Tanken bakom Lagen om offentlig Upphandling, LOU, är som sagt bra i teorin, men när det gäller upphandlingar av mer komplicerade varor eller tjänster är bristerna uppenbara, något som Upphandlingsmyndigheten pekade på i en rapport i UH24 i vintras.
I stället handlar LOU i dag om kreativt formulerade anbud, spekulativ prissättning, några dominerande aktörer och bristande uppföljning av leveranserna, vilket gör att LOU är en galenskap som både leverantörer och myndigheter tvingas finna sig i.
LOU:s grundtanke är att offentliga medel inte ska slösas bort i fördyrande avtal. Detta hindrar dock inte att det finns utrymme för stor kreativitet i hur både förfrågningsunderlagen och anbuden utformas. Något vi sett på nära håll i de anbud kring licensförsörjning vi själva deltagit i.
Utvärderingen bygger till övervägande del på lägsta pris, som är en synnerligen relativ indikator för mer komplexa produkter och tjänster.
I teorin kan pris ses som en ”saklig grund” för utvärdering, till skillnad från till exempel kvalitet. Men i praktiken är dessa båda parametrar lika fluffiga. Fasta priser är ovanligt eftersom ingen aktör vill ”prisa ut sig”. Det innebär utrymme för stor kreativitet.
Att upphandling av mer komplexa tjänster och produkter är knepigt, visar med all tydlighet den kutym som råder i branschen vad gäller överklaganden av beslut. Möjligheten att överklaga ett tilldelningsbeslut är förstås bra och något som upphandlande parter, Kommentus och Kammarkollegiet, räknar med.
Men det finns anbudsaktörer som satt i system att överklaga. Ofta kring mindre formaliafel. Och överklaganden tar vanligen tid att dra igenom rättssystemet och endast i undantagsfall vinner överklagande part. Under tiden har processen inte bara kostat skattebetalarna stora summor, köparen står också utan avtal under tiden som processen pågår.
Och det är mycket pengar som står på spel. Det läggs därför mycket kreativ kraft på att vinna en upphandling från leverantörernas sida. Men kraften riktas snarare riktas på att hitta kryphålen i upphandlingen och sätta en låg prislapp än att hjälpa slutkunderna – Sveriges kommuner och myndigheter. Något vi själva ser i vår roll som rådgivare i licensupphandlingar.
När en upphandling sedan vinns, då riktar leverantörerna kreativiteten mot att tjäna så mycket pengar som möjligt.
LOU borde helt enkelt fungera annorlunda vid upphandling av mer komplexa produkter och tjänster om intentionerna med lagen ska kunna uppfyllas. Inte minst krävs en tydligare uppföljning från myndigheter, statliga verk och kommuner.
Att leveranser och fakturor är korrekta tas vanligen för givet och bristen på uppföljning beror enligt min erfarenhet på tids- och kunskapsbrist, för stor tillit till leverantörerna eller allt för komplicerade avtalsmodeller. Slutkunderna behöver stöd i uppföljningen om intentionerna i LOU verkligen ska uppfyllas.
Goda affärer är alltid ömsesidiga. De bygger på tillit, öppenhet och långsiktighet, ett nära samarbete bortom den egna lösningen. Inom ramen för LOU är detta inte alltid i fokus. Här har bra pris, service och kunden i centrum fått ge vika för kreativa upplägg.
Det kan väl ändå inte ha varit andemeningen med LOU.
Ira Kolehmainen
Sverigechef, Software One
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer