I rapporten Mutbrottsdomar i Sverige 2020 sammanfattas alla mutbrottsdomar under året.
Trots att något färre domar meddelades jämfört med 2019 så ökade det sammanlagda värdet för mutorna kraftigt. 2020 uppgick mutorna till drygt 16,6 miljoner kronor, jämfört med knappt 4,9 miljoner kronor år 2019.
Flest domar meddelades i sektorerna transport och fordon samt vård och omsorg.
– Inom transport och fordon fortsätter trenden från tidigare år där personer försökt muta provledare eller förarprövare för att bli godkänd. Det är en av de situationer som vi ser ökat under 2020, nämligen att försöka påverka personer som utövar myndighet. Det riskerar att skada allmänhetens förtroende för det offentliga, säger Hayaat Ibrahim, tillförordnad generalsekreterare för Institutet mot mutor, IMM.
I rapporten presenteras flera domar med koppling till offentlig upphandling.
En av dem (Borås tingsrätt, dom 2020-10-29 i mål nr B 443-19) handlar om en driftchef vid ett kommunalägt bostadsbolag som lät sig och sin fru bjudas av en leverantör på en fyra dagars resa till Polen med tre hotellövernattningar.
Leverantören, som levererade fönster till bostadsbolaget från en fabrik i Polen, betalade för driftchefens och dennes frus flygbiljetter, hotellkostnader, hyrbil och mat. Värdet på resan med omkostnader uppgick till minst 10 000 kr.
Åklagaren åtalade driftchefen för tagande av muta och leverantören för givande av muta. Leverantören respektive driftchefen dömdes för givande respektive tagande av muta till 30 dagsböter vardera. Driftchefen dömdes också att betala 10 000 kr till staten som förverkat utbyte av brott.
Siffrorna avser bara de som blivit utredda av Polisen och dömts i domstol. En försiktig kvalificerad gissning, är att mutkolvarna är hundratals gånger fler. Men mycket bra att det kommer fram i media.
Som anbudsgivare är man alltid i underläge och har bara två val, att antingen betala ”administrationsavgiften” till beställaren och ”vinna” eller lämna det bästa anbudet och behöva överklaga tilldelningsbeslutet som gått till den som betalat ”administrationsavgiften”.
I en överprövning kostar det mellan 3 000 till 6 000 kr per timme för en advokat specialiserad på LOU, vilket i längden bara myndigheter har råd att göra. Om du som företag kan betala detta och vinner, spelar det ändå ingen roll, för då avbryter myndigheterna alltid upphandlingen. Att därefter få ersättning i allmän domstol är i det närmaste omöjligt. Ytterst få företag har tid och råd att driva processer mot myndigheter. Det kan ta upp till tio år att få rätt och kosta åtskilliga miljoner enbart i ombudskostnader. Det företag som gör det, blir därefter svartlistat hos alla andra myndigheter som tillämpar ”administrationsavgifter”.
Visst är det så. Alla vet, men ingen vågar göra något åt det.
Tyvärr stämmer det. Vi tog upp ett mål i tingsrätten och då ljög myndigheten om allt och hittade i efterhand på brister i vårt anbud som inte fanns, samtidigt som givetvis det företag som betalat mutan hade ett giltigt anbud, trots att det aldrig ens borde ha kvalificerats. Förstår inte hur deras advokat kan sova gott på kvällen.
Anders, jag tror du helt har missuppfattat en advokats uppdrag eller lever i en väldigt naiv värld. Det är en sak att ha rätt och en helt annan att få rätt eller rent krasst vinna ett mål. Har du inte råd att anlita den bästa advokaten, får du stå ditt kast. Jag sover väldigt gott när jag hjälper mina klienter.
Om allmänheten bara visste hur mycket kommuner och statliga myndigheter lägger ned på advokater för att skydda korrupta tjänstemän.
Det värsta är att det varje gång är på bekostnad av skattebetalarna och samma skattebetalares företag.
Problemet är att LAS skyddar inkompetenta mutkolvar. Man kan helt enkelt inte sparka personer som man misstänker är korrupta. Tyvärr finns heller inte alltid viljan att göra det i offentlig sektor.
Vore bra om debatten kunde lyfta sig över ”alla vet-”argument…
Jag höll i en upphandling för några år sedan, fick under anbudstiden ganska många och aggressiva frågor från två olika företag. Bägge antydde i sina frågor att underlaget var ”riggat” – för det andra företaget. Det är väl rätt troligt att de ”visste” att allt var riggat och kan ha spritt den uppfattningen.
Jag var inte insatt i alla delar av kravspecen, men det hade inte framkommit något om favoritleverantör, eller likn från beställarna. Upphandlingen vanns av ett tredje företag, men risken är att många bara hört det inledande snacket om ”riggat”…
Så med risk för att få mothugg: kritisera och straffa hårt alla fall av korruption som upptäcks, men skilj på vad ni TROR/TYCKER och vad ni verkligen VET.
Enligt min erfarenhet är de flesta offentliga upphandlingar korrupta på ett eller annat sätt. I alla fall gällande entreprenadkontrakt, som jag jobbat med sedan 1987. Där är det en oskriven regel att du måste smörja det byråkratiska maskineriet för att det ska snurra och ju mer du smörjer, desto fortare snurrar det. Klart att det är fel, men vad ska man göra om man måste vinna för att i längden ha ett arbete att kunna gå till?
Ulf, om alla skrev vad de egentligen visste, i stället för neurotiska utrop, skulle det här kommentarsfältet vara tomt. Hur kul skulle det vara?
Björn, självklart ska vi tjafsa i kommentarsfälten – finns ju inte mkt annat roligt i dessa hemmakontorsdagar!
Men det stör mig lite att ingen ens verkar ha nuddat vid tanken på att man själv kanske är lite av en dålig förlorare – det är ju lättare att ”veta” att allt är korrupt och riggat, och skrika ut det… och detta uppfattas sedan som dagens sanning!
Så jag och alla andra på köparsidan får väl börja skrika att ”ALLA VET” ju att det bara är en massa dåliga förlorare som gnäller!
Roligt att ”Ulf” som höll i en enda upphandling för några år sedan tycker till och inte håller med föregående kommentatorer och samtidigt uppmanar att de som skriver ska skilja på vad de ”TROR/TYCKER”, när Transparency Internationals korruptionsindex helt och hållet är skapat från ”upplevda nivåer av korruption, som bestäms av expertbedömningar och opinionsundersökningar”.
Jag har jobbat med upphandlingar hos ett par olika kommuner i över 20 år och måste tyvärr delvis hålla med flera i tråden. De flesta upphandlare gör ett bra jobb. Däremot försöker beställarna och ibland politiker alldeles för ofta att styra vårt arbete, dvs tala om för oss vilka som ska vinna.
Jag håller med Ulf. Leverantörer misstänker ofta att upphandlingar är riggade. Det är fel. Ytterst få upphandlingar är riggade. Särskilt inte entreprenader vilka ofta upphandlas till lägsta pris. Hur skulle då den upphandlande myndigheten kunna styra vem som tilldelas kontraktet? Däremot förekommer till en mindre del viss vänskapskorruption vid upphandling av konsulttjänster. Myndigheten vill gärna jobba med de konsulter man känner sedan tidigare och är nöjd med. Vid konsultupphandlingar utvärderas ofta ”kvalitet”, vilket gör att favoritkonsulten har ett övertag.
Göran, du måste skoja eller trolla. Tror du vi betalar all-inclusive semestrar till tjänstemän och deras familjer bara för att vi tycker om dem?
Lena, du kan vara lugn – jag håller enbart på med upphandling sedan 25 år. (Borde kanske ha skrivit ”I en av alla upphandlingar jag höll i för några år sedan…).
I sak: jag är rädd för att opinionsundersökningar inte är en bra metod att få fram en rättvisande bild inom detta område – just eftersom många svarar utifrån vad de ”vet”, dvs tror utifrån rykten & snack. Ett fåtal fall kommer fram genom polisanmälningar/massmedia mm, men utöver det lär det vara svårt att fastställa något.
Men oavsett hur vanligt/ovanligt det är, så är ju redan misstankarna förödande för förtroendet. Därför behövs ökad medvetenhet på köparsidan (främst bland beställare/ledning), fler kontroller/uppföljningar, mm. De större offentliga organisationerna skulle kunna testa att rotera inköparna mellan avtalsområden/kategorier (rätt vanligt inom privat sektor), men många offentliga inköpsfunktioner är ju så små att det inte är realistiskt. Jag har i en del av alla upphandlingar jag håller i, Lena, sett till att alla bedömningar görs av anonymiserade anbudshandlingar och utan att bedömarna känner till prisbilden – det är en ganska enkel budgetlösning för att öka neutraliteten.
Att rotera inköparna mellan avtalsområden låter som ett bra förslag. Att stoppa korruption är en ledarskapsfråga eftersom det i mångt och mycket handlar om internkontroll och att ha goda rutiner. Det ska alltid vara så svårt som möjligt att stjäla skattepengar.
Annat som är bra att ha koll på är bisysslor. På min förra kommun var både ledarskap och rutiner under all kritik. Så gott som alla nämnder gjorde inköp utan att gå via upphandlingssektionen och gick de till oss, skulle de ändå komma och tjata på oss att välja en viss leverantör och underkänna andra. Den allmänna kunskapen om LOU var skrämmande låg i hela organisationen. Till och med vd:n på det kommunala fastighetsbolaget, som är ett av de största i Sverige, trodde på fullaste allvar att de inte behövde upphandla om de skulle bygga nytt som de sedan skulle hyra. Det fanns också en politiker som satt i byggnadsnämnden och drev samtidigt eget företag där han hjälpte folk att snabbt få bygglov. Vad jag vet, gör han det fortfarande. När jag påpekade bristerna fick jag inget gehör utan blev istället utfryst och tvingades till slut att säga upp mig. Det var en bedrövlig arbetsplats och jag kommer aldrig att sätta min fot där igen. Kanske skriver jag någon gång en bok om allt skit jag sett där.
Fredag och återigen ännu en mutskandal, https://upphandling24.se/fyra-atalas-i-skansk-mutharva/
Blir så jävla förbannad och ledsen, sådant här förstör så otroligt mycket för alla!!! Hoppas att de åker dit ordentligt!!!
Har tyvärr inget förtroende för rättsväsendet. De kommer säkert undan som i vanlig ordning. Varför skulle annars de allra största svenska företagen ABB, Telia, Ericsson och Astra Zeneca alltid komma undan med avsevärt större mutor varje gång? Våra politiker är mutkolvar hela vägen upp till toppen och har riggat rättsväsendet till deras fördel. Motbevisa mig gärna!
Visst är mutor och vänskapskorruption är en urgammal tradition i Sverige som myndighetspersoner världen alltid hållit kär, särskilt när det gäller storföretag och regeringstjänstemän. I alla fall tills de åker dit.
Kanske någon minns muthistorierna om Bofors under Palmes tid, som fick stora efterverkningar i Sverige och Indien. Krigsmateriel-inspektören Carl Algernon mördades i Sverige. Nobel Industrier fick betala 11 miljoner kronor i böter för att ha exporterat vapen olagligt. Mutskandalen anses också ha orsakat att Rajiv Gandhi och Kongresspartiet förlorade parlamentsvalet i november 1989. Mutorna gav också ursprung till uttrycket ”Don´t bofors me” i Indien, som en beskrivning av någon som försöker bete sig oetiskt. Som sig brukligt i Sverige, dömdes ingen i Sverige för själva mutbrotten.
En lågoddsare inom kort lär vara att det är ett svenskt storföretag som gett mutor på minst 600 000 dollar till nobelprisvinnaren Aung San Suu Kyi och vars korruption uppges vara orsaken till att militären tog makten. Jag tror att det är Ericsson igen, som ju nyss åkt dit för att betala mutor i Vietnam, Indonesien, Kina, Djibouti, Kuwait och Saudiarabien, https://thehill.com/policy/international/asia-pacific/542680-myanmar-military-government-accuses-suu-kyi-of-taking.