I juni 2016 annonserade Stockholms stads bolag Stockholm Vatten en upphandling av bland annat insamling och transport av hushållsavfall.
Moderbolaget till den leverantör som vann upphandlingen gick under 2018 i konkurs. En ny leverantör, som i mars 2018 förvärvade den upphandlade leverantören, meddelade att man inte kunde leverera i enlighet med de tidigare avtalade ersättningsvillkoren.
För att hantera den uppkomna situationen genomförde Stockholm Vatten flera direktupphandlingar i november och december 2018. Det följdes av ytterligare ett direktupphandlat avtal i juli 2019 om insamling och transport av hushållsavfall.
Värdet på avtalet som ingicks i juli 2019 uppgick till 249 miljoner kronor. Övriga fem direktupphandlade avtal omfattar köp av olika slags avfallstjänster till ett värde av cirka 71 miljoner kronor.
Nu yrkar Konkurrensverket att bolaget ska dömas att betala sammanlagt 10,6 miljoner kronor i upphandlingsskadeavgift, varav det största direktupphandlade avtalet ensamt står för 7 miljoner kronor.
– Även om en upphandlande myndighet har försatts i en svår situation har myndigheten ändå ansvar för att skyndsamt genomföra annonserade upphandlingar, säger Konkurrensverkets generaldirektör Rikard Jermsten.
De sex otillåtna direktupphandlingarna har tidigare överprövats hos Förvaltningsrätten i Stockholm.
Förvaltningsrätten noterade bland annat att bolaget hade haft tid att genomföra ett påskyndat upphandlingsförfarande och att bolaget hade underlåtit att tillämpa de sanktionsmöjligheter som fanns tillgängliga i de tidigare upphandlade avtalen.
Med hänsyn till att de aktuella tjänsterna bedömdes vara av sådan samhällskritisk funktion som måste fungera, bestämde domstolen att avtalen fick bestå av tvingande skäl till ett allmänintresse, trots att det förelåg förutsättningar för ogiltighet.
I dessa fall är Konkurrensverket skyldigt att ansöka om upphandlingsskadeavgift och ska bedöma ett sanktionsvärde för de konstaterade överträdelserna.
Det verkar inte som att böter till Konkurrensverket har någon större avskräckande effekt. Det är ju inte de ansvariga tjänstemännen som behöver betala böterna, utan skattebetalarna.
En polisman som missköter sitt jobb riskerar löneavdrag, personalansvarsnämnd och avsked. En sjuksköterska eller läkare kan bli av med sin yrkeslegitimation.
Varför ska korrupta och/eller slarviga kommunala tjänstemän komma lindrigare undan? Det visar ju på en total brist av respekt för de som genom skatten betalar deras löner.
320 miljoner utan LOU. Typiskt Stockholmskommuner. De tror alltid att de kan göra som de vill och är så stora i korken att de tappat alla begrepp. Men ICKE denna gång. En eloge till Konkurrensverket.
Urban, vad baserar du ditt påstående på? Det är ganska magstarkt att anklaga en hel yrkeskår för att vara korrupta och/eller slarviga.
Monica, vad menar du? Det står ju klart och tydligt, ”de ansvariga tjänstemännen”, samt ”korrupta och/eller slarviga kommunala tjänstemän”. Det är ju knappast samma sak som att anklaga en hel yrkeskår.
Självklart borde de som är korrupta eller slarvar med skattemedel själva också behöva ta någon form av konsekvenser för detta, likt poliser, sjuksköterskor och läkare får göra eller håller du inte med?
Eller har du någon bättre idé hur vi stoppar detta som Upphandling24 rapporterar om så frekvent. Bara det borde ju betyda att det är ett reellt problem, särskilt för de tjänstemän som gör att bra jobb.
Urban. Om du vet att en viss tjänsteman är korrupt eller ”slarvar” i den här upphandlingen kanske du ska hantera frågan på ett annat sätt? Är detta rätt forum att mer eller mindre hänga ut ansvarig tjänsteman (denna uppgift går ju att få fram) med en sån allvarlig anklagelse?
Monica. Jag har svårt att finna något bättre forum än detta för att diskutera hur upphandlingar bör genomföras. Den upphandlingslagstiftning som vi har skall givetvis följas av alla. Det är ett förtroende att få handskas med skattemedel och skall ovillkorligen göras ansvarsfullt.
En myndighet ska inte göra inköp för 350 miljoner utan att upphandla och att vi nu har denna diskussion, känns därför mycket behövligt.
För övrigt, eftersom dessa avtal inte upphandlats, är det långt ifrån enkelt att få reda på vem som är ansvarig. Men självklart borde hela historien utredas noggrant av Stockholm Vatten.
Kanske myndigheters inköpsorganisationer generellt behöver fundera över vilka attityder som är eftersträvansvärda och vilka deras egentliga uppgifter är? På samma sätt som HBTQ-certfiering handlar om att förändra attityder som kan verka självklara, kanske det också skulle vara bra med något liknande gällande hanterandet av skattemedel?
Urban och Börje ni är helt rätt ute.
I slutändan handlar det bara om omfördelning av det anmäla där KKV får ytterligare resurser att följa upp sitt uppdrag, så nytt gör skadestånden. Däremot blir sällan de ansvariga drabbade vilket är katastrof precis som ni beskriver. Stockholm är värst i landet vilket också märks. Gör om, gör rätt!
Ett troligt alternativ i aktuellt fall är att, det är resursbrist i bolagets upphandlingsavdelning som är orsaken till dessa otillåtna direktupphandlingar. Eftersom det är en nödvändig samhällsfunktion som måste fungera med hänsyn till t.ex. smittorisken m.m.
Bättre med böter än ett samhälle i kaos!
Oavsett vad som gått fel så är det naturligtvis viktigt att det får konskevenser för de ansvariga personligen. Det ”gamla” tjänstemanna ansvaret innebar detta men det borde införas igen. Det är bara i det offentliga som grava misstag eller frånvaro av professionalism inte får personliga konskvenser. Frånvaron av konsekvenser gröper också steg för steg ur allmänhetens förtroende för det offentliga vilket är förödande långsiktigt.
Jag håller med om att det allmänna förtroendet för det offentliga påverkas negativt av dåligt skötta affärer och övriga mindre lyckade exempel i den offentliga administrationen. Jag har aldrig träffat någon tjänsteman som vill göra ett dåligt jobb. Det finns naturligtvis bättre och sämre kompetens. Generellt är upphandlingsfunktionen underbemannade i stat, regioner och kommuner. Det är rimligtvis den beslutade församlingen/politikerna som har ansvaret att det finns resurser. Cheferna har mest sannolikt begärt mer resurser så att de kan klara uppdraget.
Jag frågade den tidigare upphandlingsministern Shekarabi vid ett tillfälle. Shekarabi höll ett föredrag om upphandlingens betydelse för utvecklingen av offentlig sektor.
Jag frågade: Har ni informerat, skickat direktiv till kommuner, regioner och de statliga organisationer som berörs?
Shekarabi svarade: naturligtvis förstår dessa organisationer!
Jag tänkte för mig själv du vet inte hur det fungerar.
Jag håller med om att det allmänna förtroendet för det offentliga påverkas negativt av dåligt skötta affärer och övriga mindre lyckade exempel i den offentliga administrationen. Jag har aldrig träffat någon tjänsteman som vill göra ett dåligt jobb. Det finns naturligtvis bättre och sämre kompetens. Generellt är upphandlingsfunktionen underbemannade i stat, regioner och kommuner. Det är rimligtvis den beslutade församlingen/politikerna som har ansvaret att det finns resurser. Cheferna har mest sannolikt begärt mer resurser så att de kan klara uppdraget.
@Urban
”Kanske myndigheters inköpsorganisationer generellt behöver fundera över vilka attityder som är eftersträvansvärda och vilka deras egentliga uppgifter är?”
Nja nu är det väl inte inköpsorganisationen det är fel på utan i såfall beställarorganisationen. Jag vill tro att de flesta strategiska inköpare och upphandlare vill göra ett gott jobb. Däremot behöver man titta närmare på beställarorganisationen som delvis inte vill upphandla eller kan upphandla eftersom det saknas resurser på upphandlingsenheten.