Vid ett seminarium under Almedalsveckan i Visby under onsdagen redogjorde civilminister Erik Slottner för regeringens pågående arbete inom upphandlingsområdet.
Liksom i tidigare sammanhang betonade han vikten av att göra det lättare för mindre företag och idéburna organisationer att delta i, och vinna, upphandlingar.
För att sänka trösklarna vill han se färre obligatoriska krav. Det är bättre att genom poängsystem i utvärderingen gynna anbudsgivare som visar att de tar sitt samhällsansvar, menar Erik Slottner.
Att göra det enklare att delta i upphandlingar går stick i stäv med den förra regeringens förslag att göra det obligatoriskt att beakta klimatet, miljön, människors hälsa, djuromsorg samt sociala och arbetsrättsliga aspekter.
– Vi har därför valt att inte gå vidare med förslaget även om det inte lagts ned formellt, sa Erik Slottner.
Civilministern nämnde också att en rad rundabordssamtal under våren gett viktig input till det pågående arbetet att stöpa om den nationella upphandlingsstrategin till en mer praktiskt inriktad handlingsplan. Samtalen fortsätter i höst och den nya strategin presenteras våren 2024.
– Vi har kommit halvvägs men jag får inte säga för mycket eftersom det är många departement inblandade som måste komma överens, sa Erik Slottner, och efterlyste samtidigt färre särkrav och fler gemensamma upphandlingar, exempelvis via Kammarkollegiet.
Han lyfte också fram den pågående utredningen om hur oseriösa aktörer ska kunna utestängas från upphandlingar. En utredning som han ärvt av den förra regeringen. Förslagen ska presenteras i augusti.
Under seminariet efterlyste Erik Slottner bättre avtalsuppföljning.
– I de samtal jag haft kommer det fram att resurserna för uppföljning är alldeles för bristfälliga, påpekade civilministern och nämnde att han träffat en myndighet som uppgett att de med nuvarande takt skulle behöva 110 år att följa upp alla befintliga avtal.
– Då är det lätt att slinka igenom som oseriös.
En förklaring är brister i ledningsstrukturen, enligt civilministern.
– Man jobbar väldigt olika i olika kommuner, sa Erik Slottner och lyfte fram Göteborgs arbete med kategoristyrning som ett positivt exempel.
Riktade statsbidrag är ett verktyg som skulle kunna styra kommunerna att arbeta effektivare, enligt civilministern.
– Det är en möjlighet men inget löfte, sa Erik Slottner och nämnde ett gott samarbete med SKR och att sprida goda exempel som mer troliga vägar.
Moderatorn för seminariet, Upphandlings 24:s chefredaktör Bo Nordlin, tog upp regeringens förslag att upphandlingsannonser ska innehålla krav på att beräknat värde ska anges. Något som kritiserats för att styra prissättningen och försämra konkurrensen.
– Vi lyssnar på kritiken när vi bereder frågan. Om konkurrensen försämras är det förstås inte bra, sa Erik Slottner.
När det gäller de hårt kritiserade försäkringarna mot upphandlingsskadeavgift sätter civilministern sitt hopp till att Finansinspektionen, FI, ska stoppa dem.
– Vi vill inte ha försäkringarna. FI kan komma att säga att det inte är förenligt med lagen. Om det inte blir får vi se om det behövs en lagändring men det tar i så fall lång tid.
Artikeln har en felaktig utgångpunkt om den utgår ifrån “En skyldighet att beakta vissa samhällsintressen vid offentlig upphandling” (Ds 2021:31) och tillhörande remiss.
Det var aldrig obligatoriskt att ställa hållbarhetskrav med detta förslag. Det fanns ett förslag att ändra formuleringen “bör” beakta vissa hållbarhetsaspekter till “ska” beakta sådana aspekter, samt ett par till specificerade såsom klimat, djuromsorg och människors hälsa.
Beakta hållbarhet gör nog de flesta upphandlande myndigheter i dagsläget, förutsatt att de har den minsta inköpsmognad, strategiska perspektiv eller politiskt samhällsintresse. Ofta handlar det om att göra en bedömning tillsammans med miljö, hållbarhet eller motsvarande funktion, om det är lämpligt att ställa särskilda hållbarhetskrav i en planerad upphandling eller ej.
Det förslaget skulle lett till är att detta moment gjordes till ett obligatorium, vilket såklart skulle leda till uppdaterade processer för många myndigheter och en ny handling i diarieföringen till upphandlingen. Men bedömningen skulle kunna landa i en “ej motiverat” slutsats, i linje med proportionalitetsaspekten.
Formuleringen “om upphandlingens art motiverar detta” skulle kvarstå, vilket medgav utrymme att helt skippa beaktandet / bedömningen i vissa fall.
Slutligen skulle det bli obligatoriskt med riktlinjer för de hållbarhetsaspekter som nämndes i förslaget. För många myndigheter en uppdatering av de hållbarhetsaspekter deras redan antagna riktlinjer skulle innehålla.
———-
Allt som allt var momentet med mer metodiska / strukturerade bedömningar och dokumentationsplikt för dessa inte så dumt. Däremot var förslaget otydligt för många, vilket även ovanstående artikel är ett bevis på (eftersom man trodde att hållbarhetskrav skulle vara obligatoriska att ställa).
Vidare var det litet lagom flummigt att lyfta fram klimat och djurhållning särskilt när hållbarhetsbedömningar annars vilar på den allmänt accepterade grunden av hållbarhet inom miljö och sociala aspekter, samt arbetsrättsliga krav (som inte är detsamma som sociala krav) som tolkningsmässigt inrymmer allt detta och mer därtill.
Dessutom ledde förslagets tankar in på spåren att politiskt försöka detaljstyra själva hantverket genom lagparagrafer. Det är inte detta lagstiftningen är till för. Lagen ska hållas ren, tydlig och allmängiltig. Upphandlarkompetensen är därefter fri att tillgodose seoarata upphandlande myndighets behov och önskemål genom utformningen av den enskilda upphandlingen.
Slutligen är det upp till politiken eller ledningen lokalt på varje myndighet, kommun, region, bolag, att bestämma hur involverad man vill vara med det offentliga inköpet. Om det ska till näringslivsråd, upphandlingsråd, riktlinjer, policys, eller motsvarande. Eller om politiken är helt ointresserad.
Intressant att man från regeringen “skrotar” ett förslag som skulle ställa större krav på offentliga myndigheter (statliga myndigheter, kommuner och landsting att åtminstone beakta hållbarhetsfrågorna utan att stänga dörren för små och medelstora företag.
Däremot föreslår dom att fler upphandlingar ska ske genom kammarkollegiet eller liknande. Det om något stänger dörren för små och medelstora företag då det inte är så många små företag som kan leverera stora volymer i stora regioner.
En konstig prioritering eller brist på kunskap?
Vilken bra kommentar!
Håller med dig!
Steg 1 – retorikkurs till regeringen?