I en ny rapport beskriver Trä- och möbelföretagen, TMF, hur möbelbranschen arbetar cirkulärt i nya tillverkningsmodeller och vad som krävs för att driva på den cirkulära utvecklingen.
Enligt TMF måste upphandlande myndigheter ta ett större ansvar.
– Istället för att stirra sig blind på den kortsiktiga prislappen och kanske plocka upp giftiga plaststolar från källaren när man inreder en skola behöver man satsa på kvalitet som från början är tillverkad för att uppdateras, cirkulera och leva länge, säger Simon Imner, näringspolitisk expert på organisationen, i en kommentar.
I rapporten presenteras fram konkreta förslag för ökad cirkulär möbelproduktion.
– Vi ser en unik möjlighet att leda vägen i den cirkulära ekonomin, men då krävs det ett samarbete mellan politik, offentlig sektor och näringsliv, säger Simon Imner.
Fem förslag för ökad cirkulär möbelproduktion:
- Offentliga upphandlingar bör premiera möbler som är designade för lång livslängd och återanvändning
- Samma kravställan på återbrukade möbler som på nytillverkade för att säkerställa produktsäker och miljökrav
- Offentlig sektor bör beakta kostnad över tid snarare än inköpspris för att främja hållbarhet
- Systematisk kontroll med uppföljning och utvärdering av upphandlingskrav
- Nationell harmonisering av upphandlingskrav
Jag blir uppriktigt ledsen när jag läser rapporten. En lång rapport som till stora delar är intervjuer med personer i möbelbranschen. Men ingen verkar ens ha funderat över upphandlande myndigheters behov eller möjligheter. Av fem förslag är det endast det andra om att ställa samma miljökrav som ger en indikation på hur det ska genomföras i praktiken.
Lång livstid, hur ska kravet ställas och framför allt hur ska en upphandlande myndighet på ett juridiskt korrekt sätt kunna avgöra en möbels faktiska livslängd.
Osv, osv
@Kjell, håller med till 100 %. Vi genomförde en möbelupphandling för några år sedan och ställde då frågan i en remiss vad leverantörerna tyckte att vi skulle premiera vid en utvärdering. Skälet till remissen var för att politiken fått så mycket skit från leverantörerna efter förra upphandlingen där vi inte köpt “kvalitet”, så nu hade vi tydliga direktiv att “lyssna in marknaden”. En klar majoritet av de förslag vi fick in gick i samma anda som listan ovan: luftiga och fina ord utan den minsta ledning till hur vi skulle kravställa eller följa upp. Vissa saker var dessutom sådana saker som helt klart stred mot LOU eftersom det som skulle utvärderades saknade tydlig koppling till kontraktsföremålet, var omöjligt att kvantifiera, eller helt enkelt saknade egentlige värde för oss (som till exempel att leverantören i andra sammanhang premierade miljövänlig tillverkning, certifierad tillverkning av träråvara, bara köpte svenskt eller nordiskt, med mera). Ibland är det vår sida som inte kan marknaden och dess förutsättningar. Men ibland är marknaden så frikopplad från vår verklighet att det är skrämmande, som i det här fallet. En undrar ju vad det hade kostat för dem att bara kort stämma av de här förslagen med en advokat eller upphandlingskonsult och be hen ta fram tydliga skrivningar som kunde omsättas till krav, istället för som nu: enkla och fina slagord som A L D R I G hade platsat som krav i ett förfrågningsunderlag.