Myndigheterna menar att dagens regelverk gällande belastningsregister är utformat på ett sådant sätt att det inte finns förutsättningar för att använda belastningsregisterutdrag i offentlig upphandlingar. Därför, menar de, bör det i nuläget inte krävas att leverantörer (eller snarare deras företrädare) ger in utdrag ur belastningsregistret.
Bakgrunden till skrivelsen är de nya upphandlingslagarna som trädde i kraft i januari i år. Lagarna genomför som bekant tre direktiv från EU som beslutades under 2014 (Direktiv 2014/23EU, 2014/24/EU och direktiv 2014/25/EU).
Genom direktiven, och de lagar som implementerar dem, utökas skyldigheten för upphandlande myndigheter att utesluta sådana leverantörer som gjort sig skyldiga till vissa brott, till exempel korruption och somliga bedrägerier. Dessutom innebär direktiven ett krav på att vinnande leverantör ska kontrolleras före tilldelning av kontrakt. I första hand ska härvid ett ”utdrag ur brottsregister” användas.
I Sverige är det utdrag som kan bli aktuellt ett utdrag ur belastningsregistret (lagen 1998:620 om belastningsregister).
Polismyndigheten och Upphandlingsmyndigheten menar att de utdrag som kan utfärdas i Sverige i dag inte uppfyller lagens krav. Myndigheterna bedömer alltså att det inte finns förutsättningar för upphandlande myndigheter att kräva att leverantörer och deras företrädare ger in utdrag ur belastningsregistret. I stället föreslås att leverantörer ska lämna en utsaga på heder och samvete inför ett behörigt organ eller av en liknande försäkran (se 15 kap 9 § LOU).
Flera skäl talar enligt myndigheterna mot en användning av utdrag ur belastningsregister i offentliga upphandlingar. Bland dessa nämns integritetsskäl – det går inte att få ut speciella utdrag anpassade för offentlig upphandling som innehåller endast ”relevanta” brott. Dessutom uppkommer oklarheter om utdraget omfattas av offentlighet eller sekretess. Utdrag måste också begäras personligen av den som utdraget gäller.
Till detta kommer enligt vår uppfattning dessutom det faktum att bolagets ställföreträdare (som ju är fysiska personer) inte kan befullmäktiga bolaget att för deras räkning begära ut belastningsregisterutdrag vilket komplicerar användningen ytterligare.
Det kan, milt uttryckt, konstateras att förutsättningarna för att använda utdrag ur belastningsregister i offentliga upphandlingar inte är optimala.
Att klaga på den svenska processen för implementeringen av upphandlingsdirektiven är väl vid det här laget att sparka in en vidöppen dörr men det kan konstateras att de båda myndigheternas gemensamma uttalande sätter, återigen, fingret på bristerna i implementeringsprocessen.
Inte kan det vara för mycket begärt att lagstiftaren vid införandet av ett krav för upphandlande myndigheter även funderar på om, och i så fall hur, kravet är möjligt att uppfylla.
Problemen med registerutdragen har uppmärksammats tidigare och det är väl i och för sig bra att det nu finns ett förslag på en pragmatisk lösning som försöker balansera integritetsaspekterna med direktivens krav. Det är dock viktigt att komma ihåg att det är domstolarna, i slutänden EU-domstolen, som är de främsta uttolkarna av direktiven.
Rent parentetiskt kan det även ifrågasättas om en persons utsaga verkligen är ett idealiskt verktyg för att kontrollera om denne är dömd för bedrägeri.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer