Svenskt Näringsliv vill ge SKR i uppdrag att ta fram en databas där upphandlande myndigheter kan flagga vid misstanke om att en leverantör uppvisat allvarliga brister vid utförandet av kontraktet.
I en intervju med Upphandling24 välkomnar den nye civilministern Erik Slottner (KD) att det kommer ett förslag.
– Det är jättebra att Svenskt Näringsliv kommer med det här. Vi ska titta vidare på detta, kan en databas vara ett sätt att få bort oseriösa aktörer är jag absolut öppen för att införa det, säger han.
Oseriösa aktörer är ett stort problem för hela samhället, betonar Erik Slottner.
– De förstör väldigt mycket, bland annat ryktet och bilden av privata företag inom välfärden där ju de allra flesta sköter sig.
Någon konkret tidsplan för hur regeringen ska arbeta vidare med frågan finns ännu inte, enligt Slottner.
Idén är god men vad ställer man för krav på den som “anmäler” en leverantör, vad kan hända om en leverantör blir uthäng utan att ha gjort något, tänker jag.
Vi har alltså en politisk vilja som försökt förbjuda databaser för dömda brottslingar (baserat på offentliga handlingar från domstolar), men vi ska instifta en angiveriverksamhet för det offentliga mot det privata?
Självfallet finner många upphandlare det svårt att kontrollera grunder i 13 kap 3 § 5. och till viss del kommer information in genom att få in tips från konkurrerande (missnöjda, icke tilldelade) leverantörer, eller genom frågor till andra UM som tagit in leverantör på kontrakt. Men vi ska komma ihåg att det inte ens är möjligt att längre kontrollera ekonomiska förhållanden hos leverantör hos Skatteverket med hänvisning till integritetsreglerna.
Jag tror att det är lätt att snabbt hoppa till slutsatsen att “det här vore ju jättesmidigt”. Men faktum kvarstår att detta blir en “svart lista” som kan få oproportionerliga konsekvenser för ett företags renommé och marknadsposition. Enskilda skadestånd eller uppsägningar av enskilda upphandlade kontrakt kan rendera en plats på denna svarta lista även om företaget till 99,9% sköter sina avtal. Vidare kan sanktioner trigga av att enskilda underchefer eller medarbetare missköter sig. Jämför med kreditrating som temporärt kan sänkas av ett byte av styrelsemedlem.
Vilka garantier finns att listan kommer att uppdateras och plocka bort leverantörer som sanerat sina fel? Det går nämligen inte att generalisera sådan sanering (även om nya lagregler sätter en maxgräns på uteslutning) utan det måste avgöras från fall till fall, baserat på vad företag redogör för i samband med 11 kap 4 § LOU utredning.
Slutligen luktar det unket att upprätta register över företag som inte brutit mot brottsbalken utan endast drabbats av sanktioner i kontrakt. 11 kap 3 § 5. LOU är en fakultativ uteslutningsgrund. Det finns därmed inte någon skyldighet att utesluta bara för att kriteriet uppfylls, utan upphandlaren måste göra en fall-till-fall bedömning (om man inte gjort kriteriet obligatoriskt redan i sitt underlag). Kontraktsöverträdelse ska inte jämföras med brottslighet och ska inte medföra att företag hamnar på svarta listor. Det skapar mer komplikationer än nytta och det kan leda till oproportionerliga bestraffningar.
Det T skriver är viktigt. Det finns exempel på upphandlande myndigheter som blivit lite väl aktivistiska och börjat tillämpa en egen kravnivå som inte har stöd alls i lagtexten. Enskilda offentliga tjänstemän ska inte kunna hänga ut eller sätta dit ett företag som man har en mindre oenighet med. De flesta handläggare hanterar sin makt på ett rimligt sätt, men det finns alltid handläggare som går över gränsen i sin iver att upprätthålla den allmänna moralen. Det är t ex bara några veckor sedan som en offentliganställd chef höll på att hänga ut en leverantör till offentlig sektor för att ett par personer hos leverantören genomfört en flygresa. WTF??
Tappa inte fokus på målet: att vår gemensamma offentliga service och samhällets välfärdstjänster ska funka på ett kostnadseffektivt sätt. Vi måste kämpa för att alla seriösa leverantörer ska vilja bidra till den. Det kan enligt LOU aldrig bli tal om automatisk uteslutning (inte ens av den mest oseriösa leverantören) eller ens uteslutning pga bagatellartade förseelser. Jag tycker att Sofia Lundbergs, Mats Bergmans mfl forskning om rejting är synnerligen intressant och hoppas på diskussion i den frågan. Vi behöver utveckla våra arbetssätt för att seriösa leverantörer fortsatt ska vilja leverera till offentlig sektor.
Kolla dessa. De löser problemen bra:
http://www.kapitel13.se
http://www.svvar.se
En bättre lösning på samma problem utreds redan, vi lär inte höra mer om detta förslag.
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/kommittedirektiv/2022/06/dir.-202250/