Intresset är stort för frågan om hur man ska arbeta med arbetsrättsliga krav i offentliga upphandlingar, som började gälla som lag 1 juni i år. Det visade förmiddagens frukostseminarium som hölls av Upphandlingsmyndigheten och som samlade drygt 200 personer på plats på Stockholm Waterfront och ett stort antal deltagare via en webbsändning.
Upphandlingsmyndighetens generaldirektör, Inger Ek, öppnar med att berätta om vikten av samverkan och dialog, inte minst mellan myndigheter för att identifiera risker för oskäliga arbetsvillkor.
Carin Carlsson, jurist på Stockholms stad, är på plats för att berätta om deras erfarenheter som gjorts i tätt samarbete med Göteborg och Malmö.
Hon inleder med att det är viktigt för det offentliga att inte bidra till osund konkurrens genom oskäliga villkor. Carin Carlsson menar också att man ska se sig som en av alla delar som ingår i detta arbete, tillsammans med tillsynsmyndigheter som Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten och Arbetsmiljöverket.
Charlotta Frenander upphandlingsjurist på Upphandlingsmyndigheten pekar under seminariet på att utgångspunkter för vilka villkor som ska ställas är att, om det är behövligt ska villkor om lön, semester och arbetstid ställas i en upphandling i nivå med lägsta villkor. En arbetsgivare kan alltid erbjuda bättre villkor. Lönen ska avse utfört arbete, permitteringslön räknas inte och gäller bara arbetstagare som utför arbete inom ramen för kontraktet och kontraktets tid.
– Det gäller också att identifiera tillämpligt kollektivavtal. Utgångspunkten är att arbetsmarknadens parters gemensamma tolkning som gäller. Här kan flera avtal kan vara tillämpliga. Mer information kommer då de hunnit analysera lite mer men det finns information på webben över kollektivavtal och parter, säger Charlotta Frenander som pekar på att alla villkor ska hämtas från samma kollektivavtal.
– Villkoren ska alltid motsvara nivåer som följer lag. Leverantör som inte är bunden till kollektivavtal ska ändå följa lag.
Charlotta Frenander säger också att villkor inte gäller egenföretagare eftersom de inte räknas som arbetstagare.
– Om det kommer att göra att fler arbetstagare blir F-skattare, då finns det andra tillsynsmyndigheter som kan titta på det, säger Carin Carlsson på Stockholms stad.
Enligt henne är det några viktiga slutsatser som Stockholms stad dragit i sitt arbete med att ställa arbetsrättsliga krav .
– Det tar längre tid än man tror för att landa rätt. Dessutom är dialog och samverkan viktigt. Fokusera på de områden där det föreligger risk och avsätt resurser. Lagkravet kräver mer resurser. Slutligen måste vi våga. För att få fram praxis måste vi våga börja ställa ut de här villkoren samtidigt som vi ska vara ödmjuka inför komplexiteten och ser det som levande dokument, säger Carin Carlsson.
Hon tycker också att det är viktigt att bygga upp egen kompetens för uppföljning.
En fråga som många ställer sig är hur de särskilda arbetsrättsliga villkoren ska kunna fullgöras.
– Det här, tror jag, kommer att vara en rysare särskilt när det gäller hur man ska kunna hantera leverantörer som inte har kollektivavtal, som hävdar att de har motsvarande villkor. En slutsats vi dragit är att en obunden leverantör inte kan komma dragande med avtal som saknar lönenivåer och hävda att de inte behöver tillämpa det. Vi har försökt reglera det.
En viktig del i arbetet för Stockholms stad har varit samverkan och dialog, inte bara med kommunerna Göteborg och Malmö för att hitta konsensus kring hanteringen.
Charlotta Frenander berättar att utgångspunkten är för upphandlande myndigheter att söka upp arbetsmarknadens parter för att identifiera kollektivavtalens innebörd eftersom bara vissa avtal är offentligt publicerade.
– Dialog behöver alltid föras för att säkerställa att vi ställer ut tillämpliga nivåer. Därför bjöd vi in arbetsmarknadens parter till dialog. Det finns inte särskilt många kolliderande avtal. Inom många områden finns det bara ett tillämpligt avtal och vi ska inte få leverantörer att tro att de kan tillämpa andra, säger Carin Carlsson som nu lånas ut från Stockholms stad till Upphandlingsmyndigheten för att tillföra verksamhetsperspektiv kring hanteringen av arbetsrättsliga krav.
Charlotta Frenander, upphandlingsjurist på Upphandlingsmyndigheten, pekar på att de arbetsrättsliga kraven gäller vid upphandlingar som uppgår till aktuellt tröskelvärde i LOU, LUF eller LUK och påbörjats efter första juni eller senare. Hon hänvisar till den FAQ med vanliga frågor som finns på deras hemsida som bland annat tar upp aktuella tröskelvärden och när upphandling anses påbörjad.
Hon poängterar också att de nya reglerna inte finns i lagen om vårdval, LOV eller LUFS, lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
– Men det fortfarande fullt möjligt att ställa krav även om det inte är obligatoriskt, säger hon.
Kraven gäller upphandling av varor, tjänster. Byggentreprenader samt koncessioner. Varje enskild upphandlande myndighet har ansvar att följa lagen, enligt Charlotta Frenander.
– Vi har fått frågor på om kraven även gäller upphandling av varor och det gör det. En annan fråga gäller om det går att överpröva behövlighetsprövning. Alla beslut som har rättslig verkan kan överprövas, säger hon.
Elisabeth Åberg, sakkunnig på Upphandlingsmyndigheten berättar att om kontraktstiden är under 12 månader faller behövlighetsprövningen.
– Med så kort kontraktstid blir det väldigt svårt att kontrollera och följa upp. Då faller behövlighetsprövningen. Det måste finnas möjlighet att kontrollera och följa upp villkoren för att det ska finnas behov, säger hon.
Hon berättar också att företag behöver följa ILO:s kärnkonventioner även om staterna de verkar i inte ratificerat konventionerna.
Vid bedömning av behov och riskindikatorer pekar Elisabeth Åberg på att behovet finns om det föreligger risk för oskäliga arbetsvillkor inom lön, semester eller arbetstid.
– Krav ska ställas, även om det bara är ett av villkoren som riskerar att hotas, säger Elisabeth Åberg.
Hon ger också exempel på vilka som omfattas av de arbetsrättsliga kraven. Vid städning till exempel, ska kraven gälla de som utför städningen inte de som sköter administrationen kring städningen.
– Riskindikatorer för oskäliga arbetsvillkor är framför allt är inom lågkvalificerade yrken utan krav på formell utbildning men också inom branscher med många migrationsarbetare och utstationerad arbetskraft. En annan riskfaktor är brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet, branscher med låg kollektivavtalsteckning eller inom branscher som avreglerats efter att tidigare varit utsatt för statlig reglering, säger hon.
För Upphandlingsmyndigheten pågår arbetet med att ta fram ytterligare stöd men också identifiera bedömning av behovet i praktiken. Bygg, taxi och städ har fokuserats på medan tvätteri, som också nämns i proportionen, har myndigheten inte valt att arbeta vidare med i dagsläget när det gäller behovsbedöminigar och fastställande av villkor.
– Nästa steg blir att titta på ytterligare branschkategorier. Det arbetet kommer att prioriteras efter riskfaktorer men framför allt på upphandlingsvolymer, säger Elisabeth Åberg.
Upphandlingsmyndigheten kommer närmast att uppdatera villkor för taxiförare, ta fram villkor för städ samt utveckla metodiken för bedömning av behövlighet.
