Upphandlingsmyndigheten ser domen som principiellt viktig genom att den slår fast att det inte finns någon upphandlingsplikt mellan statliga myndigheter.
-Frågan huruvida anskaffningar mellan statliga myndigheter är upphandlingspliktiga har varit omdiskuterad alltsedan LOU trädde i kraft 1994. De oklara spelreglerna har varit problematiska. Därför är det mycket tillfredsställande att HFD nu i denna välskrivna dom tydligt klargör rättsläget, säger Upphandlingsmyndighetens chefsjurist Anders Asplund.
Avgörandet från HFD bifaller överklagandet från Socialstyrelsen genom att upphäva en dom i kammarrätten (målnr 8119-19) och fastställa förvaltningsrättens dom..
Målet gäller ramavtal för tjänster inom katastrofmedicin där Umeå universitet deltog i upphandlingen och var missnöjd med tilldelningsbeslutet inom ett par anbudsområden.
I domen lyfter HFD fram att det inte uteslutits i tidigare svensk rättspraxis att anskaffningar mellan fristående enheter inom samma juridiska person i vissa fall kan omfattas av det upphandlingsrättsliga regelverket.
Men HFD hänvisar i domen till EU-domstolens praxis kring att regelverket endast kan tillämpas för avtal mellan en upphandlande myndighet och fristående fysisk eller juridisk person. Bedömningen är därför att universitetet saknar talerätt.
Advokat Anette Hansson Ahl och biträdande jurist Linnea Borggård från Holmgrenhansson advokatbyrå har i processen varit ombud för Socialstyrelsen.
Så kortfattat innebär HFD:s dom, som väntat, att statliga myndigheter som försöker lämna anbud i andra upphandlande statliga myndigheters upphandlingar ska förkastas direkt då kontrakt inte kan tecknas med dem. Detta kunde kanske tydliggjorts bättre i artikeltexten.
Konkurrensverkets tolkning, som synes delas av HFD, att statliga myndigheter inte kan teckna avtal med varandra och därför kan köpa fritt emellan varandra utan att behöva ta hänsyn till 3 kap 17 § LOU (Hamburgundantagets implementering i LOU), får en stor negativ effekt på konkurrensutsättningen för statliga behov. LOU är ju i huvudsak både en lagstiftning med syfte att säkerställa och befrämja fungerande konkurrens, dels en skyddslagstiftning för privata företag för att säkerställa att de behandlas rätt. Att statliga myndigheter kan undgå reglerna och därmed plikten att konkurrensutsätta sina köp må kännas smidigt för statliga tjänstemän, men är sammantaget negativt för kvalitetsutveckling, kostnadseffektivitet, samt en fungerande privat marknad.
Överlag är det ofta negativt när t.ex. kommuner eller andra offentliga myndigheter budar i upphandlingar då de har helt andra mål och effekter än vad den privata marknaden har. Ett typexempel på detta är “Kommuner som utförare av tjänster åt Arbetsförmedlingen (SOU 2020:41)” som (rätteligen) sågas vid fotknölarna av näringslivet. Offentlig förvaltning har ofta ett starkt övertag vid budgivning då de 1) på grund av självkostnadsprincip inte har vinstbehov, 2) inte löper någon ekonomisk risk som kan försätta dem i konkurs; ett övertag vi tvingas ha särskilda skrivningar i 3 kap 27 §§ Konkurrenslagen för att motverka.
Effekten på upphandlade behov när en offentlig part trycker ut den privata marknaden är att man går miste om den kvalitetsutveckling och kostnadseffektivitet som drivs av den konkurrensutsatta privata marknaden. I fallet incitamentsstyda upphandlingar blir kontrasten särskilt tydlig.
Mycket bra kommentar T.
Att statliga och kommunala aktörer lämnar anbud i konkurrens med företag är inte rimligt av de skär T nämner. Att även en branschorganisation som SKR ägnar sig åt detta och äger särskilda företag, enbart i syfte att kunna erbjuda underprissatta tjänster utförda av överbetalda konsulter är ovettigt. Kanske att Adda Affärsconcept bör säljas av och bli ett fristående bolag?
Följderna av detta blir så skeva och orättvisa. Tex. att det råder möjlighet till fri handel mellan statliga myndigheter vilket i sig är helt galet ur ett konkurrensperspektiv. Samtidigt är reglerna hårdare mot kommuner med flera som inte är statliga, de har hårdare regler att förhålla sig till vad gäller köp mellan varandra.
@Monica, visserligen råder det fri handel mellan statliga myndigheter, men en statlig myndighet får inte ägna sig åt tjänsteexport eller varuförsäljning utan lagstöd. Och har man lagstöd har det oftast att göra med myndighetens verksamhetsområde. Som oftast är snävt. Jag ser inte att det skulle ställa konkurrensen ur spel? Kan du ge exempel på när detta sker?
Var lite pragmatiska! Statliga tjänstemän är inte dumma. Om det är fördelaktiga att internköpa från en annan myndighet ska det självfallet vara tillåtet. Det handlar ju om egen regi!!
Om en statlig myndighet istället väljer att upphandla så är det ett felaktigt agerande av en annan statlig myndighet att lämna anbud.
Det Umeå Universitet ägnat sig åt är ett allvarligt slöseri med skattemedel och det borde beivras vid tilldelningen av nya pengar. Man har uppenbarligen undersysselsatt personal som dels kan ägna sig åt att lägga anbud, dels driva juridiska processer likt en rättshaverist.
Men ingen av er ser några som helst problem förlängningen sett till att leverantörer utestängs från att få leverera till staten om staten frekvent köper och säljer mellan sig istället för att gå ut på den öppna marknaden och upphandla @Anna och @Skattebetalare?
Håller med dig Monica.
Upphandling handlar om att utnyttja skattemedlen så effektivt som möjligt, och då kan inte leverantörer utestängas till förmån för statliga/regionala/kommunala leverantörer.
@monica Du svarade inte på min fråga. Var sker det? Inom vilka områden utestängs leverantörerna? Varför skulle det inte vara mer ekonomiskt fördelaktigt att använda sig av statliga resurser eller upparbetad som redan finns?
Det är ju ungefär lika dumt som om en kommun skulle tvingas upphandla sin vattenförsörjning när den redan finns i egen regi.