Förra veckan släppte Riksrevisionen en kritisk rapport där man pekar på myndighetsbrister och avsaknaden av politisk styrning som faktorer bakom att lagkraven på arbetsvillkor inte följs.
Upphandling24 har skrivit om rapporten mer övergripande och med en uppföljande artikel om brister inom systemet.
Konkurrensverket får kritik för att endast ha granskat tre ärenden i sitt tillsynsarbete.
– Konkurrensverket har under Riksrevisionens granskning varit tydlig med att det inte har förelegat förutsättningar att bedriva någon omfattande tillsyn av arbetsrättsliga villkor i offentlig upphandling, säger Natacha Otte Widgren, chef för en av enheterna för upphandlingstillsyn.
Hon tillägger:
– Vi har – trots att vi har tillsynsansvar över omkring 4 000 aktörer och får in ett mycket stort antal tips varje år – knappt fått några indikationer på problematik inom området. Sedan bestämmelserna om arbetsrättsliga villkor infördes 2017 har vi prioriterat ett fåtal utredningar som har rört arbetsrättsliga frågeställningar.
Att Konkurrensverket saknar sanktionsmöjligheter i aktuell tillsyn ses som ett problem.
– Med nuvarande verktyg kommer vi in alltför sent och kan egentligen bara kritisera ett agerande i efterhand. Konkurrensverket har uttryckt önskemål till lagstiftaren om att få möjlighet att genom förelägganden och förbud säkerställa att upphandlande organisationer följer upphandlingsregelverket, men har hittills inte fått gehör.
– Vi tar dock givetvis till oss av resultatet av granskningen och arbetar ständigt med att utveckla vår tillsyn utifrån nuvarande verktyg, bland annat enligt vårt tidigare beslut att under kommande år rikta ett särskilt fokus mot kriminalitet i offentlig upphandling, säger Natacha Otte Widgren, som betonar att det är av största vikt att offentlig upphandling sker på ett sätt som håller oseriösa och kriminella aktörer borta från offentliga kontrakt.
Även Upphandlingsmyndigheten får kritik i granskningen med en rekommendation om att utöka stödet på området.
– Upphandlingsmyndigheten tycker det är bra att Riksrevisionen belyser frågan. Vi delar också uppfattningen att arbetsrättsliga villkor behöver ställas i upphandlingar och att efterlevnaden också behöver följas upp, säger Sofia Mårtensson, chef för Upphandlingsmyndighetens avdelning för juridiska tjänster.
Hon lyfter fram att myndigheten har stöd för arbetsrättsliga villkor inom ett antal branscher och att dessa arbetats fram i samråd med arbetsmarknadens parter.
– Dessa baseras på kollektivavtal för ett tiotal branscher. För de branscher där särskilda villkor inte tagits fram har vi istället tagit fram metodstöd som är tänkta att underlätta för upphandlande organisationer så att de själva ska kunna ta fram dessa villkor, säger Sofia Mårtensson.
Riksrevisionen framhåller också att politikerna inte följt upp lagstiftningen ordentligt och även bäddat för problem från början genom att inte koppla lagkraven till sanktioner.
”Lagrådet var kritiskt till regeringens resonemang och påtalade att det kunde ifrågasättas om ålägganden som inte kan genomdrivas, eftersom det saknas sanktioner, överhuvudtaget innehåller någon skyldighet alls.”, summerar Riksrevisionen.
Upphandling 24 har sökt ansvarig minister Erik Slottner, Kristdemokraterna, samt Socialdemokraterna för kommentarer men inte fått svar.
Från arbetsmarknadens huvudparter märks en trötthet över regelverket.
Ellen Hausel Heldahl, upphandlingsexpert på Svenskt näringsliv:
– Svenskt Näringsliv har redan för start ansett att bestämmelserna i LOU inte lever upp till den angivna målsättningen. Lagen är inte utformad med respekt för den svenska arbetsmarknadsmodellen utan innebär tvärtom ett direkt angrepp på själva kärnan i denna. Den svenska modellen har sedan länge karakteriserats av att anställningsvillkoren i så stor utsträckning som möjligt regleras av arbetsmarknadens parter med en så låg grad av statlig inblandning som möjligt. Träffande och tolkning av kollektivavtalen har varit parternas ansvar och tvister avseende reglernas tolkning löses av domstolar utan inblandning av myndigheter.
– Det finns ca 650 kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden. Reglerna i dem är som regel komplicerade och att kunna tolka dem korrekt kräver ingående sakkunskaper. Det säger sig självt att varken de upphandlande myndigheterna eller Upphandlingsmyndigheten har de nödvändiga kunskaperna som krävs för att korrekt tolka alla de kollektivavtal som kan bli aktuella vid upphandlingar. I vissa fall kräver bestämmelserna att myndigheterna fattar ett beslut efter sina uppfattningar om hur avtalen ska tillämpas. Det innebär att myndigheterna i praktiken ikläder sig den dömande roll som hittills varit förbehållen svenska domstolar. Svenskt Näringsliv anser att en sådan ordning är systemfrämmande. Att bestämmelserna i LOU inte blivit någon framgång är således inte förvånande utan var tvärtom förutsägbart.
Mattias Schulstad, utredare på LO:s samhällspolitiska enhet, säger till Dagens arena.
– Här är återigen en granskning som visar att upphandlande myndigheter inte klarar av sitt eget värv att upphandla hållbart. Gång efter annan ser vi att upphandling öppnar för växande lönedumpning, konkurrensproblem och arbetslivskriminalitet. Det visar på att man i större utsträckning ska sköta saker i egen regi för att få bättre kontroll över vart skattepengarna går, säger Mattias Schulstad.
Är inte det här en diskussion om påvens skägg? Upphandlingslagstiftningen är uppenbarligen inte rätt verktyg för att få bukt på problem på den svenska arbetsmarknaden. Mattias Schulstad är inte utan poänger, och detta säger jag som liberalt sinnad.
Det är så kul med folk som tror att regelverket om offentlig upphandling kan lösa alla problem i samhället, och dessutom få länders hela ekonomier att blomstra. Synd att samma människor ofta är lagstiftare också.
Myndigheter som vadar runt i ett träsk av oföljbara regler gör ofta inte särskilt många knop.
Allt kommer tillbaka till “Ändamålsenliga inköpsorganisationer”.
Myndigheter, oavsett det är statliga myndigheter eller bolag, kommuner, regioner eller andra myndigheter, bolag och enheter som faller under upphandlingslagstiftningen är grundproblemet att inköpsfrågor med tillhörande uppföljningsarbetet inte prioriteras.
Men, vi ser att de organisationer som tagit tag i uppföljningsarbetet också får leverans i sitt arbete.
För att följa upp arbetsrättsliga villkor krävs kompetens, precis som Mattias säger. Expertkompetensen finns hos till största del hos fackliga organisationer.
Ett sätt som testades redan 2018-2019 var att låta aktuell kollektivavtalsägare (fackförbund) genomföra uppföljning på avtalsparterna för myndighetens räkning. Ett ganska smart sätt som däremot fick drabbade företag att sparka bakut.
Många av de problem som finns i de branscher där det ofta förekommer oseriösa aktörer bottnar mycket i frågan om OLA, och myndigheters brister i att kravställa och motivera vad en prissättning som inte är rimlig är. Det arbetet är unikt för varje enskild upphandling och kräver kunskap om annat än bara LOU. Här kan ofta kravställarna vara behjälplig med sin kunskap om respektive område.
Björn har också helt rätt i att offentlig upphandling inte löser problem i samhället, men med rätt kontroll kan åtminstone en del riskfaktorer elimineras trots det katastrofala kapitel 19.