– Tyvärr får man ganska mycket ont i magen när man tar del av Ekobrottsmyndighetens beskrivning. Men det ger ändå energi att vi äger frågan och har ansvar för system där vi måste göra ett arbete och måste bygga upp samarbeten. I det avseendet känns det ändå positivt, summerade Adda vd Eva-Lotta Löwstedt Lundell.
Ekobrottsmyndigheten pekade på offentliga affärer som åtråvärda för kriminella bolag och då både för intäkterna och möjligheten att bygga upp en legal fasad.
– Det offentliga är en kund som betalar räkningar i tid och ofta med avtal för stora summor. Motparten kommer inte att gå i konkurs och är inte heller jättebra på att upptäcka överfakturering, sade Sara Persson, brottsförebyggande specialist på Ekobrottsmyndigheten.
Hon beskrev den senaste utvecklingen:
– Vi kan se att kriminella aktörer jobbar med gränsöverskridande mellan olika branscher, inte som förut med fokus på exempelvis städ. Bolagen har också lärt sig att bygga upp fina fasader som gör det svårare med kontroller. Det kan handla om att har rätt registreringar och undvika restföring.
Sara Persson tipsade om den vägledning för att förebygga arbetslivskriminalitet genom upphandling som myndigheten tagit fram.
– Det vi ser behov av är fördjupade och riskbaserade kontroller och att skapa en kontrollkultur som genomsyrar hela organisationen. Jobba med kapacitetsberäkningar och om det är hållbart med det sätt som företaget räknat. Gör rimlighetskontroller för exempelvis bolagsföreträdare om dessa är rimliga för just den verksamhet som är aktuell.
Att i alla fall jobba med några grundläggande kontroller är viktigt för att få bort ”bottenskrapet”, menade Ekobrottsmyndigheten.
– Det gäller att inte vara för hård mot sig själv när man jobbar med detta. Det är svårt och även vi har svårigheter att bekämpa den avancerade brottsligheten, sade Sara Persson.
Även Åsa Edman, chefsjurist på Adda, tog upp frågor om ork och förväntningar.
– Adda kan göra en hel del med en stor organisation och upphandling som kärnverksamhet. Men så är det ofta inte med resurserna ute i regioner och kommuner. Så vi behöver hitta system för att orka med det här arbetet.
Hon beskrev Addas arbete med avtalen för HVB-hem och stödboenden.
– Vi jobbar där aktivt med att inte få in oseriösa företag som leverantörer, bland annat genom att bevaka IVO:s tillsynsbeslut, så att avropande kommuner inte ska behöva fundera kring de frågorna. Men vi jobbar också mycket med att följa upp avtal för att få bra utförare
Christina Kiernan, samordnare på SKR, lyfte problematiken som både en generell kunskapsfråga för kommuner oh regioner men också ”specialutmaningar” beroende på risken för brottslighet i skilda verksamhetsgrenar.
Vårdföretagarnas expert Sabina Joyau betonade vikten av att Polisen prioriterar välfärdsbrottslighet, inte minst sedan rikspolischefen sagt att välfärdsbrottslighet omsätter större summor än narkotikamarknaden.
– Då behöver man också prioritera de här brotten mer, även om jag inser att Polisen har en svår belastning med gängrelaterad kriminalitet, sade hon.
En bra start är att säkerställa att företrädarna för bolagen man ska anlita inte begått brott. I http://www.kapitel13.se går det snabbt och det är bara brott som är relevanta för offentlig sektor som visas (enligt LOU).
På Svenska institutet för standarder, SIS, har vi en teknisk kommitté som arbetar med att ta fram en standard över vilka krav en leverantör ska leva upp till för att betraktas som ”säker”. Standarden är tänkt att bli ett verktyg både för inköpare att kunna välja en säker leverantör och för seriösa leverantörer att visa att de lever upp till de krav som samhället ställer. Besök http://www.sis.se/tk618 för mer info.