Allmännyttiga bostadsbolag har 10 procent högre byggpriser och längre byggtid än privata byggherrar eftersom de måste tillämpa LOU.
Det skriver Anders Nordstrand, vd på Sveriges Allmännytta i en debattartikel i tidningen Byggindustrin.
”Det är ohållbart att allmännyttiga och privata fastighetsägare ska verka på samma marknad, men på olika villkor. Ska allmännyttan kunna bidra till en hög och hållbar nyproduktion av bostäder behövs ett undantag från LOU. Det kommer ge lägre byggpriser, snabbare byggprocesser och möjliggöra lägre hyror i allmännyttans nya bostäder”, skriver han.
Utan LOU skulle det enligt bransch- och intresseorganisationen komma in fler anbud, inte minst från mindre företag. Utan överprövningar skulle byggena också komma igång snabbare.
Enligt Anders Nordstrand är det också relativt vanligt att upphandlade leverantörer inte klarar att leverera.
”En orsak är ett för lågt anbudspris som slår ut andra i en rangordnad tilldelning och orsakar flaskhalsar när en leverantör inte kan leverera mot efterfrågan. Utan LOU hade förutsättningarna för parallell kapacitet varit mycket bättre”, skriver han.
Tanken är svindlande och skulle innebära vinst i slutändan, når man inte ända fram med detta så bör man nog titta över möjligheterna till okynnes överprövningar, dom tar mycket tid och energi.
Vansinne. Varför skulle Allmännyttan slippa LOU? Vilken grund till undantag skulle finnas i lagstiftningen?
Att LOU är jobbigt är knappast tillräckligt.
Utan LOU – mer korruption, oegentligheter, bristande transparens vad gäller skattemedel.. det är inte heller bra.
Allmännyttan har inte högre produktionskostnader på grund av LOU, utan på grund av att de behöver bli bättre på att upphandla och kravställning.
Alla stora och framgångsrika företag upphandlar. Problemet är att allmännyttan fokuserar för mycket på lägsta pris och nästan ingenting på företagens förmåga att genomföra projekten, vilket slutar med att de anlitar PEAB eller NCC som får slutföra projektet på löpande räkning och då blir det alltid dyrt i slutändan. Inte helt sällan går också projekt till lokala byggfirmor som lämnat ett orealistiskt lågt pris avsiktligt för att sedan ta igen det genom ÄTA-arbeten, alltid med beställarens samtycke i förväg, eftersom det lokala näringslivet alltid skall gynnas.
Nej, allmännyttan behöver inte mindre LOU, utan mer transparens och bli bättre på relevant kravställning.
Vi behöver mindre korruption i Sverige och icke tvärtom.
Man blir glad av att läsa kommentarerna. Allmännyttans syn är skrämmande.
”Allmännyttiga bostadsbolag har 10 procent högre byggpriser och längre byggtid än privata byggherrar eftersom de måste tillämpa LOU.”
Finns ingenting som tyder på det. Tvärtom är det urusel kravställning och totala avsaknaden av uppföljning som är de största problemen i offentligt upphandlande byggentreprenader. Utan LOU skulle kostnaderna skena ytterligare och svågerpolitik och korruption skulle öka ytterligare.
Det handlar snarare om bristande kompetens än om LOU. Dålig kravställning bristande projektledning och ingen uppföljning är snarare svaret varför det blir dyrare.
Känns anmärkningsvärt att ens ta upp frågan i en bransch som omgärdas av mutor och oegentligheter.
Problemet ligger förmodligen delvis i bristfälliga kravspecifikationer. Något som genomsyrar många upphandlingar. Dessutom uppfattas LOU som krångligt vilket bidrar till att det ibland läggs mer energi på att kringgå reglerna istället för att lägga energin på en kompetent kravspecifikation.
Jag tycker ändå att det är bra att frågan väcks. Allt tål att ifrågasättas.
Jag förstår att man vill väcka debatt i frågan men det är i min mening helt fel väg att gå.
Jobba på att säkerställa att man får det man handlar upp istället.
Det är ofta där det brister. Det gäller även de stora byggarna. Allmännyttan behöver kontrollera sina byggen bättre under produktionstiden så att byggarna vet att de måste uppfylla kraven.
Idag tolkas krav mer som önskemål.
Tyvärr är uttalandet inte förvånande. Den inställningen är ofta dominerande hos allmännyttan och ännu mer hos statliga bolag, som är allt annat än transparenta. Detta i sin tur, gör att de också främst attraherar anbudsgivare som inte gillar att konkurrera på lika villkor, vilket också bidrar till att förklara de högre kostnaderna. Lagstiftningen behöver skärpas.
Vi var nog många som trodde att slutbetänkandet som publicerades i december 2020 lägga sordin på viljan att från Sveriges Allmännyttas sida att med en dåres envishet argumentera mot bättre vetande. Som en varm anhängare av allmännyttan och dess funktion är jag mycket fundersam kring den linje organisationen nu fortsatt synes föra. Hur tänker sig Sveriges allmännytta att samverkan mellan det kommunala bostadsbolaget och kommunen ska hanteras i praktiken om bolaget blir ett i mängden? Sveriges Allmännytta synes därtill ha en fullständigt blind fläck såvitt avser riskerna för ökad korruption och maktmissbruk? Det är därtill, om inte korkat så tämligen dumt att Sveriges Allmännytta helt synes bortse från att regeringens handlingsutrymme är obefintligt såvitt avser det direktivstyrda området och då särskilt när utredaren mer eller mindre ”stängde butiken” när utredningen, om än med juristsjukans ständiga livrem och hängslen, slår fast (vilket inte är en nyhet för alla hyfsat habila jurister) att allmännyttiga bolag ÄR att betrakta som offentligt styrda organ. Att Sveriges Allmännytta därtill bjuder in SBB, Victoria Park och Hembla i gemenskapen – bolag vars affärsidé knappast kan anses allmännyttig är högst anmärkningsvärd och får mig att 1) få puls 2) fundera på om organisationens linje är förankrad i de politiska lägren? Eller om dumheterna är en konsekvens av organisationen lyssnat och tagit in skriken från vildmarken i form av ett gäng ilskna VD:ar i förskingringen som helst vill köra sitt eget race utifrån uppfattningen att LOU är ett öde värre än döden. Upphandlingsregelverket kära vänner är inte till för att göra livet lätt för någon. Det är en skyddslagstiftning för leverantörer och i bästa fall även oss skattebetalare. Om Sveriges Allmännytta lagt mer kraft på att hitta konstruktiva vägar framåt och därigenom underlätta för medlemsföretagen att göra rätt istället för att på ett intellektuellt ohederligt sätt fortsatt elda på uppfattningen om att det finns en väg ur ”eländet” så vore det troligtvis en mer gynnsam väg framåt för alla inblandade. Eller är den långsiktiga planen att slå undan benen och skjuta sig själv i foten genom att fortsatt underminera mervärdet och därigenom öppna upp för ett ifrågasättande kring rimligheten att ha enorma mängder skattemedel uppbundna i bostäder om de allmännyttiga bolagen inte levererar något mer än tak över huvudet?? Om Gårdstensbostäder och Hembla ska anses jämbördiga såvitt avser sitt samhällsengagemang då den senares meriter för att kvalificera sig är att bolaget är en långsiktig ägare (ibland) och hör och häpna lämnar en och annan lägenhet till den kommunala bostadskön så är sannerligen ribban alldeles för lågt ställd. Att behovet av en Lex Hembla med förlaga i Danmarks Lex Blackstone (vari lagstiftaren stoppat spekulation i bostadsfastigheter) säger väl något om rimligheten i att ta fan i båten, nåväl det ska bli intressant hur hen nu ska ros i hamn. Avslutningsvis att som Anders nu begära en ny utredning från regeringen när liket knappt kallnat är närmast att betrakta som fräckt. Eller ska det ses som ett kvitto på aningens för mycket prestige i potten och en överhängande risk för välberättigad intern kritik kring organisationens prioriteringar? Särskilt när VD:n i det lilla allmännyttiga bolaget så småningom (förhoppningsvis) upplyst om att hen blivit förd bakom ljuset och därtill av den organisation som har i uppdrag att stötta, underlätta och förbättra förutsättningarna i det dagliga livet om än inom givna ramar. För hörru du Anders, upphandlingsreglerna kommer vara trogen följeslagare i den dagliga verksamheten vare sig du vill eller inte. Trots att dess närvaro i vissa läger kommer uppfattas som en oinbjuden gäst som skiter på entrémattan och högljutt påtalar när någon, självklart inte du, säger eller beter sig olämpligt under personalfesten.
Hear, hear!