Dömer ut försäkring som förkastlig

-En väg skulle kunna vara att söka dialog med SKR om problematiken. Jag ska fundera på om det skulle kunna ge effekt.

Rikard Jermsten uttalar en förståelse för att kommuner principiellt kan ha synpunkter på statens mandat att kräva sanktionsavgifter och likaså för att offentliga organisationer försäkrar sig mot skadeståndsanspråk.

-Men att därutöver ha försäkringsskydd för att man inte följer en lagstiftning, exempelvis som ett resultat av dålig planering, ser jag som förkastligt.

-Jag tycker ärligt talat att det borde skava i vilken offentligt anställd person som helst om man som upphandlande myndighet dels gör en form av kalkylering kring risken att åka fast, dels om man gör det undgår straff genom försäkring. Det är så fel, säger Rikard Jermsten.

Han manar kommunerna att studera hur lagstiftningen tillämpas.

-Gränsen för vad som är en otillåten direktupphandling är i de allra flesta fall verkligen inte hårfin. Och är man det minska osäker: annonsera.

-Avgiften som sådan är ju också proportionerlig i förhållande till dess syfte och det kan jag lova att Konkurrensverket lägger mycket energi på att räkna ut vad som är rätt nivå för våra yrkanden.

Rikard Jermsten ger ett exempel:

-Om vi exempelvis driver ett ärende där det behövs vägledning eller rättsläget är osäkert så avspeglas det i avgiften – det vill säga vi sänker vårt yrkande. Men om kommuner försäkrar sig sätts systemet om proportionalitet ur funktion.

Han vill inte nämna några konkreta exempel men har noterat ett märkligt mönster bland vissa kommuner som fällts i domstol.

-Kommunföreträdare kan då nästan lyfta fram det som någonting positivt: den reella kostnaden stannar vid en självrisk. Jag vänder mig starkt mot en sådan inställning och att man faktiskt argumenterar för att det nästan inte spelar någon roll att man gjort fel.

Hur vanligt bedömer ni att det är med LOU-försäkringar?

-Vi har inte gjort någon undersökning men jag vet att det funnits sedan lagstiftningen var ny 2010. Min bild är att det är utbrett och blivit allt vanligare.

I en promemoria – med sikte på ny lagstiftning från 1 februari nästa år – föreslår regeringen skärpningar av regelverket för upphandlingsskadeavgift, bland annat fördubblat takbelopp för ”böter” till 20 miljoner kronor.

Talar inte det för att ännu fler kommuner kommer att försäkra sig?

-Det är möjligt, men jag är inte helt säker faktiskt. Förslaget om utvidgad upphandlingsskadeavgift berör områden där alla bör ha intresse av att lagstiftningen följs – dokumentationsplikt, efterannonsering, motiveringsskyldighet med mera.

-Så det borde inte finnas något kommersiellt intresse av att försäkra sig enbart på grund av ny lagstiftning. Det är också så att höjningen av maxbeloppet grundar sig på att ge utrymme för proportionerliga avgifter för riktigt stora upphandlingar – avgiftsnivån ska inte stiga generellt.

Rikard Jermsten pekar på det som han ser som ytterligare en olycklig konsekvens av LOU-försäkringar.

-Statliga myndigheter får inte ha den här typen av försäkringar. Det är inte bra att regelverket slår olika mot olika former av upphandlande myndigheter.

Konkurrensverkets generaldirektör lyfter avslutningsvis fram upphandlingslagstiftningen som en garant för objektivitet med en ram för rättvis konkurrens och skydd mot korruption.

-Att man då vill försäkra sig mot det verktyg som lagstiftaren inrättat för att skydda dessa i vårt samhälle grundläggande värderingar är svårt att få ihop.

Upphandling24 skrev igår om kommunexempel på LOU-försäkring som täcker upphandlingsskadeavgift med självrisk på 150 000 kronor – att jämföra med omkring en miljon kronor som är ett vanligt belopp som Konkurrensverket yrkar i domstol.

I en kommande artikel beskrivs en kommun som av etiska skäl tagit bort sitt försäkringsskydd mot upphandlingsskadeavgift.