Är det förenligt med upphandlingsregelverket att tillämpa en utvärderingsmodell som vid en viss prisnivå upphör att premiera leverantören för ett lågt pris?
Nej, konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen i en ny dom.
Ärendet gäller ett kommunförbunds upphandling av en ny webbsida, där anbudspriser under 700 000 kr inte gav någon ytterligare fördel vid utvärderingen.
En leverantör överklagade till förvaltningsrätten som fastslog att upphandlingen skulle göras om eftersom utvärderingsmodellen inte var förenlig med likabehandlingsprincipen.
Även kammarrätten, och nu Högsta förvaltningsdomstolen, kom fram till samma slutsats.
I en tidigare dom har Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast att det inte är tillåtet att tillämpa ett så kallat golvpris, det vill säga att förkasta anbud med pris under en viss nivå och alltså inte ta upp dem till utvärdering.
Nu har domstolen alltså bestämt att det inte heller är tillåtet att tillämpa en prisgräns inom ramen för anbudsutvärderingen.
Även då innebär prisgränsen nämligen att en leverantör som till exempel vill ta sig in på en marknad genom att pressa sina priser i praktiken fråntas möjligheten att göra det under den angivna gränsen.
En sådan utvärderingsmodell innebär också att om två leverantörer erbjuder samma kvalitet så är det inte säkert att den av leverantörerna som har det lägsta priset rankas högre än den andra.
– Resonemangen från den tidigare golvprisdomen om hur prisgränser kan hämma konkurrensen är också relevanta när det gäller utvärderingsmodeller. Därför är den modell som Högsta förvaltningsdomstolen har prövat i målet inte förenlig med upphandlingsregleringen, säger justierådet Kristina Ståhl i en kommentar.
Tycker att den avvikande meningen är intressant – ska en på många sätt rimlig modell/hantering underkännas enbart för att möjliggöra insteg på marknaden genom väldigt lågt pris?
Om det är en vettig avvägning kan nog diskuteras .
Jag håller med Ulf, Mats Andersons avvikande uppfattning är det mest intressanta med den här domen.
Offentlig sektor kämpar med att övertyga leverantörsmarknader om att upphandlingar inte bara tittar på pris utan även värderar kvalitet. Om man som köpare inte får säkerställa hållbara ersättningar till långsiktiga leverantörer bjuder man in till problem med leverantörer som letar ÄTA, medvetet överfakturerar eller på andra sätt inte kan leva upp till kraven i ett långsiktigt samarbete. Det har vi som provat olika utvärderingsmodeller i både privat och offentlig sektor sett många gånger.
Mats Larssons förutsägelse om att domen på sikt leder till oväntat hög viktning av kvalitet kontra pris kommer säkert bli verklighet hos kvalitetsmedvetna upphandlingsenheter, där mjuka faktorer kommer bli överordnade priset i och priserna går upp generellt. Och då kommer överprövningar av värdering av kvalitet som ett brev på posten. Därmed skapar HFD grogrund för nya större problem genom att minska upphandlarnas möjligheter att främja välfungerande leverantörsmarknader.
Tack Mats för din kommersiellt grundade skiljaktiga mening!
Jag tror det är en farlig väg att gå när HFD ger sig in på ett område som egentligen ligger utanför deras kompetens. Sedan när kan en domstol avgöra vad som är av värde för en upphandlande myndighet. Det finns ju inget som hindrar en anbudsgivare att lämna in låga eller negativa priser. Jag gissar att man få ta bort sådana anbud genom att klassificera sådana priser som onormalt låga och sedan förkasta dessa när förklaringen anses inte vara tillfredställande.
Håller helt med Emil ovan. Priser kommer att gå upp och man kan ju fråga sig om den höjda kvalitén motsvarar vad som efterfrågas från början . Det kan bli svårstyrt i många falll