Tandläkare med blick för kvalitet

-Det finns ett glapp som är svårhanterligt mellan å ena sidan LOU med upphandlingar som ska handläggas enligt regelverket och patientsäkerhetslagstiftningen där behandlaren är juridiskt ansvarig för vården och att man jobbar med material som fungerar.

-I slutändan är det faktiskt till priset av sin legitimation som tandläkare eller tandhygienist. Därför är det inte konstigt att det kan uppstå konflikter inom organisationen om behandlarna inte känner sig trygga med patientsäkerheten, säger Hans Göransson med en bakgrund som ordförande för Sveriges tandläkarförbund under fem år.

En del av problematiken kring slitningar inom organisationen har beskrivits av Folktandvården Skånes inköpschef Gustaf Persson i en uppmärksammad krönika.

Hans Göransson har varit verksam inom Folktandvården Sörmland sedan 1988 och alltid varit intresserad av material- och kvalitetsfrågor.

-Jag hamnade så småningom i en materialgrupp inom vår organisation och det har sedan övergått till att jag fått hålla i material- och utrustningsfrågor till att nu vara sakkunnig för hur vi jobbar med inköp säger Hans Göransson.

Inköpsmodellen är tudelad där Folktandvården Sörmland använder sig av den upphandlingsfunktion som Region Sörmland har tillsammans med Region Västmanland för tyngre utrustning och där man samverkar inom Varuförsörjningen (”Femklövern”) som även omfattar Örebro, Uppsala och Dalarna) kring inköp av förbrukningsvaror.

-I grunden är det en bra modell. Men för ett bra resultat krävs också en insikt om att upphandlingar är tunga och hela tiden tenderar att bli ännu tyngre. Det kräver alltmer sakkunskap både på upphandlarsidan och för att hantera kravspecifikationer där det är en återkommande utmaning är att definiera den kvalitet som är vi är ute efter, säger Hans Göransson.

Han är en del av den expertgrupp som är knuten till Femklöverns folktandvårdsupphandlingar av förbrukningsvaror.

-Vi är ett 20-tal personer som ingår i den gruppen och bredden och att Folktandvården i flera regioner samverkar ser jag som en styrka. I min Sörmlandsroll ingår också att samla in synpunkter från vår kliniska verksamhet. Det kan vara synpunkter på material direkt från behandlare men ofta blir det via de kliniksamordnare som är ansvariga för inköpen på kliniknivå, säger Hans Göransson.

Han tycker att LOU försvårar arbetet med att ”handla kvalitet”.

-Ofta har vi väldigt klart för oss vilken kvalitet och typ av material som vi behöver men känner oss låsta kring hur vi får lov att beskriva det. Istället för att gå ut med: vi vill ha de här fem materialen, ge oss bästa pris, så måste ge oss in på tekniska beskrivningar med risk för att vi får material som är okänt inom svensk tandvård och som behandlare känner sig rejält osäkra över att använda när man inte vet hur de fungerar över tid.

Hans Göransson arbetar fortfarande kliniskt som tandläkare, men det har blivit i mindre omfattning under pandemin då rådgivarrollen krävt mer arbetstid.

Folktandvården Sörmland behövde inte under ”första vågen” pausa verksamheten, till skillnad från andra folktandvårdsorganisationer som fick lämna över skyddsutrustning till sjukhusens vård av covid-sjuka.

-Region Sörmland hade ett sekundärlager som gav lite större marginaler när vi gick in i pandemin. Vi har också känt bra stöttning av regionen centralt kring inköp och kontakter hela tiden.

-Ytterligare en faktor var den vana att hantera kriser och brist på skyddsutrustning som vi fick när det strulade vid byte av leverantör till Apotekstjänst inom Femklövern, några månader innan pandemin bröt ut. Vi byggde då bland annat upp kunskap för att snabbt hantera synnerligen brådska-paragrafen i LOU, säger Hans Göransson.

Totalt blev det elva år, varav fem som ordförande, i Tandläkarförbundets styrelse för Hans Göransson, som tidigare i vinter förärades med förbundets Gotthard Dahlén-medalj. I motiveringen betonas hans engagemang för kvalitetsfrågor.

-Det kändes roligt att få medaljen – man blir stolt, tacksam, smickrad, säger Hans Göransson.

Han är numera engagerad på EU-nivå inom CED, Council of european dentists.

-Tyvärr är jag enda svensk som deltar i det arbetet och vi skulle behöva öka engagemanget från svensk och nordisk sida för att få genomslag för de behov som vår tandvård har – det gäller inte minst frågor som rör utrustning och material.