Det är en uppmärksammad kammarrättsdom (mål 1827-21) som står fast sedan Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, tidigare i sommar valt att inte meddela prövningstillstånd.
Målet gäller en entreprenadupphandling för ett järnvägsprojekt i Sundsvall där en spansk anbudsgivare, Rover, ansökte om överprövning via e-post. Det skedde kvällstid under sista datum för avtalsspärr.
Men eftersom handlingarna fastnade som skräppost så nådde den domstolen först dagen därpå.
Kammarrätten i Sundsvall har därför bedömt att aktuellt avtal mellan Trafikverket och Svevia inte slutits i strid med tiodagarsfristen i LUF (lagen om upphandling inom försörjningssektorerna).
Omständigheten att förseningen berodde på att ansökan stoppades av Domstolsverkets skräppostfilter saknar betydelse, enligt domstolen, som slår fast principen att avsändaren bär risken för en överföring.
Rover ville få upp målet tll HFD med hänvisning till att frågeställningen har stor processuell betydelse i alla typer av mål och att gällande praxis från högre rätt främst täcker in meddelanden med föråldrad teknik – telefax.
I en rättsfallsanalys på Inköpsrådet.se har Johan Holmquist och Oskar Helsing, Hannes Snellman Advokatbyrå, tidigare benämnt kammarrättens avgörande som en strikt tillämpning av ”avsändaren bär risken”
Den som ansöker om överprövning via e-post måste alltid försäkra sig om att meddelandet inte fastnat i domstolsorganisationens skräppostfilter, skriver de.
Efter HFD-beslutet har praxis analyserats av advokat Sylvia Lindén och associate Louise Ljöstad vid advokatbyrån Kilpatrick Townsend med kritik mot att Kammarrätten inte utvecklat varför det saknar betydelse att ansökan stoppades av Domstolsverkets eget filter.
Enligt Kilpatrick Townsend ställer praxis nu ”högre krav på enskilda som önskar få sin sak prövad i domstol än vad som tidigare gällt”.
Advokatbyrån pekar på en form av aktivitetsplikt för en sökande där ett e-postmeddelande i retur med bekräftelse på att domstolen tagit emot handlingar behövs för att uppfylla en kontrollskyldighet.
Det är tydligt brott mot direktivet och den angivna gränsen av 10 dagar när det handlar om ELEKTRONISK kommunikation och 15 dagar om det sker med skriftlig kommunikation.
Nu kommer domstolarna få betydligt fler email och som resultat klaga igen om överbelastning, vilken de själva skapar.