”Vi anser att Allmännyttan i sin opinionsbildning ger en missvisande bild av offentlig upphandling. De ger inte heller någon förklaring till varför regelverket finns. För allmänheten, och andra som tar del av kommunikationen, blir den offentliga upphandlingen obegriplig. Men det finns mycket goda skäl till att regelverket finns.” skriver Inger Ek på DN Debatt.
Hon pekar på regelverkets syfte att motverka korruption, bidra till insyn och skydda leverantörer mot osund konkurrens. Två skånska exempel – Region Skånes stora it-upphandling och Malmö stads upphandling av säkerhetstjänster – nämns som exempel på korruptionsrisker i samband med offentlig upphandling.
Inger Ek reagerar över omfattningen av Sveriges allmännyttas kampanj mot LOU med en mängd debattartiklar i lokalpress och numera också en form av valsajt där exempelvis undantag från LOU nämns som lösning för politiker som vill ”möjliggöra fler bostäder för alla i hela landet”.
Inger Ek ser det som ”olyckligt att Allmännyttan i sin opinionsbildning sprider en missvisande och ensidigt negativ bild av en viktig samhällsfråga”.
Hon argumenterar för att lagstiftningen går att kombinera med goda affärer genom fokus på dialog och leverantörsrelationer, arbete med inköpsanalys och ökade resurser för inköp.
Rikard Jermsten, generaldirektör för Konkurrenserket, håller med:
– Uppfattningen att det skulle finnas en motsättning mellan att tillämpa LOU och göra goda affärer är enligt min mening felaktig. Som Upphandlingsmyndigheten framhåller är dessutom syftet med lagen att skydda marknaderna mot bland annat osund konkurrens och korruption. Det handlar ytterst om att våra skattemedel ska hanteras på rätt sätt. Det perspektivet får inte bortses från, säger han i en kommentar till Upphandling24.
Sveriges allmännytta vill att medlemsföretagen – bostadsbolag med kommuner som ägare – styrs av allbolagen. Branschorganisationen gjorde nyligen undantag från LOU till huvudkrav för att snabbt motverka ökade byggkostnader. Vd Anders Nordstrand har i en tidigare intervju utvecklat det man ser som problemen med LOU
Om kritiken från Upphandlingsmyndigheten säger han:
– Vi ger inte en missvisande bild av LOU. Vi ger den bild som ett flertal av våra medlemmar återkommande kontaktar oss om, nämligen att lagen både försvårar och fördyrar allmännyttans byggande. Framför allt handlar det om den konkurrenssnedvridning som lagen orsakar, de allmännyttiga bolagen kan idag inte konkurrera på samma villkor som privata fastighetsägare. Det är också viktigt att ha med sig att allmännyttan inte bygger med offentliga medel, utan kostnaden för att bygga täcks av hyresintäkterna.
– De allmännyttiga bostadsföretagen kommer även utan LOU att vara seriösa upphandlare som respekterar principerna om likabehandling och transparens. Vill någon granska affärerna så är det fullt möjligt genom att offentlighetsprincipen gäller för kommunala bostadsföretag.
Sveriges allmännytta kommer att få frågan prövad i ”skarpt läge” genom en statlig utredning där utredaren Karolina Skog plockade med ”Exit LOU” närmast som ett sidoförslag. Senast 22 augusti ska remissvaren ha kommit in.
Jag håller i det stora hela med Inger och Rickard. Dock kan jag se problematiken, och förstå en viss frustration, kring att regelverket är detsamma, oavsett om det gäller en extremt komplicerad entreprenad som ska upphandlas, eller kulspetspennor till avdelningarna (ni förstår vad jag menar).
Det som dock blir lite pannkaka i ovan skrivning, kan jag tycka, är att nämna exempel om upphandlingar kopplade till korruption som inte alls har med Allmännyttans intresse att göra. Här hade jag nog sett att det nämns exempel med koppling till entreprenad. Det hade antagligen gett mer effekt. Men vad vet jag.
Finns många fler exempel Sigtuna, Borlänge, Östersund, Göteborg, Kristianstad osv.
Jag har mycket lång erfarenhet av detta och den statliga utredaren har noll koll på verkligheten och allmännyttans egen köpta utredning är en solklar partsinlaga..
Se artiklar med risker generellt med offentligt ägda bolag.
Både UHM och KKV belyser självklarheter. Det finns mycket att tillföra på denna inslagna stig. T.ex. införa offentlighetsprincip i statliga bolag.
Att ständigt söka undanta offentliga inköp, eller inköp från motparter såsom ideburna organisationer, samt övriga sociala och övriga tjänster enligt bilaga 2, urvattnar konkurrensen och ökar därmed risken för korruption (genom främst jäv och annan dylik bekvämlighetskorruption).
Tyvärr tycks flera riksdagspartier, däribland regeringen, missa nyttan med en fri marknad där även det offentliga måste konkurrensutsätta sina inköp likabehandlande, till förmån för politikergissande om vad goda affärer innebär och förutsätter.
Kommunala bolag ökar risken för korruption
Trots att korruptionen är betydligt högre i kommunala bolag än i offentlig sektor i stort fortsätter svenska kommuner att bolagisera sina verksamheter. Smedjans Adam Danieli och Vendela Magnell har talat med nationalekonomen Andreas Bergh om varför bolagisering av kommunala verksamheter leder till korruption och vad som krävs för att bryta utvecklingen.
Nationalekonomen Andreas Bergh är medförfattare till en ny studie om hur bolagisering av kommunala verksamheter ökar risken för korruption.
Det råder en bolagsboom i Kommunsverige. Antalet helägda kommunala bolag är för första gången 1 700. Det innebär att svenska kommuner i snitt har närmare sex stycken kommunala bolag, och för varje år tillkommer fler. Bolagiseringen sägs effektivisera förvaltningen, förenkla samarbete med andra aktörer i näringslivet och föra med sig skattemässiga fördelar.
Kommunernas nyfunna kärlek till aktiebolagsformen är dock inte oproblematisk. Parallellt med denna boom löper en annan trend. I en ny studie beskriver forskarna Andreas Bergh, Gissur Ó Erlingsson och Emanuel Wittberg ett samband som den misstänksamme kanske redan anat: fler kommunala bolag korresponderar också med kraftigt höjda korruptionsnivåer.
”Att kommuner bolagiserar är i de flesta fall dåligt.”
Exemplen är otaliga. Göteborg, Norrköping, Sundsvall och många fler har alla haft problem med att bolagen låtit politiker och tjänstemän utnyttja sina positioner genom mottagande av förmåner för egen eller andras vinning. Dessa förhållanden sticker ut i den svenska offentliga sektorn som annars är känd för frånvaron av korruption.
– Att kommuner bolagiserar är i de flesta fall dåligt. Flera akademiska discipliner drar kritiska slutsatser om det här fenomenet. Nationalekonomer pekar på att bolagen rubbar konkurrens och marknader. Företagsekonomer är ganska överens om att styrningen är problematisk. Statsvetare brukar framhålla att bolagen är svåra att granska och utkräva ansvar i. Det är stora kostnader för att effektivisera på marginalen, konstaterar Andreas Bergh i ett samtal med Smedjan.
Nivån på korruption är svår att mäta, men när forskarna tittade på den upplevda korruptionsnivån var sambanden tydliga. I den nya studien undersöks för första gången i Sverige både de potentiella effektiviseringsvinsterna och den ökade risken för korruption som bolagisering av kommunala verksamheter för med sig.
– Resultaten var inte överraskande, men vi vet inte exakt varför korruptionen så tydligt korrelerar med kommunal bolagisering. Till viss del har det nog att göra med insyn och att media inte granskar dessa verksamheter. Så fort media gräver kommer det fram rejäla oegentligheter, men det görs inte så mycket lokalt. Men det finns också något med hur beslut fattas.
Det hänger sannolikt samman med att det i hög grad är upp till beslutsfattarna själva hur man vill styra bolaget, menar Andreas Bergh:
– Bolagen blir ofta som egna bubblor. Det odlas starka informella relationer mellan politik, tjänstemän och leverantörer, och ifrågasättandet nöts ner. Inom vanlig politisk förvaltning finns tydliga politiska konflikter mellan majoritet och opposition såväl som ett formellt regelverk. Det är svårt att säga med säkerhet varför, men jag tror att det skapas en informell kultur, vilket är särskilt tydligt i några branscher. De ligger i farozonen.
De kommunala bolagen är också kraftigt överrepresenterade i Brottsförebyggande rådets granskningar av ekonomisk brottslighet i Sverige. Vissa sektorer, såsom bygg, anläggning och infrastruktur pekas ut som särskilt riskabla, vilket överensstämmer väl med de skandaler som under senare år plågat den kommunala bolagssektorn. Forskarna drar i artikeln slutsatsen att bristande insyn, stora pengar och otydlig koppling till politiskt ansvarsutkrävande skapar en mylla för oriktiga beslut.
Kommunskandaler över hela Skan
Kommunskandaler över hela landet
Docent Andreas Bergh ser ett klart mönster i alla de skandaler som drabbar kommunala bolag. Det handlar om korruption, misskötsel och bristande kontroll.
________________________________________
– I kommunala bolag får man det sämsta av två världar. Man sätter både demokratin och marknaden ur spel. Därför är de ofta inblandade i skandaler, säger Andreas Bergh, välfärdsforskare vid Lunds universitet och Institutet för näringslivsforskning.
– I ett vanligt företag straffar sig slösaktigt beteende. Men i kommunala bolag finns alltid skattebetalarna med pengar. Samtidigt åsidosätter man den demokratiska insyn som finns om verksamheten bedrivs av en kommunal förvaltning, säger han.
Bergh påpekar att offentlighetsprincipen gäller också för kommunala bolag, men att få tjänstemän och journalister känner till detta. I praktiken är det därför svårt att få ut handlingar och svårt att se hur pengarna används, säger han.
– Kommunbolag är ett sätt för kommunalpolitiker att leka direktör och marknad med skattepengar som säkerhet, säger Andreas Bergh.
Två kommunala bostadsbolag i Skåne skakades för ett antal år sedan av skandaler. Leverantörer bjöd ledningen för Trelleborgshem på utlandsresor. Fem personer dömdes till dagsböter för mutbrott.
I Kristianstad betalade det kommunala bostadsbolaget privata inköp för 100 000-tals kronor åt chefer och tjänstemän. Det ledde till att företagets vd tvingades avgå.
– Fördelen med kommunala bolag är att man lyfter ut verksamheter. Man jobbar med experter och bara på ett område. Det gör verksamheten tydligare, säger Anna Thomasson, forskare vid Ekonomihögskolan på Lunds universitet.
Anna Thomasson understryker att få kommuner är duktiga på att skriva tydliga ägardirektiv och på att utse lämpliga styrelseledamöter i bolagens styrelser. Det är en orsak till det ibland går snett för kommunala bolag.
________________________________________
– Ibland utser man styrelseledamöter efter politisk kohandel. Då blir det inte alltid de lämpligaste. Risken för korruption ökar också om det är samma människor på posterna år ut och in, säger Anna Thomasson.
– Bolagen hamnar ibland i en gråzon. De gör det som är okej för privata aktiebolag men inte för bolag i allmänhetens tjänst. Det kan vara juridiskt rätt, men inte moraliskt, säger hon.
________________________________________
Andreas Bergh förklarar att kommunal korruption ofta beror på att etiken förskjuts gradvis, ofta så långsamt att de inblandade inte märker det. Gränsen för när man använder skattemedel och låter kommunen stå för kostnader utvidgas successivt – och det kan fortsätta eftersom ingen ställer frågor.
Han understryker mediernas roll när det gäller att stävja missbruket. Ett klassiskt exempel är Motalaskandalen när reportern Britt-Marie Citron på Motala Tidning avslöjade att kommunalpampar och närstående gjorde utlandsresor och representerade för 100 000-tals kronor. Hon fick Stora journalistpriset – och en kommunal-politiker fick två års fängelse
– Kommunala revisorer är många gånger tandlösa och har svårt att ställa kritiska frågor. Därför avslöjas skandaler ofta av lokala orädda grävande journalister. De spelar en väldigt viktig roll, säger Andreas Bergh.
När det gäller LOU så ska det reglera att skattepengar hanteras på ett korrekt sätt. I den allmännytta jag jobbar finns inga skattepengar, och våra hyresgäster är inte heller myndigheter som betalar hyran med skattemedel. Redan där försvinner incitamentet att LOU ska reglera hur allmännyttan ska hantera sina upphandlingar. Strukturen och modellen är bra så det finns ingen anledning att frångå sättet man upphandlar på enligt LOU. Problemet uppstår när vi ska upphandla entreprenader, LOU begränsar våra möjligheter att kontrollera vad vi egentligen fått anbud på och största problemen är. 1. Enligt LOU får vi inte säga att vi ska köpa en viss produkt t ex en armatur för belysning. När vi får in anbud så vet vi inte vad entreprenören har lämnat för produkt i sitt anbud vilket innebär att entreprenörer blir utvärderade i blindo, en har lämnat på det vi efterfrågat en annan har lämnat på “likvärdigt” enligt dennes bedömning. Den som lämnat på likvärdigt kan ha vunnit upphandlingen på just den produkten men när entreprenaden är igång så visar det sig att produkten inte var likvärdig. Sen har vi i entreprenader AB/ABT som är de allmänna villkoren som entreprenören rättar sig efter, finns det då en minsta otydlighet i upphandlingsdokumenten så utnyttjar entreprenören det genom att hävda AB/ABT 1 kap 4 § som säger att: Finns det motsägande uppgifter i Upphandlingsdokumenten skall den uppgift som ger lägsta kostnaden för entreprenören gälla. Här händer det nu och då att vi inte har fått anbud på ingående saker i entreprenaden då entreprenören inte säger sig kunna kalkylera enligt de uppgifter som föreligger i Upphandlingsdokumenten. I en sån situation kan entreprenören som inte “kunnat” kalkylera vinna över en som verkligen hade kalkylerat med de ingående sakerna som efterfrågas. Problemet är att möjligheten till förhandling efter anbudsöppning är begränsad i LOU men utan LOU har vi enkelt efter anbudsöppning kunnat prata med entreprenörerna för att få veta vad deras anbud innehåller, det är vad vi kallar att nollställa anbuden, utan att behöva få en överprövning som kan försena hela projektet med 6-12 månader. Sen kan jag tycka att det är väldigt nedlåtande att påstå att korruptionen skulle öka i och med att LOU försvinner från allmännyttan. Det finns rötägg på alla positioner i samhället men vi som upphandlar i allmännyttan är vad jag kan förstå trogen och lojal vår arbetsgivare.
Det är för mig väldigt fascinerande att läsa inlägg och kommentarer från byråkrater som aldrig jobbat med LOU. Som entreprenör eller upphandlare. LOU har ett gott syfte bland annat att verka för osund konkurrens och bidra till att minska korruption.
Men idag är det ett krig mellan dom som har de bästa juristerna eller bästa upphandlare. Det letas luckor i upphandlingarna som man sedan kan hänvisa till och i stort prissätta som man själv önskar.
Detta skapar osund konkurrens jobbar själv på ett stort bolag där vi har en mycket kompetent upphandlingsgrupp med bland annat jurister vi lusläser vi vrider och vänder på allt och får på så sätt till ekonomiskt fördelaktiga avtal för oss men dyrare för allmännyttan.
Förlorar vi ett avtal går det alltid att hitta en svag punkt hos sin konkurrent man har ex Skickat in en ett registerutdrag i jpeg istället för PDF format eller man har gjort något annat litet misstag satt ett kommatecken fel eller till och med ett ord som är felplacerad.
sen ska dessa genom en process i förvaltningsrätten och kanske vidare till kammarrätten osv vilket tar tid och kostar samhället oerhörda resurser. Den som jobbar på upphandlingsmyndigheten kan inte komma hem och titta sig i spegeln och va ärlig mot sig själv om dom tycker att utvecklingen av LOU har blivit bra.
Som tur är har jag jobbat mycket med LOU så jag är inte byråkrat.
Det Anders beskriver som ett problem är konkurrens mellan små och medelstora företag som är grunden i offentlig upphandling.
Anders ifrågasätter också standardavtalen som är partsammansatta genom BKK Byggandets kontraktskommitte.
Är inte produkten likvärdig så har man gjort ett dåligt jobb i kravställningen och regleringen i avtalet.
Vet inte om jag sett någon riktigt bra upphandling ännu. Underlagen är för dåliga och har alldeles för många kryphål.
Skulle tro att Allmännyttan kan vinna denna debatt om frågan struktureras upp. Debattörer och allmänheten tenderar att blanda ihop Allmännyttan med dels andra offentliga bolag och även den egna regin. Jag delar KKV:s m.fl uppfattning att det faktum att bygg och bokostnader är för höga i detta land kan inte kan härledas till LOU allenast.
Det äger sin riktighet att ett allmännyttigt bostadsbolag har ett aktiekapital som ägarkommunen har tillfört men hur stor roll har ett aktiekapital om ex. 4 miljoner i ett med en årlig omsättning om 100 tals miljoner och ett fastighetsbestånd som kan värderas till en halv ett par miljarder? Bolagens förvaltning och tillväxt finansieras med hyror som bolagets hyresgäster betalar med sina egna skattade pengar. Jag inväntar Hyresgästföreningens utlåtande.