Offentliga upphandlingar genom konsultmäklare är ett växande problem som undergräver transparens och rättssäkerhet. Trots att nya siffror från Innovationsföretagen visar en viss minskning av upphandlingar via konsultmäklare under 2023, uppgår värdet fortfarande till nästan 7 miljarder kronor.
Denna form av upphandling innebär att privata mellanhänder får uppdrag att förmedla samhällsviktiga tjänster, såsom arkitekt- och ingenjörstjänster, helt utan insyn. Detta snedvrider konkurrensen och det offentliga skjuter därmed ifrån sig ansvaret att upphandla den mest lämpade leverantören, vilket har långtgående negativa konsekvenser för både marknaden och samhället.
Trots varningar från Konkurrensverket och Upphandlingsmyndigheten, om de risker som konsultmäklarlösningar medför, har ingen betydande förändring skett. Konkurrensverkets rapport från maj 2023 visar på tydliga exempel där konsultmäklarupplägget skapat risk för korruption.
Ur konkurrenshänsyn är det särskilt oroande att de två största konsultmäklarföretagen fortsätter att dominera, tillsammans står de för drygt 79 procent av den offentliga marknaden för mellanhänder. Detta begränsar konkurrensen och skapar förutsättningar för monopolliknande strukturer, vilket kan leda till ökade kostnader och sänkt kvalitet på de tjänster som levereras.
Ett konkret exempel är Region Stockholm, som ensam spenderade nästan 2,4 miljarder kronor via konsultmäklare under 2023. Andra stora aktörer, som Svenska Kraftnät och Västra Götalandsregionen, följer tätt efter med miljardbelopp.
Det är uppenbart att dessa mellanhandslösningar är vanligt förekommande, trots avsaknaden av transparens, uppföljning och analys av deras långsiktiga effekter på marknaden och konkurrensen.
Ett av de största problemen är bristen på analys och uppföljning av konsultmäklarupplägget. Offentliga aktörer framhåller ofta kostnadseffektivitet i administrationen som en fördel, men det finns inga tillförlitliga data som stödjer detta.
Faktum är att administrationen för underleverantörerna, som anlitas av konsultmäklarna, ofta blir mer omfattande än vid traditionella upphandlingar. Det är slutligen den offentliga beställaren, och därmed skattebetalarna, som står för denna extra kostnad, utöver konsultmäklarens arvode.
En annan myt som behöver ifrågasättas är att konsultmäklare skulle underlätta för små och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingar. I verkligheten tenderar mäklarna att prioritera större leverantörer, som de redan har etablerade relationer med, och små företag har svårt att navigera i de komplexa avtalsstrukturer som konsultmäklarupplägget kräver. Detta minskar ytterligare möjligheterna för en sund konkurrens.
Det är tydligt att det nuvarande systemet inte fungerar. Innovationsföretagen har länge påtalat behovet av förändring och har följande förslag för att komma tillrätta med problematiken:
- Säkerställ regelefterlevnad Upphandlande organisationer behöver genomföra en genomlysning och tillämpa arbetssätt som säkerställer att användningen av mellanhänder är lämplig för ändamålet och inte strider mot lagarna om offentlig upphandling.
- Anpassa kontraktens storlek För att undvika att enbart stora aktörer och ett fåtal mellanhänder kan delta i upphandlingarna bör kontrakten delas upp och göras mer tillgängliga för fler företag. Detta skulle stimulera konkurrensen och motverka monopolliknande situationer.
- Återta ägandeskapet över upphandlingarna Offentliga beställare måste engagera sig mer i upphandlingarna och återta kontrollen över de samhällsviktiga tjänsterna. I stället för att överlåta ansvaret till en mellanhand utan nödvändig kompetens, bör det offentliga själva säkerställa att rätt leverantör utses.
- Transparens och dokumentation Transparens är nyckeln till en rättvis och konkurrensneutral upphandling. Alla beslut som tas av konsultmäklaren måste dokumenteras och tillgängliggöras enligt offentlighetsprincipen för att undvika hemlighetsmakeri och korruption.
- Ökad insats från myndigheter Upphandlingsmyndigheten, Konkurrensverket och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) bör aktivt driva frågan om korrekt tillämpning av konsultmäklarkontrakt och belysa de negativa konsekvenserna av felaktiga upplägg. Ytterligare forskning behövs för att klargöra effekterna på konkurrensen, småföretag, och kostnadseffektiviteten i dessa lösningar.
För att bevara en sund och rättvis konkurrens på den offentliga marknaden, där kvalitet och innovationsförmåga prioriteras, måste vi återta kontrollen över upphandlingsprocesserna.
Konsultmäklarlösningarna har i sin nuvarande form skapat ett svart hål i offentlig upphandling där transparens, kvalitet och långsiktig utveckling offras. Det är hög tid att åtgärda dessa brister och säkerställa att skattepengar används på ett sätt som gynnar både samhället och företagen på lång sikt.
Carl Fläring
Förbundsjurist på Innovationsföretagen
Mycket bra skrivet. Konsultmäklare snedvrider konkurrensen och frångår LOU.
Here we go again. Konsultmäklare går alldeles utmärkt att upphandla i enlighet med LOU. Finns det avarter? Ja, precis som för vilka andra upphandlingar som helst. En konsultmäklare är inget annat än en grossist fast för tjänster. Till alla som tycker att det inte borde vara tillåtet, är det då inte okej att upphandla en grossist för hela sitt behov av till exempel kontorsmateriel eller livsmedel? Behöver mjölken köpas av en bonde och äggen av en annan, transporterna för sig? Och är det ens tillåtet att upphandla mjöl? Det är ju att runda bönderna, kvarnarna, åkerierna och alla andra som bidrar till att påsen hamnar framför en. Vem skriker efter transparens om varför Ahlsell valde just den ena leverantören av dyckert framför en annan? Innovationsföretagen talar i egen sak, deras (stora) medlemmar ser sig som förlorare på det här. I vår kommun var det först mäkta kontroversiellt att upphandla en konsultmäklare. För att det skulle vara okej skulle vi åta oss att utvärdera just hur det påverkade priser, konkurrens, upplevd nytta hos beställare inom förvaltningarna, och vad leverantörerna tyckte. Resultatet? Alla utom de stora drakarna inom tekniskt konsulteri var nöjda. Vi har idag fler leverantörer inne jämfört med innan mäklaren. Tidigare tog Affry, Structor och allt vad de nu heter alltid storslam i våra upphandlingar. Nu är till och med lokala fåmansbolag inne och levererar. Och de stora drakarna kan inte längre trycka ner våra beställare med sina jurister när något går fel, utan måste faktiskt anstränga sig för att hålla oss nöjda.
Det jag tycker är dumt är att upphandlingar avser just konsultmäklare. Det I sig utesluter vanliga leverantörer som inte är mäklare, medan konsulmäklare alltid kan besvara både vanliga konsultupphandlingar och mäklarupphandlingar. Där är det snevridet. Har dock inga problem med att de finns, de fyller en funktion på marknaden. Men såklart blir det dyrare ju fler mellanhänder det är…
Nej, konsultmäklare kan inte vara i enlighet med lagens anda.
Hej, frågan beror på vad som åsyftas med konsultmäklare. All bemanning är ju konsultmäkleri och inte direkt problematiskt. Så kallade “oberoende” konsultmäklare är dock inte tillåtna enligt LOU. Det finns i alla fall ett dom FR 2506-24 där förvaltningsrätten underkänner upplägget så det är bara att inspireras och överklaga.
PS: Största problemet med konsultmäklare är att upplägget används för att uppdragsgivaren kan sedan välja fritt vem tilldelas uppdraget (det är bara att säga till konsultmäklaren). Upphandlingsreglerna tillämpas inte. Upplägget möjliggör korruption. Högre chefer, organisationskonsulter, coacher eller utredare så förmedlas till myndigheter på detta sätt ha med hög sannolikhet fått uppdraget genom sina kontakter.
Konsultmäklare strider mot samtliga grundläggande principer,
Dessutom konsultavtalet skrivs ju inte ens med konsulten utan med mäklaren.
En mycket märklig konstruktion.
Dessutom sker det någon konkurrens överhuvudtaget utan risken är att kontraktet hamnar hos den konsult som den upphandlande myndigheten/enheten helst vill ha.
Oj, här kom Innovationsföretagen/Almegas årliga lobbyartikel om konsultmäklare. Fylld med skräckpropaganda och domedagstoner. Alla med normal insikt vet att ni bara för konsultjättarnas talan, och att ni känner er hotade av konsultmäklare, som ger uppdrag till småföretag, vilket slår mot er affärsmodell där ni, inte konsulten, tar vinsten som genereras av konsultarbetet.
Det största hotet mot en fungerande konkurrens på konsultmarknaden är inte mikro- och småföretagarna som jobbar via konsultmäklare – det är konsultjättarna och ni, deras företrädare, som vill upprätthålla en oligopolmarknad med höga priser och feta utdelningar till storbolagens ledningsgrupper. Att ni inte skäms.
Håller med Björn ovan! Carl Fläring är ute och cyklar. Hänvisar till rykten och felaktigheter som inte stämmer. Han har säkert fått bra betalt för denna artikel.
Sedan är benämningen konsultförmedlare, inte konsultmäklare. Förmedlaren ser till att Konkurrensen är väldigt god och metoden är effektiv ur kostnads och tidsperspektiv för kunden. Datadriven insyn i hela processen dessutom.
Förstår att man kan ha åsikter om Konsultmäklare. Men att komma fram till att det blir med administration och gynnar stora leverantörer? Komiskt 🙂
Som jag förstår sker flera av upphandlingar av konsultmäklartjänster i strid med LOU. T ex tillämpas s k “takpriser” vilket inte är förenligt med lagstiftningen om upphandlande enheten har ett ramavtal med en leverantör (konsultmäklaren) eftersom då behöver alla villkor för kontrakt vara fastställda såsom t ex pris och konsultprofiler.
Konsultmäklartjänster som upphandlas i enlighet med LOU behöver inte vara fel, men om man däremot upphandlar tjänsterna i strid med LOU bryter man inte inte bara mot upphandlingsreglerna utan man bäddar även för inslag av korruption. Upphandlingsmyndigheten och Konkurrensverket har tagit fram en rapport som kan användas som vägledning när man ska upphandla en mellanhand. Och tyvärr tror jag att just de anledningar som många upphandlande myndigheter är ute efter när det gäller mellanhand av tjänster (t ex kunna välja konsulter “fritt” eller ha en annan aktör som förhandlar priser) strider mot regelverket. https://www.konkurrensverket.se/informationsmaterial/rapportlista/mellanhander-i-offentlig-upphandling/
Konsultmäklare, i den mening som de används just nu, är enbart ett sätt för offentliga myndigheter att slippa ta sitt ansvar och resurssätta tillräckligt för att kunna genomföra vettiga upphandlingar.
Min förhoppning är att KKV prövar detta i rätten så att vi får ett ordentligt beslut i frågan.
Visst har det funnits, samt finns fortfarande, ett beteende hos offentliga myndigheter att upphandla “mellanhänder” för att runda de upplevda begränsningarna i upphandlingslagstiftningen som förbjuder upphandlande myndighet (UM) att direkt peka ut sitt favoritval (annat än i direktupphanlding), men det betyder inte att konsultmäklare är otillåtna i grunden.
Faktum är vidare att i de lägen UM saknar konsultmäklaravtal är det inte ovanligt att verksamheter rundar konkurensutsättningen genom att köpa favoritkonsulter via en redan upphandlar ramavtalsleverantör av andra konsulter, även om man går utanför ramavtalets omfattning.
Rekommenderar varmt att man läser rapporten “Mellanhänder i offentlig upphandling” där det klargörs i all tydliget vad som är tillåtet eller inte med detta och liknande upplägg. Denna rapport håller konsultmäklare sig till, men likt de flesta företag kommer man att vika ned sig om UM insisterar på att välja ut en specifik konsult. Det är i sig inte mäklarens fel utan i sådant läge UM som bryter mot lag och eget avtal. Ett företag ska tillgodose kundens önskemål så länge som de själva inte bryter mot lagen.
Fördelarna med konsultmäklare är många. Som exempel kan nämnas:
– Ersätter i stora delar en upphandlare inom anskaffning av konsulter. Detta ger minskad administration samt ökad kompetens inom tjänsteområdet (anskaffa konsulter/kompetens).
– Har tillgång till stora nätverk av konsulter som UM aldrig skulle komma åt genom vanliga upphandlingar.
– Kan normalt sett “headhunta” expertkompetenser.
– Har oftast relativt facila administrativa förmedlingsavgifter (nån procent, om inte UM frångår de traditionella prismodellerna eller begär utökat stöd).
De som ifrågasätter konsultmäklare är nästan uteslutande stora konsultföretag. Det är alltså dessa som annars skulle vinna de kontrakt som UM upphandlar. Problemet med dessa företag är att deras utbud är avgränsat och att det ofta kan vara svårare att få ordning på ett större bolag än att kalibrera om via konsultmäklare.
I nuläget skulle jag endast rekommendera konsulter via traditionella ramavtal / kontrakt om de upphandlas gemensamt med en systemimplementering eller motsvarande. Då kan det finnas en poäng med dedikerade konsulter som är förknippade med den specifika lösningen.
I alla andra lägen skulle jag rekommendera konsultmäklare.
Så som konsultmäklare ofta används är det ett sätt att runda LOU och handplocka de konsulter man vill ha. De ger risk för jäv, högre priser och bristande insyn.
Om det är okej med konsultmäklare, varför inte bara upphandla en behovsmäklare vart fjärde år som kan mäkla alla typer av varor och tjänster, och inte bara konsulter? Åtminstone ett sådant avtal finns redan hos en upphandlande myndighet. Någon som tror att det kommer bli billigare och leda till mindre korruption?