Det var delar av budskapet när Roaring nyligen bjöd in till en paneldiskussion om välfärdsbrott och offentlig upphandling.
Anders Asplund, Sara Persson och Lotta Mauritzson medverkade och var överens om många delar med en allmänt dyster bild kring möjligheterna idag att motverka välfärdsbrott.
– När det gäller lagstiftningen så ställs man ju inför en halvt hopplös situation där det är väldigt svårt att tillämpa de regler som finns. Ljusningen i tunneln är väl leverantörskontrollsutredningen som jag tror kan göra att det händer saker, sade Anders Asplund, som är counsel vid Per Karlsson & Co och har tidigare varit chefsjurist på Upphandlingsmyndigheten.
Utredningen – med förslag om att ge Bolagsverket en samordningsroll för kontroll av leverantörer – presenterades förra sommaren och där regeringen uttalat sig för att förslagen kommer att genomföras.
Anders Asplund hade även ett budskap till högsta ledningen i upphandlande organisationer.
– Jag har mycket goda erfarenheter generellt av upphandlade som gör ett jättejobb ute i verksamheterna. Men inte så sällan händer det att man inte får de resurser och verktyg som krävs. Så man behöver lyssna på sina upphandlare från ledningens håll för att kunna genomföra upphandlingar som även har bra uppföljningar.
Sara Persson, brottsförebyggande specialist på Ekobrottsmyndigheten, såg en risk för att många upphandlande myndigheter blir för passiva:
– Man kan inte sitta och vänta på exakt vad man får och inte får göra. Det finns ett ganska stort utrymme ändå för att testa olika krav på leverantörerna. Jag vill se mer av att man maximerar nyttan av den lagstiftning som finns. Annars sitter vi där med att lagändringar tar otroligt lång tid, kriminella är däremot jättesnabba.
Hon lyfte användningen av egna uteslutningsgrunder som exempel:
– Här finns en stor potential och många börjar nu att pröva de här möjligheterna. Samverkan och att dela erfarenheter blir viktigt och där bör vi från myndighetshåll kunna hjälpa till också.
Lotta Mauritzson, brottsförebyggare vid Polisens nationella bedrägericentrum, NBC, menade att tillit till leverantörerna fått ta alltför stor plats.
– Vi måste gå från tillit till att verkligen kontrollera saker. Gör vi det så tror jag att vi kommer bort från en hel del av de problem vi ser.
Hon manade även till insikt om ”möjliggörare för brottslighet” som kan finnas ”runt bolagen”.
– Det kan vara jurister eller revisorer som bäddar för att lämna falska intyg eller som ser till att saker döljs. Där är samverkan och att man jobbar tillsammans för att upptäcka saker jätteviktigt.
Hej
Jag vill gärna tipsa om den rapport vi skrev för SNS om betygssättning av leverantörer som modell för att hantera kvalitetsdimensioner som är svåra att mäta på förhand. I rapporten beskrivs hur detta bland annat kan bidra till att minska risken för olika former av kriminalitet vid genomförandet av offentliga kontrakt.
https://www.sns.se/artiklar/sns-analys-103-satt-betyg-pa-leverantorerna-okad-effektivitet-med-ratingsystem-i-offentlig-upphandling/
Bra idé, Sofia. Problemet är sedan att tillämpa det i praktiken och det gäller ju även det som sägs i artikeln. Att utesluta en leverantör på hörsägen (eller efter ett ratingsystem) eller att utesluta en leverantör som man vet beter sig t ex hotfullt eller annat, går inte. Det måste finnas en dom först…