och istället lägger ut dem på entreprenad, desto mer troligt är det att det uppstår en marknad för tjänsterna. För oss är det därför viktigt att framhålla att det avgörande är innehållet i den överenskommelse som en upphandlande myndighet ingår och inte vad överenskommelsen kallas. Om överenskommelsen innebär att den upphandlande myndigheten köper en tjänst mot ersättning är det fråga om ett kontrakt i upphandlingslagstiftningens mening. Samma regler gäller som vid alla andra inköp och annonsering är därför huvudregeln, säger Lunning.

Verket uppmanar alla upphandlande myndigheter att utforma sina förfrågningsunderlag så att de kan få in så många anbud som möjligt. I det ligger att inte ställa för höga eller onödiga krav.

Alingsås kommun är dock inte avskräckta av Konkurrensverkets ansökan om upphandlingsskadeavgift.

– Vi har haft en politisk enighet kring att hitta ett långsiktigt och hållbart sätt att samarbeta kring samhällsutmaningar som äldrevård. Så tillsammans med politiken har linjen varit tydlig från början: Vi har kalkylerat med en risk, men ser det som något positivt att detta prövas så att vi sedan vet hur vi ska gå vidare, säger Catharina Johansson.

Vård- och äldreomsorgsnämndens ordförande Micaela Kronberg Thor(M) håller med.

– Vi tror på att IOP med fokus på en sammanhållen vårdkedja är en väg framåt. Här har vi en bred enighet och jag är övertygad om att det här är ett arbetssätt man kommer landa i på sikt även på riksplanet, oavsett utfall i förvaltningsrätten, säger hon.