Betygen skulle sedan ställas mot pris och andra kvalitativa egenskaper hos leverantören.
– Det handlar om att införa ett ratingsystem, motsvarande de som finns när du bokar ett hotell eller en restaurang. Där kan du följa vad andra kunder har tyckt om upplevelsen, säger hon till Computer Sweden.
Ett ratingsystem skulle gynna kvaliteten i leveransen och minska missnöjet.
– Om man inte använder sig av den typen av erfarenheter som andra haft av en leverantör så slänger man bort information.
Att endast förlita sig på referenser räcker inte, anser Sofia Lundberg.
– Du får en större datamängd med ett ratingsystem. Med en större datamängd kan du sedan bygga en mer nyanserad bild av en leverantör än om du bara frågar tre referenser om vad de tycker, säger hon till Computer Sweden.
En modell med betygssystem för leverantörer presenterades tidigare i år av Sofia Lundberg som en del av SNS konjukturrådsrapport.
Tror inte alls på det.
Med tanke på kommuners totala okunskap i att kravställa samt uppfölja (dvs följa sitt egna kravställda avtal), kommer inte en sådan plattform gynna vare sig leverantörer eller upphandlande myndigheter.
Vet inte hur många avtal jag sett där beställare klagat på leverantör. När man sen granskar avtal och samverkan mellan beställare och leverantör är det till 90% beställarens fel.
Flytta fokus från “dåliga” leverantörer till att kompetenshöja IT- upphandling- och förvaltningsorganisationer hos kommunerna. Då kommer dom dåliga leverantörerna försvinna av sig själv.
Det hade gått att väga in denna typ av tankar vid privat sourcing, men tyvärr inte offentlig. Upphandlingsreglerna erbjuder redskap för att bestraffa dåligt utförande vid tidigare prestationer genom:
1) 13 kap 3 § 5. LOU – Allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något väsentligt krav i ett tidigare kontrakt enligt LOU(/LUF/LUK); om detta också lett till skadestånd/vite eller hävning/uppsägning.
2) 13 kap 3 § 3. LOU – Påvisa allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas.
3) Interna referenser – Vid referenstaging för att påvisa kapacitet är det enligt praxis tillåtet att byta ut en av leverantörernas angivna referenser med den egna myndigheten, om leverantören utfört sådana uppdrag som referenstagningen åsyftar.
Däremot kan man inte gynna en leverantör för tidigare gott utförande, eftersom detta skulle strida mot likabehandlingsprincipen. Detta är en av LOUs svagheter, jämfört med kontrakt mellan parter som inte omfattas av upphandlingslagstiftningen men det skulle vara i princip omöjlig att skapa en utvärderingsmodell som inte a) stred mot likabehandlingsprincipen, eller b) stred mot transparensprincipen.
På sin höjd har leverantörer som tidigare utfört kontrakt hos aktuell UM en fördel i form av att de känner myndigheten bättre än konkurrenterna. Detta kan leda till fördelar vid anbudsgivningen. UM är inte skyldig att utradera denna fördel eftersom den är bakåtsyftande och inte i sig har med den aktuella utvärderingen att göra (igen, praxis).
Det enda övriga undantaget är i de lägen man får betygsätta vid referenstagning, men då ska särskilda kriterier vara uppfyllda (se praxis) och det behöver göras en fall till fall bedömning för den aktuella upphandlingen. Det går inte att “hårdkoda” in anbudsfördelar för leverantörer som haft tidigare kontrakt med offentlig sektor som gått bra.
—
Det sätt som återstår för UM att belöna leverantörer som sköter sig särskilt väl är genom incitamentsstyrda kontrakt. Men då handlar det som sagt om kontrakt, inte om tilldelning i upphandling.
—
Det är förstås lovvärt att man från akademiskt håll tänker i banor att höja kvalitén på leveranser, men det går inte att ta sig runt LOU’s grundläggande principer. Vidare får man den kvalitet man efterfrågar och ställer krav och kontraktsvillkor om, med risk att tappa konkurrens om kravnivån är högre än normal marknadsnivå.
Jag instämmer i “Upphandlingskonsulten” ovans kommentar att fokusområdet ska vara kravställning och uppföljning. Inte att söka kringgå lagstiftningen. Vill man värdera leverantörer utifrån uppfattningen om tidigare leveranser bör man söka sig till privat sektor där detta tillåts i sourcingen.
Fantastiskt – mer byråkrati. Men inför också ett öppet system där upphandlare, upphandlingsenheter, beställare och deras kompetens lyfts fram. Det skulle alla vinna på. En riktig transparens helt enkelt.