Den 24 januari meddelade styrelsen för bolaget Air Leap att man ansökt om företagsrekonstruktion och samtidigt ställer in all flygverksamhet från Mariehamn.
Trafiken är offentligt upphandlad, och efter att bolaget krävt 5 000 euro per avgång för att återuppta trafiken har Ålands landskapsregering nu beslutat häva avtalet.
Priset är orealistiskt, enligt Ålands infrastrukturminister Christian Wikström.
Det rapporterar Ålands Radio.
Christian Wikström uppger att landskapsregeringen behöver lära sig av situationen som uppstått med Air Leap.
– Jag tror inte att det är bäst att bara använda lägst pris för vem som ska vinna en upphandling när det gäller flygtrafik. Det är inte bra för det åländska samhället att ha en otrygg flygtrafik, den behöver vara stabil och förutsägbar, säger han till Ålands Radio.
Enligt EU:s regler kan landskapsregeringen direktupphandla trafiken i upp till sju månader.
Upphandlingen av en ny ordinarie flygoperatör ska påbörjas så snart som möjligt.
Jag blir lite förvånad hur det uttrycks i detta reportage, ”Jag tror inte att det är bäst att bara använda lägst pris för vem som ska vinna en upphandling när det gäller flygtrafik”. Jag kan aldrig tro att någon upphandlare upphandlar flygtrafik genom i upphandlingen säga ”Varsågod att lämna anbud på att flyga till och från Åland, mindre mängder gods och några passagerare ska kunna åka med, anbud med lägst pris vinner”. Varenda upphandlare förstår att här har man självklart kravställt på en hög nivå och de som sen når upp till kraven och har lägsta pris vinner. Man kan självklart lägga till utvärderingskriterier i en sån upphandling men att göra det innebär inte att upphandlingen blir bättre på något sätt än om man har ställt höga kvalificeringskrav.
Anders har så rätt.
Det torde finnas mer bakomliggande fakta i ärendet och att sedan Air Leap råkat i problem är mycket beroende på Covid-situationen. Men det kan naturligtvis vara en ogenomtänkt upphandling som oftast beror på kravställaren.
Lägsta pris är inget problem om kraven är genomtänkta, och som grädde på moset så bör man avsluta med e-auktion.
Det förekommer nog en hel del till fakta varför avtalet hävdes. Saker som inte är kända för andra. Man kan också se saken från den synvinkeln att vilken rutt var den mest framgångsrika (ekonomiskt) sätt för flygbolaget AirLeap. Helt rätt – om faktauppgifter saknas så är det väldigt svårt att kommentera!
Att bedriva lönsam regional flygtrafik är en konst, och Air Leap gjorde om samma misstag som de flesta andra bolag i branschen – man saknade en konsoliderande affärsstrategi. Man ville för mycket för snabbt och öppnade raskt nya linjer, vilka saknade en långsiktigt ekonomisk stabilitet. Det var i branschen aldrig en fråga om OM de skulle överleva utan mer NÄR de skulle ställa in verksamheten. De mest luttrade underleverantörerna gjorde som man skulle och undvek bolaget eller krävde betalt vid leverans, brända av – nu senast – Nextjets konkurs. När Ålands Landskapsregering handlade upp tjänsten, så gjorde de det säkert efter konstens alla regler, men det hjälpte ju inte. Flygverksamhet kostar pengar.