Företaget, som själva kallar sig Sveriges snabbast växande lokalvårdsföretag, har varit auktoriserat av Almega Serviceföretagen och bland annat städat hos SEKO, LO och i regioner över hela Sverige. 2024 tvingade Skatteverket Klenis personbolag i konkurs med nio miljoner i skatteskulder. I april samma år polisanmälde Region Västerbotten Kleni på grund av misstankar om oegentligheter och stora kvalitetsbrister. Trots polisanmälan och skatteskulder har Kleni både deltagit i och vunnit offentliga upphandlingar under hela 2024. Med kontroll, krav och uppföljning hade det inte behövt ske.
I slutet av 2024 uppmärksammande flera medier hur Kleni gömt skatteskulder i miljonklassen i ett annat bolag och hotat anställda med böter. Som en direkt följd av granskningen förlorade Kleni auktorisationen hos Almega Serviceföretagen, men frågan är hur de överhuvudtaget kunde bli auktoriserade? Själva syftet med en auktorisation är att den ska stärka branschen, lyfta fram seriösa företag och vara en trygghet för kunder, företag och medarbetare.
Klenis situation kan knappast vara en hemlighet, varken för Almega Serviceföretagen eller för upphandlande myndigheter. Företagets bokslut från 2023 visar att Kleni hade en nettoomsättning på drygt 43 miljoner kronor. Av detta gick drygt 23 miljoner kronor till inhyrd personal och12 miljoner kronor till ”övriga externa kostnader”, vilket i städföretag brukar innebära underentreprenörer. Kleni är således ett exempel på hur lokalvårdsbolag placerar tillgångar och ledning i moderbolaget, medan arbeten genomförs i andra bolag eller hos underentreprenörer, där arbetarna är oskyddade.
Som branschorganisation vet vi att oseriösa företag går att stoppa med kontroll, krav och löpande uppföljning. Det innebär att företag såsom Kleni inte ska kunna vinna offentliga upphandlingar utan att upphandlande myndighet kontrollerar bolagsstrukturen. I Klenis fall skulle en sådan kontroll ha avslöjat att två av deras bolag gått i konkurs, och två var nystartade – tydliga varningsflaggor. Underentreprenörer är en annan larmklocka eftersom det sällan finns något legitimt skäl till det.
Med en prislapp långt under konkurrenternas borde Kleni ha fångat upphandlarnas misstänksamhet. Svenska myndigheter bör erbjuda löner på kollektivavtalsnivå och räkna på att priset per städad kvadratmeter är realistiskt. Annars riskerar vi så kallade ”nakna städare” – det vill säga ett slutpris som enbart täcker personalkostnader, men inte nödvändiga resurser som arbetskläder, städutrustning eller andra kostnader. Här hjälper vi i branschen gärna till med att ta fram korrekt information.
När offentliga myndigheter varken har resurser eller förmåga till egen uppföljning är någon form av auktorisation från tredje part en möjlighet till extern granskning. För att auktoriseringen ska ha relevans måste den bygga på dagligen löpande kontroller – både på plats där tjänsten utförs och av företagets siffror. Som branschorganisation för Sveriges lokalvårdsföretag hör vi på Städbranschen Sverige dagligen hur våra medlemmar drabbas när mer eller mindre kriminell verksamhet snedvrider konkurrensen och valde att avslå Klenis ansökan om medlemskap och auktorisation när våra kontroller utlöste varningsklockor.
Om Sverige inte agerar är risken stor att ett företag som Kleni byter namn och fortsätter att agera som om inget har hänt. Precis så har de gjort förut när de år 2021 bytte namn från Leva Loppan Förvaltning AB. Efter mediebevakningen 2024 har Kleni nu startat två nya bolag med namnen Allrentia och Kanu Resursbuss.
Offentliga upphandlare har ett stort ansvar. För att företag såsom Kleni inte ska leva loppan med svenska skattepengar måste det ansvaret återspeglas i krav, kontroll och uppföljning.
Matthias Lindholm, ordförande, Städbranschen Sverige
Det finns juridiska begränsningar i möjligheten att begränsa användandet av ue. Hur är er rekommendation att upphandlande myndigheter ska hantera det?
Även om man som upphandlande myndighet gör kontroller så är risken stor att det inte syns eller att man ändå saknar möjlighet att förkasta anbud med låga priser även om man gärna skulle vilja det. Vilka konkreta förslag på kravformuleringar har ni för att hantera det?
Som upphandlande myndighet har man upphandlingar inom ett flertal olika verksamheter. Tyvärr kan inte upphandlande myndighet ha samma branchkännedom som en branschorganisation. ”Man gör så gott man kan” så att säga. Jag tror vi är många som skulle uppskatta ett kravbibliotek/konkret vägledning för att kunna hantera riskbranscher, som exempelvis städ. Mig veterligen saknas ett sådant, om vi bortser från de som finns på UHM. De vägledningar jag sett avseende stöd saknar konkreta förslag på kravtexter, hur krav kan följas upp, kontrollpunkter mm.
Hej,
Vet att upphandlare kan ha svårt att hålla koll på detaljer inom respektive bransch. Därför finns vi som stöd och bollplank.
Gällande UE så vet vi att det idagsläget inte går att kravställa begränsningar. Här föreslår vi att man lägger in som mervärde (med avdrag i utvärderingen) om man inte använder sig av UE inom själva lokalvården. Vidare anser vi att beställaren bör ta hand om ansvaret att kolla upp de UE som leverantören anger att de kommer arbeta med. Dvs göra samma grundkontroller enligt kraven som görs på huvudleverantören. Då vi tyvärr vet att leverantören väldigt sällan gör detta (även om man säger att det görs).
Vi kommer inom kort med en tydlig kravlista och hur uppföljning kontroll görs. Denna kontroll bör sedan göras regelbundet under avtalsperioden.
Städbranschen Sverige har också tagit fram Råd & anvisningar del 4 som ger mycket bra och användbar insikt och kunskap kopplat till upphandling av städtjänster. Denna skickar vi via mejl i digital form utan kostnad till inköpare/upphandlare om du mejlar till info@stadbranschensverige.se
En myndighets möjligheter att ”kolla upp” eller göra grundkontroller på underleverantörer är tyvärr mycket begränsade.
En myndighet får bara ställa krav på att huvudleverantören själv ska uppfylla kvalificeringskraven och inte vara föremål för uteslutning.
Det finns ingen möjlighet att ställa samma krav på eventuella underleverantörer som ska delta vid uppdragets utförande. Undantaget är om huvudleverantören själv inte uppfyller kraven – myndigheten får då ställa krav på att den kapacitet som åberopas ska uppfylla kraven.
Krav på arbetsrättsliga villkor kan omfatta även underleverantörer, men kraven gäller endast anställd personal som uppbär lön, och inte exempelvis personer med enskild firma.