För en och en halv månad sedan presenterade Konkurrensverket förslag som ska det enklare att säga nej till misstänkt låga anbud.
Regeringen vill att de nya reglerna ska gälla från den 1 juli nästa år och skickar nu ut förslagen på remiss. Sista dag att svara är den 27 februari 2026.
– Inte en enda skattekrona ska hamna i fickan på gängkriminella. Nu tar vi vidare förslagen för att stänga ute kriminella och oseriösa aktörer från offentliga upphandlingar, säger civilminister Erik Slottner i ett pressmeddelande.
Detta föreslås:
- Alla anbud som är mer än 30 procent lägre än genomsnittspriset ska granskas.
- Det ska bli tydligare vem som ansvarar för vad när det gäller att granska låga anbud.
- Upphandlande aktör ansvarar för att bedöma om ett anbud är onormalt lågt.
- Leverantören ansvarar för att förklara hur de kan leverera trots det låga priset.
- Upphandlande organisationer ska alltid säga nej till anbud som är onormalt låga. Det har tidigare inte alltid varit obligatoriskt.
- Upphandlingsmyndigheten ska få i uppdrag att ta fram ett praktiskt stöd till upphandlande organisationer kring onormalt låga anbud.
Förslaget innebär inte egentligen att det blir enklare att förkasta onormalt låga anbud. Förslaget innebar enbart att upphandlare tvingas ifrågasätta fler låga anbud än idag. Förslaget tar inte tag i frågan att leverantörens förklaringar i princip aldrig kan ifrågasättas, eftersom det anses vara helt OK att gå med förlust om leverantören t.ex. anger att de vill komma in på en viss marknad, eller vill ha den upphandlande enheten som kund i sin portfölj.
Det här förslaget är ju helt verklighetsfrånvänt!
Problemet har inte varit att upphandlarna struntat i att ifrågasätta onormalt låga anbud, utan att Förvaltningsrätten godtar vilken motivering som helst från anbudsgivarna.
Så börja i rätt ände Slottner, se till att domstolarna inte är så naiva gällande anbudsgivarnas motivering kring deras onormalt låga anbud. Först då kan vi upphandlare börja förkasta oseriösa anbud!
Annars hade det ju varit trevligt med ordentliga verktyg så att vi slipper begära in en förklaring av onormalt lågt anbud som vi vet att vi måste godkänna oavsett med tanke på hur praxis utvecklats.
Ge oss möjlighet och förtroende att arbeta med exempelvis golvpriser eller intervall för prissättning.
Förslaget är i praktiken ingen skillnad mot idag och ingen hjälp i arbetet mot att stävja onormalt låga anbud och osund konkurrens.
Ge myndigheter rätten att förkasta anbud som ligger under självkostnadspriser.
När leverantörer lämnar orimligt låga anbud – ofta till och med under vad tjänsten faktiskt kostar att utföra – skapar det en marknad där seriösa aktörer slås ut. Det leder till osund priskonkurrens, pressade arbetsvillkor, sämre kvalitet, merjobb för upphandlande myndighet och i längden ökade kostnader för samhället när avtalen inte kan fullföljas på ett hållbart sätt.
Om vi vill komma åt problematiken med extremt låga anbud måste upphandlande myndigheter få rätten att ställa tydligare krav på lämnade anbudspriser. Anbudsgivare som lämnar låga anbud bör vara skyldiga att redovisa alla kostnadsposter, inklusive:
– personalkostnader
– material och drift
– overhead
– rimlig vinstmarginal
Dessa kostnader ska rymmas inom lämnade anbudspriser.
Därtill bör myndigheterna kräva att anbudsgivarna kan visa att löner och arbetsvillkor motsvarar svenska kollektivavtal eller åtminstone ligger på motsvarande nivåer. Detta förhindrar lönedumpning och säkerställer att seriösa företag inte straffas av aktörer som räknar hem uppdrag genom att tumma på personalens villkor.
Genom att konsekvent förkasta anbud som uppenbart ligger under självkostnad skapas en mer rättvis och hållbar konkurrenssituation. Det ger också ett tydligt incitament för leverantörerna att lämna realistiska och genomarbetade anbud, vilket på sikt höjer kvaliteten i våra offentliga tjänster.
Det är dags att sluta acceptera orimligt låga anbud och börja värna långsiktig kvalitet och schyssta villkor i offentlig sektor.
Det är även dags att börja ställa krav på politiker som lägger orimligt mycket resurser på att ta fram förslag på åtgärder som är både tandlösa och ej tydliggörande.
Detta förslag kommer inte göra skillnad. För mig som anbudsgivare hade jag gärna sett att det också gick att förkastas på låga priser. Men jag vet ju att det idag blir godkänt vid ifrågasättande av låga priser. Det är inte en bra situation att vara i, för det bidrar till att priserna måste pressas…och pressas. Det är orimligt.
Problemet är inte låga anbud, problemet är dålig kravställning och inkompetena upphandlare.
“Alla anbud som är mer än 30 procent lägre än genomsnittspriset ska granskas.” Detta visar på hur dålig förståelse för matematik som man har. I en prispressat område som t.ex. städning etc är 30% extremt mycket; 5% under snittet skulle vara nog för att reagera, medan för andra upphandlingar där en aktör har 50% marginal så kan 30% vara i det närmaste försumbart. Om två aktörer lämnar låga priser är det helt acceptabelt. Varken upphandlare eller skribenter för upphandling 24 verkar ha någon djupare förståelse för varför absoluta procenttal är direkt korkat.
Detta för tankarna till Caremas äldreboenden där man förfasade sig över att det bara var “x anställda på plats på nattpassen”; det man glömde skriva då var att man inte hade kravställt att det skulle vara fler än x.
Då SLL upphandlade stödstrumpor till ockerpriser och senare var tvungna att köpa ut OneMed för att avsluta avtalet tidigare till en kostnad av 400 miljoner var det OneMed som hade betett sig illa; att man hande valt en utvärderingsmodell som var extremt bristfällig, som möjliggjorde det och rentav uppmuntrade sådan prissättning nämndes inte överhuvudtaget.
Regioner, kommuner och myndigheter är ofta dåliga på 3 saker
– Förstå sina egna behov
– Kravställa behoven på ett heltäckande sätt
– Utvärdera anbudet på ett matematiskt vettigt sätt
Oftast är upphandlarna helt enkelt dåliga på att sätta, och följa upp, relevanta SLA:er.
Öka kompetensen hos upphandlarna, så kommer problemet att reduceras.