Företaget Mercell, som levererar inköps-, upphandlings- och anbudstjänster, presenterar årligen en enkät kallad Anbudsbarometern.
Av den senaste upplagan framgår att tre fjärdedelar av leverantörerna blivit inbjudna till minst en direktupphandling under det senaste året.
Enligt Sofia Andersson, Sverigechef på Mercell, borde dock andelen vara högre.
– Direktupphandlingar ses ofta som ett bra insteg till den offentliga affären och skulle även de må bra av ytterligare konkurrensutsättning och mer mångfald bland leverantörerna, säger hon.
Enligt undersökningen svarar en femtedel av leverantörerna att de blivit inbjudna till en eller två direktupphandlingar det senaste året. En lika stor andel, 20 procent, uppger att de blivit kontaktade inför 3-6 direktupphandlingar.
Åtta procent har inbjudits till 7-10 upphandlingar, medan 13 procent har fått en förfrågan inför fler än tio direktupphandlingar.
26 procent svarar att de inte blivit inbjudna till en enda direktupphandling. Resterade 13 procent svarar att de inte vet.
I år deltog 954 respondenter, jämfört med 505 från fjolårets undersökning.
Mycket intressant fråga som Sofia är och naffsar på .
Mörkertalet för gjorda direktupphandlingar torde vara stort.
Trots detta väljer självaste Upphandlingsmyndigheten att föreslå att efterannonsering inte ska behövas för direktupphandlingar. Är detta verkligen lagstiftarens mening? Ånyo ser vi framför oss godtyckliga direktupphandlingar gjorda utan att kapitel 19 följs.
Det är leverantörerna och konkurrensen som drabbas. Hoppas att leverantörerna lär sig vikten av att begära överprövning av kontraktets giltighet. Men det blir svårt då de inte vet om att kontrakt tilldelats. Många upphandlande myndigheter och enheter saknar också rutiner för att säkerställa värdet på upphandlingar av samma typ av tjänst/vara.
Så frågan blir vem som tjänar på att undanta direktupphandlingar för efterannonsering? Korrupta, jäviga och lata beställare som vill göra allt enkelt och snabbt snarare än upphandlare kanske? Saknar man en process för kategoristyrning och uppföljning av gjorda inköp så blir konsekvenserna inte bra för upphandlarsverige.
Efterannonsering är främst till för statistikinsamling. Den lagändring som ligger på bordet syftar till att förbättra detta även nationellt då det annars bara är upphandlingar över tröskelvärdet som ska efterannonseras på EU:s gemensamma plattform TED. Med lagändringen ska även upphandlingar under tröskelvärdet efterannonseras, vilket innefattar såväl upphandlingar under tröskelvärdet som måste annnonseras på nationell nivå, som direktupphandlingar som inte behöver annonseras.
Problemet med efterannonsering för direktupphandlingar är mångfaldigt.
– Efterannonsering ska, enligt gällande lydelse, ske från första kronan. Något som i praktiken blir ogörligt. Därav förslaget att det endast är direktupphandlingar över den s.k. ”dokumentationspliktsgränsen” på 100 tkr som ska annonseras. Det sammanfaller med den nivå där man kan förvänta sig att Upphandlande Mydigheter diarieför de upphandlingsdokument som hör till direktupphandligen.
– För de flesta UM tillåts att direktupphandling sköts av verksamheterna själva, tillsammans med operativa inköp. Eftersom dessa dels inte har samma insyn i regelverk och kan förväntas missa att åtfölja efterannonseringsplikt även om sådan ingår i riktlinjer, dels normalt inte har tillgång till upphandlingsverktyget som tillåter effektiv efterannonsering, blir det en logistisk mardröm att försöka fånga efterannonseringen.
Övertramp mot reglerna för direktupphandling har normalt sin grund i antingen:
1) Att verksamheten inte hunnit få ett nytt ramavtal på plats och tvingas fylla ut tiden emellan med direktupphandlade avtal; sådana avtal stannar sällan på direktupphandlingsnivån utan dessa s.k. ”fulförlängningar” tenderar att gå över gränsen och därmed bli otillåtna.
2) Att myndigheten inte har tillräckligt god spendanalys och därmed inte samlar ihop liknande köp under gemensam pott, som skulle leda till behov av ramavtalsupphandling iställer.
3) Att verksamheter har stor decentraliserad autonomi för direktupphandlingar men varken kunskap eller verktyg nog att ta hänsyn till hela organisationens inköp. Något som förmodligen endast kan hanteras centralt av en inköps- eller upphandlingsfunktion; alternativt med riktigt väl förankrade inköpsroller i verksamheterna eller ekonomicontrollers med uppdrag att samla och hålle efter data till inköp. Sådan inköpsmognad är sällsynt i Sverige.
—
Kort och gott är det sannolikt mycket sällsynt med otillåtna direktupphandlingar ”i ond tro”. Efterannonsering löser inte problem med transparens eftersom det inte finns några formkrav att annonsera direktupphandlingar. Sådant löses istället med satsningar på inköpsmognad och en uttalad ambition att annonsera även direktupphandlingar via upphandlingsverktyg eller direktupphandlingsmodul för att fånga så bred och god konkurrens som möjligt.