Efter att en av landets största upphandlare, Trafikförvaltningen, TF, ”lagt ut” alla sina konsultinköp på en så kallad konsultmäklare, Zero Chaos, ZC, för några år sedan har detta upplägg så sakteliga börjat kopieras i allt fler sammanhang och branscher.
Ofta har det hänvisats till att Trafikförvaltningens upplägg ”godkänts av Konkurrensverket” och därmed är tillåtet.
Det som förvånat mig under de år som systemet tillämpats och spridit sig är dels att Konkurrensverket inte agerat utöver det minst sagt valhänta yttrandet kring Zero Chaos (KKV dnr 155/2013), dels att det varit så tyst kring saken inom konsultföretagen och branschorganisationer.
De flesta man pratar med är frågande eller kritiska till hanteringen, men uppenbarligen vill ingen stöta sig med en mycket stor köpare.
Inom Trafikförvaltningen upphandlas sedan några år inte längre konsulter på normalt sätt, utan alla konsulter inom alla branscher får ”anmäla intresse” till Zero Chaos och kommer då med i en sorts bruttolista. Alla kan således löpande anmäla sig, vilket rimligen torde strida mot regelverket om att behoven (varmed borde avses mer konkretiserade tjänster) regelbundet ska upphandlas enligt vissa procedurer och principer.
När sedan TF behöver någon typ av konsult, ”utlyser” ZC affären via ett eget system och får in offerter, varpå vissa väljs ut för intervjuer, och någon/några antas… dock utan att konsulterna får reda på vilka som deltagit, eller hur urvalet och tilldelningen sker, varken i förväg eller i efterhand.
Muntligt kan man möjligen få korta och ganska intetsägande motiveringar i stil med att ”din offert låg för högt i förhållande till ett målpris”… Detta strider rimligen mot diverse procedurregler och principerna om förutsägbarhet och transparens; och ligger väl inte direkt i linje med vår stolta offentlighetsprincip.
Så länge det inte genomförts någon annonserad upphandling, borde väl alla dessa uppdrag utgöra otillåtna direktupphandlingar.
För att bevaka utlysningar i ZC-systemet tvingas konsulterna dessutom tråla sig igenom oerhörda mängder irrelevanta utlysningar för att inte riskera att missa ett kommande uppdrag inom det egna området – det finns nämligen ingen kategorisering à la CPV-koder i systemet.
Men man undrar hur TF motiverar att man inte tillämpar de vanliga procedurer och den kodning som finns och gäller inom EU… alltså LOU/LUF.
TF hävdar att ZC är en ”vanlig leverantör” med ett antal underleverantörer, och att detta är ett vanligt förekommande sätt att köpa konsulttjänster, i vart fall för större köpare som TF.
Visst förekommer underleverantörer i olika sammanhang, inklusive offentliga upphandlingar; men skillnaden är ju att ZC ”mäklar fram” nya konsulter och detta inom alla möjliga branscher och områden.
Eftersom man i upphandlingssammanhang inte ska fastna i hur avtal benämns, utan se till den praktiska innebörden, måste rimligen ZC ses som en mellanhand snarare än en leverantör med ovanligt många underleverantörer.
Eftersom dessa ”underleverantörer” inte angivits av ZC i förväg, bör man även jämföra med debatten kring utbyte av underleverantör i upphandlade avtal – om till och med ett byte av underleverantör brukar anses utgöra en ”väsentlig förändring” som strider mot LOU/LUF-regelverket; hur kan då fritt tillträde accepteras?
Men Konkurrensverket, som jagar land och rike runt efter otillåtna direktupphandlingar för ganska beskedliga belopp, tycks alltså inte se några problem i att en av Sveriges största offentliga köpare ”lägger ut” alla sina konsultinköp på en privat aktör och därmed i praktiken rundar hela upphandlingsregelverket med affärer för cirka 1 000 000 000 kronor per år…
Någon mer än undertecknad som tycker att detta känns lite felbalanserat och felprioriterat?
Jag tycker att hela upplägget med ”mäklare” bör ifrågasättas på en mer grundläggande nivå – ska man kunna kringgå regelverket i LOU/LUF genom att sätta annan i sitt ställe, eller ska eventuella mellanhänder också tillämpa LOU/LUF?
Ulf Sjölin
Sjölin & Partners AB
Managementkonsult och rådgivare till offentlig sektor
