Domstolen har meddelat prövningstillstånd i ett ärende där Umeå universitet lämnat anbud och sedan begärt överprövning och med Socialstyrelsen som upphandlade myndighet.
Upphandlingen gäller olika uppdrag för kunskaper inom katastrofmedicin där Umeå universitet var missnöjd med att inte ha tilldelats kontrakt för ett par anbudsområden.
Förvaltningsrätten gav dock kalla handen till universitetets begäran om överprövning med hänvisning till att staten är en juridisk person och därmed inte kan uppträda som motparter i en rättsprocess.
Men Kammarrätten i Stockholm gjorde en annan bedömning (mål 8119-19) i somras med beslut om återförvisning av målet till första instans för prövning i sak.
Enligt en analys av Affärsconcept byggde Kammarrätten sitt resonemang på att universitetet är leverantör i LOU:s mening utifrån hänsyn till upphandlingsregleringens konkurrensfrämjande syfte och den vida tolkning som ska göras av begreppet ekonomisk aktör, vilket är det begrepp som används i bakomliggande LOU-direktiv och som kan likställas med leverantör.
Skattebetalare
En statlig myndighet överprövar en annan statlig myndighet och ytterligare en drös statliga myndighet ska avgöra tvisten – Ett sånt slöseri med skattepengar och resurser.
Anders Vestman
Jag håller med kommentaren skattebetalare. Socialstyrelsen hade kunnat vända sig direkt till Umeå Universitet om de velat köpa deras tjänster de har inte ens behövt upphandla, enlig 3 kap 15§ LOU. Helt andra möjligheter till förhandlingar hade då funnits. Men tydligen ville inte den ena statliga myndigheten göra affärer med den andra statliga myndigheten.
Jakob Waldersten
Anders Vestman, hur menar du att kontrollrekvisitet i 3 kap. 15 § är uppfyllt mellan Socialstyrelsen och Umeå universitet?
Justitierådet Generaladvokaten
3 kap. 17 §?
Thomas Bruno
Den svenska förvaltningsmodellen med självständiga myndigheter gör att det inte går att hänvisa till 3 kap. 15 §. Som Anders Westman påpekar så uppfylls inte kontrollrekvisitet annat än i fallen med underställda myndigheter. Jag har också svårt att se att mer än ett av de kumulativa rekvisiten i 3 kap. 17 § med säkerhet är uppfyllda i det aktuella fallet. Sålunda hade man inte kunnat köpa direkt av universitetet.
Jag har svårt att köpa det – förvisso välskrivna – resonemang som Förvaltningsrätten för avseende att tvist mellan olika organisatoriska delar av staten inte skulle kunna lösas i domstol när det är fråga om ifrågasättande av ett förvaltningsbeslut. Kammarrättens resonemang är i sammanhanget tydligt; alla ekonomiska aktörer ska ha talerätt i upphandlingssammanhang och universitetet är att betrakta som en, i relation till upphandlande myndighet fristående, ekonomisk aktör på den aktuella marknaden. Sålunda ska universitetet ha talerätt gentemot Socialstyrelsens beslut.
Det ska bli väldigt spännande att se om HFD kommer till en annan slutsats och hur de i så fall skulle formulera sina domskäl.
Skattebetalare
Det handlar inte om juridik utan om hur en myndighet agerar rent principiellt. Staten ska lösa sina interna tvister på ledningsnivå och inte belasta domstolarna.
Om universitetet fått svart på vitt att Socialstyrelsen hellre väljer en annan leverantör så borde en domstolsprocess vara det absolut sämsta alternativet. Att man dessutom går vidare efter att ha förlorat i flera instanser gör att man undrar om det finns för lite att göra i norr. Dags att se över tilldelningen av medel?
Tobias
Att statliga myndigheter inte kan vara motparter till varandra och inte heller är upphandlingspliktiga mot varandra följer inte av LOU utan av avtalslagen; samt av KKV:s tolkning av staten som sammanhängande organisation.
Eftersom staten är en och samma part uppstår inte ett kontraktsförhållande. Därmed är en överenskommelse lika litet upphandlingspliktigt som om en myndighets ena avdelning önskade tjänster från en annan avdelning inom samma myndighet.
https://www.konkurrensverket.se/upphandling/rattslig-vagledning/rattsliga-stallningstaganden/transaktioner-mellan-statliga-myndigheter/
Vad som är intressant i just detta fall är kammarrättens tolkning av direktivet, som sätter hela Konkurrensverkets tolkning på spel – samt i övrigt blir synnerligen intressant att ta del av HFD’s bedömning av då det påverkar synen på helhet/delar av offentlighet när man skiljer ut parter i upphandling.
Tobias
Rörande Anders V kommentar: Vi är många som frågar oss om detta. Men man kan tänka sig att antingen a) Umeå Universitet såg att uppdraget lystes först efter det gick på annons; eller b) Socialstyrelsen önskade få ned priset / upp kvalitén genom att konkurrensutsätta. Det offentliga är sällan effektivare än det privata när det kommer till tjänster som erbjuds på den fria marknaden.