Det inkommer endast ett eller två anbud i 43 procent av alla upphandlingar, enligt Svenskt Näringsliv. Då ingår inte upphandlingar som avbrutits eller anbud som sållats bort för att de inte klarat ska-kraven.
Som både konsulter och entreprenörer har vi arbetat runt om i världen på såväl köparens som säljarens sida. Vi har byggt upp en betydande erfarenhet och ett omfattande nätverk.
Vi anser att huvudorsaken till leverantörers minskande intresse för att lämna anbud beror på att offentliga upphandlingar uppfattas som korrupta, särskilt från kommuner. I teorin har varje anbudsgivare samma chans. I realiteten är det inte så.
Vårt teams samlade erfarenhet leder oss till slutsatsen att ungefär fyra av fem offentliga upphandlingar i Sverige på något sätt är korrupta.
Vi pratar om mutor, som när projektledaren för ett kommunalt fastighetsbolag såg till att ”rätt” bolag vann i utbyte mot totalrenovering av hans villa och ny pool i trädgården. Om skräddarsydda upphandlingar med villkor så specifika att bara en leverantör kan vinna. Om orealistiska leveranstider i annonser som gör att bara det önskade anbudet inkommer, och kommunen senare inser att det finns mer tid. Om orealistiskt korta svarstider, som bara en anbudsgivare har en reell chans att svara på.
Efter ett antal vunna projekt kan bolaget, som ofta byggt stora delar av den lokala allmännyttans bestånd, bli så självsäkert att anbudet i princip bara blir en handskriven lapp, ”Vårt anbud är 78 miljoner. Hälsningar Bosse”. Ibland ”säkras” det också med ett orealistiskt lågt pris, som kompenseras med extra arbeten som byten av material, fler lägenheter och så vidare.
Frågor som vi alltid ställer oss som potentiell anbudsgivare är: finns en befintlig relation med en annan budgivare? Känns dokumentationen för specifik? Är tidsramen för kort? Har tidigare projekt tilldelats samma företag fler än en gång?
Att skriva anbud är kostsamt och tar tid. Framgångsgraden för att vinna är därför viktig. Att bedöma kundens kompetens är också en viktig del av vår förundersökning. Vet de vad de vill ha? Är deras budget realistisk? Om något verkar fel, är upphandlingen inget för oss.
EU har gjort framsteg för att säkerställa lika möjligheter för organisationer att bjuda på projekt i hela Europa, utanför det egna specifika geografiska området, för att försöka förhindra mutor eller nepotism vid tilldelning av kontrakt. Tyvärr är det fortfarande en lång väg kvar att gå, eftersom den här typen av brott är svåra att komma åt.
Det är också ett fåtal företag som har de resurser som krävs för att vinna mot en myndighet. Den har en obegränsad kassa att lägga på advokater och har heller inget att förlora eftersom den inte kan gå i konkurs.
Ett företag som bestämmer sig för att inleda en rättsprocess mot en myndighet, måste också räkna med att behöva satsa miljonbelopp på ombudskostnader och vara beredd att ta risken att bli svartlistad inför framtida projekt. Företaget behöver också vara säkert på att de som arbetade med upphandlingen stannar kvar under de närmaste åren, eftersom rättsprocessen, som kan ta flera år, kan stå och falla med deras kunskap om den aktuella upphandlingen.
De tjänstemän som har begått felen har genom det avskaffade tjänstemannaansvaret heller inga konsekvenser att riskera. Detta innebär naturligtvis alldeles utmärkta förutsättningar för institutionell korruption.
Något som också försvårar är att myndigheter har ett informationsövertag genom att neka utlämnandet av offentliga handlingar som kan vara till skada för dem i rättsprocessen, det vill säga bevisa de brott mot LOU som myndigheten har begått.
Även om du överklagar och vinner i kammarrätten, innebär det ändå inte att du garanteras att få ut några handlingar, eftersom det kommunala lag- och domstolstrotset är vanligt förekommande och JO-anmälningar saknar faktisk verkan.
Sveriges rättssystem komplicerar processandet mot myndigheter ytterligare och underlättar korruption, eftersom det är riskfritt att ljuga inför domstol i Sverige, så länge det inte sker under ed. Detta gör också att rättsprocesserna tar mycket längre tid än de egentligen skulle behöva ta och blir mycket mera resurskrävande.
Vi har exempelvis fått lära oss att en av Sveriges största kommuner inte hade några som helst problem med att ljuga inför både förvaltningsrätt och allmän domstol, oavsett om det skedde genom upphandlingschefen eller dess advokat. Tursamt nog upptäckte vi det genom e-brev som kommunen råkat lämna ut av misstag genom att en vikarie hade slarvat med att följa advokatens råd.
Visst har vi mött fantastiska upphandlare, som gör ett uppfriskande ärligt arbete, men de kämpar generellt sett i underläge. De värst drabbade myndigheterna har i regel högst omsättning av upphandlare, svårigheter att rekrytera nya och saknar fungerande visselblåsarfunktion. Jag förstår att detta är uppseendeväckande, och för en del oerhört provocerande, men välkomnar alla myndigheter att bevisa motsatsen.
Tjänstemannaansvaret måste omgående återinföras och myndigheterna måste bli mycket mer transparenta för att denna negativa trend inte ska sluta i en ännu större katastrof än de hundratals miljarder som det i dag årligen uppskattningsvis kostar.
Max Gustaf Segerström
Internationell utvecklingschef, Aura Communities
