”UHM blandar ihop LCC-kalkyler med nuvärdeskalkyler”

Daniel Svensson är vd och affärsutvecklingschef på energikonsultbolaget ESM. Enligt honom slösas det med pengar på grund av brist på energieffektivisering.

– Varje dag går det pengar upp i skorstenen helt i onödan som kunde användas till modernisering. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, slösas sju miljarder kronor varje år på allt för höga energifakturor då offentliga fastigheter inte är optimerade, säger han.

De erbjuder bland annat utbildning i livscykelkostnader, LCC, till tjänstemän och politiker.

Enligt Daniel Svensson är de LCC-kalkyler som Upphandlingsmyndigheten presenterar på sin hemsida inte det utan nulägeskalkyler.

– Upphandlingsmyndigheten kallar sina nuvärdeskalkyler för LCC-kalkyler. En LCC-kalkyl är inte en nuvärdeskalkyl precis på samma sätt som en bil inte är en cykel fast båda är transportfordon, säger han till Upphandling24.

Han menar att det är grundläggande att förstå ekonomiska termer om man ska kunna genomföra kalkyler.
– LOU medger att man kan begära in anbud och utvärdera på LCC. Vid LCC-utvärdering måste man ställa tydliga tekniska krav samt som beställare fastställa vilka parametrar som anbudsgivarna ska inkomma med. Anbudsgivarna får inte själva hitta på nya parametrar eller egna kalkyler. Osäkra parametrar, som till exempel restvärde, bör inte utvärderas, säger han.

Han pekar också på begrepp som han menar är fel.

– Det finns inget som heter investeringskostnad, det är bara dagligt talspråk. Man genomför en investering som sedan ska betalas. En kostnad innebär användning av resurs. Att använda fel termer ställer till det för anbudsgivarna som därmed kan överklaga. När fel begrepp används så går det inte att lämna anbud. Det bryter alltså mot transparensprincipen. Att lämna fel förutsättningar till anbudsgivarna i förfrågningsunderlagen gör också att fel anbudsgivare kan vinna och därmed förlorar vi skattebetalare på detta, säger Daniel Svensson.

Enligt honom slår kalkylerna på Upphandlingsmyndigheten väldigt snett jämfört med en LCC-kalkyl. När han själv fyllde i myndighetens ”Generell LCC-kalkyl för upphandling” och jämförde kostnaden med det han menar är en korrekt LCC-kalkyl, skilde det nära 800 000 kronor. Upphandlingsmyndighetens kalkyl gav ett resultat på 3 087 801 kronor, medan den kalkyl Daniel Svensson använde kom fram till resultatet 3 839 737 kronor.

– Diskontering av kostnader hör inte hemma i LCC-kalkylering, säger han.

Upphandlingsmyndigheten medger att deras LCC-kalkyler är nuvärdeskalkyler, men att det ska vara så. Svaret från kommunikationsenheten till Upphandling24:

”Våra LCC-kalkyler är nuvärdeskalkyler i Excel. Nuvärdeskalkyler är en vedertagen metod för beräkning av livscykelkostnader, det vill säga beräkning av investeringens totala kostnader under dess livslängd eller nyttjandetid. Här kan exempelvis kostnader för energi, arbetskostnader eller förbrukningsvaror inkluderas, och även kostnader för externa miljöeffekter. Samma typer av kalkylverktyg används av rådgivande myndigheter inom hållbar upphandling i andra EU-länder, inklusive EU-kommissionen. Verktygen är transparenta och instruktionerna tydliga, så att alla vet vem som ska fylla i vilka uppgifter och att det görs på ett likadant sätt. Även beräkningsformlerna är synliga. Upphandlande myndigheter kan naturligtvis använda sig av vilka beräkningsmetoder man vill, så länge de är transparenta.”

Upphandlingsmyndigheten hänvisar till att det finns olika typer av investeringskalkyler. På myndighetens sida nämns nuvärdesmetoden, annuitetsmetoden, payback-metoden (återbetalningsmetoden) och internräntemetoden (avkastningsmetoden).

”I verktygen har vi beskrivit och definierat alla kostnadsparametrar som ingår i kalkylerna för att ge instruktioner hur de ska användas. Begrepp och termer inom specifika områden utvecklas dynamiskt, vi välkomnar en dialog med användarna för att kunna förbättra och förtydliga verktygen kontinuerligt”, skriver myndigheten på frågan om varför de använder begreppet investeringskostnad.

Vad gäller risken för överprövningar, pekar myndigheten på att det inte finns något som pekar på att deras kalkyler skulle ha lett till några ärenden.

”Våra verktyg granskade av såväl användare som jurister så att de är transparenta i sin utformning. Vi anser inte att det är felaktiga termer i materialet men välkomnar en dialog med användarna kring hur de tolkar och använder begreppen så att vårt stöd både motsvarar lagen och deras behov. Vårt stöd utgår alltid från att främja de olika grundprinciperna för offentlig upphandling och så även i detta fall”, skriver upphandlingsmyndigheten till Upphandling24.

Daniel Svensson menar dock fortfarande att myndigheten blandar ihop begreppen:

– En livscykelkostnadskalkyl visar kostnaderna över livscykeln och är uppställda som i en resultaträkning. Man följer bokföringslagen när man upprättar en LCC-kalkyl, det vill säga att man aktiverar investeringen när projektet tas i bruk och räntan under projektets genomförande ingår som en del av investeringen, säger han.

Vidare lyfter han fram att, i en LCC-kalkyl, delas investeringen på avskrivningstiden (kalkyltiden). Avskrivningskostnaden påverkas inte av inflationen och summan av avskrivningskostnader är investeringen. Dessutom beräknas en räntekostnad på det i balansräkningen kvarvarande bokförda värdet. Räntesatsen sätts till den kalkylränta som beställaren bestämt och innehåller bankränta, risk och inflation.

– Energikostnaden ökar med två procent per år eftersom energipriset stiger mer än inflationen. Summan av alla kostnader över tiden utgör livscykelkostnaden, menar Daniel Svensson och pekar på fler skillnader mellan nuvärdeskalkyl och LCC-kalkyl.

– I en LCC-kalkyl finns det en räntekostnad, i en nuvärdeskalkyl finns inte denna kostnad. LCC-kalkylen följer bokföringslagen och startar år 1 när investeringen börjar bokföras och påverka resultaträkningen. LCC-kalkylen visar kostnaderna över tiden. För att fastställa om vad som är lönsamt måste 2 LCC-kalkyler genomföras och jämföras. Eventuella restvärde bokförs på resultaträkningen det år som anläggningen tas ur drift eller avvecklas om det då finns ett bokfört värde.

Han pekar på att nuvärdeskalkylen används för att bedöma om kalkylens investering är större eller mindre än dess besparing alternativt intäkt vid kalkylens dagsläge (år noll).

– För att fastställa en nuvärdeskalkyls lönsamhet räcker det med en kalkyl. Investeringen är lönsam om än de framtida diskonterade intäkterna eller besparingarna (år 1 till 20) är större än investeringen. Ett eventuellt restvärde diskonteras och subtraheras från investeringen, berättar Daniel Svensson.