Sommaren 2011 inledde Sjöfartsverket köpet av sammanlagt sju räddningshelikoptrar. Fast frågan är om verket hade bestämt sig för modellen AW 139 från den italienska tillverkaren Agusta Westland redan innan upphandlingen genomfördes?
En hel del i SVT Uppdrag Gransknings genomlysning av affären, som värderas till runt en miljard kronor, pekar åt det hållet.
Sjöfartsverkets krav i upphandlingen var exempelvis så detaljerade – i bland annat helikoptrarnas storlek och leveranstid – att bara en leverantör kunde bli aktuell. Med bara smärre justeringar av skallkraven skulle minst fem andra helikoptermodeller från olika leverantörer också kunnat vara aktuella.
Granskningen lyfter fram en rad för Sjöfartsverket besvärande förhållanden. En avsiktsförklaring, så kallat letter of intent, undertecknades med tillverkaren fyra månader innan upphandlingen offentliggörs. Sju veckor innan upphandlingen skakar Noomi Eriksson, ställföreträdande generaldirektör, hand med tillverkarnas representanter.
Hemligstämplade dokument ingår i den bild som granskarna målar av affären. Mycket av korrespondensen mellan köpare och säljare har skett via personliga mejlkonton som kontrollerats av exempelvis Noomi Eriksson.
Hon kan inte svara på varför en miljardaffär hanterades via privata mejladresser eller varför mejlen inte diariefördes:
– Jag är den första att erkänna att det är på det här sättet och där har vi begått fel.
Sjöfartsverket anser sig inte ha brutit mot lagen om offentlig upphandling och hänvisar till två oberoende granskningar som visar att upphandlingen har gått rätt till. Däremot erkänns att diarieföring och dokumentation kunde ha hanterats bättre. Bristerna förklaras med den pressade situation som rådde när Sverige riskerade att stå utan räddningshelikoptrar.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer