Jag vill se ett möjliggörande regelverk med så få skyldigheter som möjligt. Förenkling och flexibilitet bör vara ledorden. Det är ingången när jag i dag skickat inspel till Europeiska kommissionens arbete med att ta fram nya regler om offentlig upphandling.
Det är även viktigt att ett nytt regelverk tar hänsyn till att främja digitaliserade inköpsprocesser. Ökad transparens ger både högre konkurrens och kvalitét samt förhindrar korruption och välfärdsbrott. Nu finns även AI som hjälpmedel.
Jag upplever att upphandlingslagstiftningen får klä skott för alla möjliga problem eftersom offentlig upphandling sedan länge har varit synonymt med lagstiftningen. Det verkar finnas en övertro till vad som kan åstadkommas genom reglering.
Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att främja ett nytt synsätt som håller på att etableras i Sverige; att offentlig upphandling går från att ses som en administrativ process där målet är att inte göra fel till ett proaktivt tillvägagångssätt som präglas av affärsmässighet. För att synsättet ska få genomslag och vi ska få verkstad behöver fler upphandlande organisationer utveckla sin upphandlings- och inköpsverksamhet.
Offentliga affärer utgör en sjättedel av BNP, mer än 900 miljarder. Till det kommer så kallad direktupphandling som det inte finns annat en ett skattat värde på mellan 200 till 400 miljarder. Det finns en stor potential att minska kostnader och frigöra resurser för kärnverksamhet för stat samt kommuner och regioner.
Den kommande revideringen är ett utmärkt tillfälle att minska fokus på regler, till förmån för den utveckling som vi i Sverige börjat arbeta med. Det är viktigt att, utöver de regler som följer av EU:s internationella åtaganden på handelsområdet, analysera vilka andra bestämmelser som krävs för att öka konkurrensen, motverka korruption, stänga ute oseriösa och kriminella företag, samt ge möjlighet att säkerställa nationell säkerhet och försörjningstrygghet.
Som exempel på ett mer flexibelt regelverk har jag lyft fram utökade möjligheter att förhandla, något som idag omgärdas av onödiga och oklara begränsningar. Mer flexibilitet behövs också när det gäller hur anbud med smärre brister kan hanteras. Idag tolkas de reglerna alldeles för restriktivt, vilket får allvarliga konsekvenser både för konkurrensen, och därmed en god affär, samt för förtroendet för den offentliga upphandlingen.
Jag har också pekat på befintlig flexibilitet som behöver värnas. Det handlar om att upphandlande organisationer själva ska få bestämma vilka kriterier som ska tillämpas i utvärderingen av anbuden.
Ett uttalat mål med revideringen, som Europeiska kommissionen har uttalat, är att göra det möjligt att ge europeiska företag fördel inom vissa strategiska sektorer. Vi stänger inte dörren för sådana hänsyn, men man också beakta att det riskerar att öka kostnaderna, samt att det inte alltid är den säkraste lösningen, och därför bör sådana skyldigheter inte inkluderas i det nya regelverket.
Det är viktigt att ett nytt regelverk fortsatt enbart reglerar hur upphandlingar ska genomföras, en förfarandelagstiftning. Det finns ett växande intresse av att använda offentlig upphandling för att bidra till mål inom andra tvärsektoriella eller sektoriella områden. För att säkerställa effektiva bestämmelser bör bedömningen av om upphandling är ett lämpligt och effektivt verktyg göras i det specifika sammanhanget.
Kommissionens förslag ska presenteras i slutet av 2026. För att de svenska positionerna ska få genomslag redan i förslaget är det viktigt att påverka kommissionen i ett tidigt skede. Jag ser fram emot en fortsatt dialog med svenska intressenter och Europeiska kommissionen och att huvudfokus blir medborgarnytta, effektivitet och förenkling.
Text: Erik Slottner, civilminister
