Värdet av den offentliga upphandlingen uppgår till nästan 800 miljarder kronor varje år. Förutom att bidra till att det allmännas resurser nyttjas på ett effektivt sätt, kan den offentliga upphandlingen användas som verktyg för att uppnå samhällsnyttiga mål, som omställningen till världens första fossilfria välfärdsland, skydda miljön och människors hälsa samt främja schysta villkor på arbetsmarknaden.
För att upphandlingen ska nå sin fulla potential krävs dock ett enkelt, tydligt och effektivt regelverk.
Det nuvarande nationella upphandlingsregelverket, som gäller för sådana upphandlingar som inte regleras av EU-rätten, upplevs av många vara onödigt komplicerat. Att göra dessa regler enklare och flexiblare är därför en särskilt prioriterad fråga för mig.
Myndigheter och leverantörer, inklusive små eller nystartade företag samt idéburna aktörer ska kunna fokusera på att göra en bra och hållbar affär, i stället för att behöva oroa sig för missförstånd och risken för onödiga domstolsprocesser.
Med syftet att förenkla det nationella regelverket har regeringen i dag beslutat att överlämna en remiss till Lagrådet. Förslagen i lagrådsremissen syftar till att göra regelverket enklare och mer flexibelt.
I lagrådsremissen föreslås bland annat en särskild bestämmelse om dialog mellan en upphandlande myndighet och anbudsgivare i en pågående upphandling. Genom att på detta sätt uppmuntra dialog i upphandlingar kan risken för missförstånd och onödiga överprövningar i domstol minskas.
För att minska de negativa konsekvenserna av att en upphandling stoppas till följd av en överprövning i domstol föreslås vidare en ny möjlighet till direktupphandling. Den nya möjligheten innebär att myndigheterna ska kunna göra vissa täckningsköp för att tillgodose angelägna behov under domstolsprövningen.
Därutöver föreslås bland annat att direktupphandlingsgränserna för sociala tjänster och andra särskilda tjänster, bland annat hälso- och sjukvård, socialtjänst, utbildning med mera ska höjas upp till tröskelvärdena.
Det innebär att det kommer vara möjligt att direktupphandla sådana tjänster upp till cirka 7,7 miljoner kronor enligt lagen om offentlig upphandling. Detta förslag kommer underlätta för idéburna aktörer att få utföra tjänster åt det allmänna. Det kan exempelvis handla om att underlätta för kommuner och kvinnojourer att hitta bra lösningar för så kallade skyddade boenden.
Genom de aktuella förslagen till ett förenklat upphandlingsregelverk är min förhoppning att resurser ska kunna frigöras för mer samhällsnytta. Ett mer flexibelt regelverk kan också uppmuntra till innovation och nytänkande i myndigheter, kommuner och regioner som upphandlar. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 2022.
Lena Micko
civilminister (S)
LOU har ju förenklats många gånger tidigare. Vi har under årens lopp haft flera förenklingsutredningar och lyckats förenkla från 7 kapitel till dagens 21.
Är det verkligen möjligt att förenkla ännu mer?
Javisst, upphandlingsförenklingarna och de föregående utredningarna är som ett aprilskämt, med enda skillnaden att det inte är första april.
Vågar vi hoppas på en till tredubbel förenkling till 66 kapitel?
Förenklingarna tidigare har, utöver utökningen av antalet kapitel, lett till att vi nu har LOU, LUF, LUFS, LOV och LUK. Fler lagar och fler kapitel i varje lag blir alltså resultatet när statens centralbyråkrater ska underlätta för alla stackars handläggare och upphandlare runt om i landet. Behovet av dyra konsulter lär öka.
Så här yttrade sig lagrådet sist det gällde (2016): . “Redan genom sin omfattning blir regleringen svåröverskådlig och därmed svår att tillämpa. Lagarna innehåller bestämmelser av skiftande slag. Flera är sådana att de knappast kräver lagform – om de alls fyller någon funktion. I lagarna finns omfattande regleringar av förfaranden och metoder som ligger varandra så nära att det kan ifrågasättas att de behövs vid sidan av varandra.”
Lagrådet yttrade även: “Det finns bestämmelser som
är rätt och slätt obegripliga eller som är tvetydiga och kan ges olika
innebörd. Andra har en innebörd som visserligen är begriplig, men
som är oförnuftig. Det finns också bestämmelser som strider mot
andra bestämmelser.”
Tack för alla “förenklingar” genom åren.
Anna, huvudet på spiken!
Enklare har det inte blivit.
Det känns inte långsökt att de som ligger bakom dessa förenklingsutredningar, har gjort allt och lite till för att säkerställa behovet av sina egna juridiska tjänster som de sedan kan sälja till både myndigheter och anbudsgivare. Givetvis påhejade av sina branschkollegor inom skrået.
Det skulle vara intressant att se hur mycket pengar myndigheter lägger ned på upphandlingsadvokater ur ett historiskt perspektiv. Har en vän som tillhör en av Sveriges mest anlitade och hon tjänar sjukt mycket. Myndigheter verkar betala vad som helst för att slippa ta konsekvenser av sina “misstag”. De “billigaste” kostar strax under 3000 ex. moms per timme och de dyraste över dubbelt så mycket eller mer.
Nervösa Sverige i ett nötskal. S.k. “gold plating” där vi överimplementerar EU-direktiv är standard här. Lägg sedan till det att vi har utvecklat mer praxis än vilket annat EU-land och att praxis normalt sett leder till inskränkningar av hur lagen får tillämpas så är vi verkligen i mål.
Ta bara det nya direktivets uttalade ambition om att det ska vara möjligt att använda kompletteringar samt rättelse av fel i mer generös grad, vilket absolut vore proportionerligt mot tidigare. Där har svenska domstolar fortfarande vägrat släppa sin ultra-restriktiva tolkning.
Gör som Danmark om ni vill förenkla. Sätt en “ok” stämpel på direktivet rakt av och hitta inte på en massa egna nationella regler som inte behövs.