Kommunen krävs nu på 2,3 miljoner kronor i upphandlingsskadeavgift för ett avtal om support och underhåll av it-system inom omsorgen.
Avtal tecknades med Tieto sweden 2015 och när det löpte ut tidigare i år valde Karlskrona kommun att skriva ett nytt avtal med samma leverantör för support och underhåll av systemet.
Enligt kommunen krävdes ingen annonsering eftersom det inte fanns alternativa leverantörer som kunde erbjuda tjänsterna.
Men Konkurrensverket menar att undantagen i LOU för ensamrätt och tekniska skäl inte var tillämpliga.
Konkurrensverkets ger i beslutsmotiveringarna en bild av att Karlskrona kommun skapats inlåsningseffekten genom att inte ha krävt öppen källkod från början och med 17 tilläggsavtal som tillkommit sedan 2015.
Enligt Konkurrensverket har Karlskrona kommun heller inte gjort det noggranna förarbete som krävs för rätt till aktuella undantag. En allmän dialog med marknaden räcker inte.
– Vi är medvetna om att det lätt uppstår inlåsningseffekter just avseende it-avtal. Trots det måste upphandlingsreglerna följas för att konkurrensen på marknaden ska kunna tillvaratas. Det ger fler leverantörer möjligheter att konkurrera om de offentliga kontrakten, säger Konkurrensverkets generaldirektör Marie Östman.
Karlskrona får också en rejäl känga för de ekonomiska konsekvenserna av att fortsätta med samma it-system.
Ursprungsavtalet på tio år hade ett kontraktsvärde på 17,6 miljoner kronor för leverans av system, implementering, service, support, utbildning med mera. Det nya avtalet – för ett gammalt system – avser endast support och underhåll men beräknas kosta hela 30 miljoner kronor för åtta år.
Konkurrensverket ifrågasätter därför varför kommunen inte upphandlade ett nytt system. Ett sådant har av Karlskrona kommun kostnadsberäknats till 11,4 miljoner kronor
”Denna beräkning förefaller ha genomförts med anledning av Konkurrensverkets utredning och inte som beslutsunderlag inför ingåendet av Avtalet. Den grundar sig inte heller på någon marknadsundersökning, utan uppges enbart vara baserad på Kommunens fleråriga erfarenhet av att implementera liknande system.”, skriver Konkurrensverket.
Mikael Augustsson, upphandlingschef på Karlskrona kommun, skriver i ett mejl till redaktionen att man ännu inte tagit ställning men ser det som högst sannolikt med ett överklagande (till Förvaltningsrätten) då kommunen har en annan uppfattning i flera av frågeställningarna.
”Vi anser att det är viktigt att påtala är att det inte har varit fråga om en helt ny upphandling, kommunen äger licenserna och behovet är ett drift- och underhållsavtal av det befintliga systemet. Vi har hanterat detta via en frivillig förhandsinsyn där tilldelning gjordes i januari 2025. Det bör noteras att det ursprungliga avtalet ingicks för 10 år sedan.”, skriver Mikael Augustsson.
Men vänta nu…om vi parkerar frågan att kommunen kanske hade gjort en bättre affär genom att byta ut systemet mot ett billigare (svårt dock att ha en överblick över den totala bilden av detta eftersom det inte framgår exakt vad som ingår i kommunens beräknade kostnaden för att byta system), menar då KKV alltså att om man inte ställer krav på öppen källkod vid upphandlingsmomentet så har man som köpare sig själv att skylle för att ha skapat en inlåsningseffekt? Detta är ju ett smått sensationellt ställningstagande eftersom det i praktiken vänder upp och ner på hela IT-branschen: de flesta dataprogram/system tillhandahålls ju inte med öppen källkod. Även om projekt som bygger på öppen källkod såklart finns så får det väl anses som relativt ovanligt med framgångsrika sådana initiativ…
Rätta mig gärna om jag har fel men det sätt som Karlskrona gjort (inköp av system byggt på proprietär programvara, kör detta ett antal år med stöd av den ursprungliga leverantören, när avtalet löper ut genomföra frivillig förhandsinsyn, tilldela nytt supportavtal till ursprunglig leverantör) är ju det sättet som “alla” gör detta. Sen är det såklart en intressant diskussion hur inlåsning kan minska i IT-branschen…kanske är KKVs dom en game changer?
Min tolkning är att KKV för aktuellt fall inte anser att UM kan anses ha vidtagit (alla) rimliga åtgärder för att undvika tillämpning av aktuella undantagsbestämmelser i lagstiftningen genom dennes agerande.
Det bör ligga i sakens natur att eftersom UM själv har rådighet över situationen, innebärande att de hade kunnat förhindra eller åtminstone mildra den situation som nu är grund för deras nyttjande av bestämmelsen, måste de kunna visa att något alternativt handlade inte var vid tidpunkterna möjligt. Av KKVs beslut framgår inte att UM försökt påvisa detta.
Förhoppningsvis så överklagar UM beslutet så vi får en rättslig prövning av just denna fråga.
Märkligt beslut! Vad kan man förvänta sig av KKV härnäst – att kommuner och regioner tvingas till regelbundna återinvesteringar i kapitalvaror, även om myndigheter gör bedömningen att det man äger för tillfället uppfyller funktionen?
Ska KKV även ha tolkningsföreträde i förhållande till en befintlig kapitalvaras funktionsuppfyllnad, dvs. deklarera att “den-och-den programvaran/fordonsmodellen/ventilationsanläggningen är förlegad”?
Men så kan det bli när en tillsynsmyndighet samtidigt får rätten att tolka regelverket och så småningom utökar man sitt “spelrum” på samhällets bekostnad.
Detta är inget systemfel, utan rent och skärt maktmissbruk!
Tar inte Konkurrensverket hänsyn till säkerhetsaspekterna i ett sådant system? Flera Leverantörer erbjuder endast molntjänster, men det är få myndigheter som känner sig trygga med att lägga ett så känsligt system i molnet. Som redan påpekats finns det, mig veterligen, inga aktörer inom IT-branschen som erbjuder öppen källkod för den här typen av system. Ska en myndighet då stå utan anbud enbart för att de ställer det kravet i sin upphandling? Det känns som ett moment 22, där myndigheterna i slutändan får betala priset, utan att egentligen kunna påverka situationen…
Det är inte rimligt att kommuner ska bära hela ansvaret för brister i marknadsförhållanden som de inte kan påverka. Här krävs tydligare lagstöd och praktiska riktlinjer för hur undantaget om tekniska skäl ska tillämpas, särskilt vid förlängning av system som saknar öppna gränssnitt eller konkurrerande leverantörer.
Kommuner behöver stöd, inte bestraffning, när lagstiftningen inte håller jämna steg med den tekniska verkligheten.
Konkurrensverkets beslut tycks bygga på en teoretisk syn på hur IT-marknaden fungerar. Att kommunen inte krävde öppen källkod från början kan knappast betraktas som en “inlåsning” man själv skapat de flesta stora leverantörer erbjuder helt enkelt inte öppna system. Det är marknaden som ser ut så, inte kommunen som valt det.
Om behovet gäller support och licenser till ett redan implementerat system, hur menar KKV att någon annan leverantör ska kunna ta över? Ska kommuner verkligen byta ut hela verksamhetskritiska system vart tionde år, enbart för att undvika en inlåsning som inte går att undvika? Är det ekonomiskt och arbetsmiljömässigt försvarbart?
Resonemanget om öppen källkod ger intrycket av att vara hämtat ur en förenklad mall för “hur man undviker inlåsningseffekter”, snarare än grundat i den praktiska verkligheten för IT-drift.
Man kan tycka att det vore på sin plats att Konkurrensverket i stället redovisar hur kommuner konkret ska agera för att följa deras linje, snarare än att i efterhand kritisera lösningar som är de enda realistiska alternativen i dagens marknad.
På tal om öppen källkod och “inlåsningseffekter” vore det intressant att höra KKV:s ställningstagande apropå upphandlingssveriges vägran att konkurrensutsätta Microsofts monopol inom offentlig sektor, trots förekomsten av en uppsjö av programvaror med öppen källkod på den offentliga marknaden…