Firar tio år av samverkan

Första versionen av branschöverenskommelsen för upphandling av livsmedel presenterades 2015 och nyligen blev en uppdaterad version klar.

Inom nio huvudområden har branschen enats om en gemensam hållning som grund för offentliga upphandlingar.

Kost & Näring är en förening om fackförbundet Ledarna med samarbete om branschöverenskommelsen med elva livsmedelsproducenter och de tre stora grossisterna – Menigo, Martin & Servera, Svensk Cater.

Linda Bjarle, ”till vardags” livsmedelscontroller I Helsingborgs stad, är sammankallande för Kost & Närings fokusgrupp för upphandling:

– Vi representerar den offentliga kunden och dess behov. Nu har vi träffat representanterna från marknaden i så många år att vi har byggt upp en stor tilltro till varandra och diskussionerna kan vara öppna. Det är otroligt värdefullt att ha den typen av dialog och att ha ett forum där alla kan komma till tals.

– Tyvärr tror jag att denna typen av forum för diskussion ”över gränserna” är väldigt ovanliga. Fler branscher hade definitivt haft mycket att vinna på att träffas och diskutera branschgemensamma ämnen. Genom att ha punkter som en stor del av branschen kan komma överens om kan man tillsammans driva branschen framåt. Alla behöver inte själva ”uppfinna hjulet”.

En ny punkt i den uppdaterade överenskommelsen reglerar den dokumentation som ska anses vara tillräcklig vid utvärdering av Upphandlingsmyndighetens hållbarhetskriterier.

Det är ett område som präglats av misstro mellan parterna. Upphandlande myndigheter har upplevt att leverantörer slentrianmässig anger att de uppfyller vissa krav, men där avtalsuppföljning visat att så inte alltid är fallet.

– Följden blir att kommunerna begär ut mer och mer dokumentation vilket till slut blir administrativt tungt både för leverantören och kommunen som måste bedöma om dokumentationen är tillräcklig bevisning. Det blir inte ett effektivt sätt att arbeta med frågan.

– Vår skrivning är tänkt som stöd till de upphandlande myndigheter som ställer krav i livsmedesupphandlingar. Vad som ska anses vara tillräcklig bakomliggande bevisning av kraven i Upphandlingsmyndighetens kriterier beror på vilken produkt som offererats och vilka krav man ställt, säger Linda Bjarle.

Hon nämner som exempel tredjepartscertifiering, branschstandard, hänvisning till lagstiftning i ursprungslandet, underleverantörsförsäkran eller dokumentation av interna rutiner.

Den uppdaterade branschöverenskommelser har tre olika scenarier som förenkling för både köparen och säljaren.

Några punkter kvarstår som ”diskussionsområden”, där kanske prisjusteringar är den mest svårlösta.

Linda Bjarle:

– Livsmedelsbranschen är extremt svängig i tillgång och efterfrågan och därför vill leverantörerna ha liberalare prisjusteringsmodeller för att inte ta för stor ekonomisk risk. Där finns en misstro ute i kommunerna att leverantör/grossist utnyttjar det senaste världsläget för att ta ut en större prisökning än vad de har rätt till.

Vad ser ni för trend?

– I Fokusgrupp upphandling har vi märkt att fler kommuner kommer med egna modeller kring prissättning som är striktare än de man tidigare använt.