De senaste årens ändringar i EU-direktivet och i lagstiftningen om offentlig upphandling öppnar för stora möjligheter att använda upphandling som ett verktyg för att påverka både miljö, arbetsliv och samhälle till det bättre.
Det är mycket glädjande att politiker på alla nivåer, trots en del olika uppfattningar i detaljfrågor, är överens om att de enorma belopp som årligen upphandlas ska användas på ett sätt som främjar hållbarhet.
Offentlig upphandling är redan från början ett komplicerat område där många olika sakkunskaper krävs, där regelverket är komplicerat och där stora belopp ofta står på spel.
De nya reglerna har tillfört ytterligare dimensioner att ta hänsyn till, bland annat kunskap om arbetsvillkor och miljökrav. Dessutom har lagtexten skärpts så att upphandlaren i vissa fall får en utredningsskyldighet, till exempel vid onormalt låga anbud.
I en rapport från 2013, ”Upphandla eller följa upp?”, konstaterade Vision att redan med de gamla reglerna fanns det ofta brister i upphandlarnas förutsättningar: De strategiska frågorna prioriteras inte tillräckligt högt, det ges inte tillräckligt utrymme för uppföljning och utvärdering, det upplevs ofta att politiskt stöd saknas och att det inte satsas tillräckligt på kompetens.
Senare, i samband med lagstiftningsarbetet, har Vision flera gånger framhållit upphandlarnas nyckelroll – om reglerna ska få genomslag krävs det goda förutsättningar för att göra ett bra jobb och att följa upp de upphandlingar som gjorts.
I sin kommunikation ”Making Public Procurement work in and for Europe” (3 oktober 2017) uttrycker EU-kommissionen sin frustration över att de stora förhoppningar som kom med 2014 års upphandlingsdirektiv går alldeles för trögt att förverkliga.
Exempelvis är fortfarande lägsta pris det avgörande kriteriet i 55 procent av upphandlingarna inom EU, trots de uttalade ambitionerna att i större utsträckning använda andra urvalskriterier, exempelvis kvalitets-, miljö- eller arbetsrättsliga krav.
Nyckeln för att kunna utnyttja den fulla potentialen i offentlig upphandling är de personer som faktiskt ska göra jobbet. Tillsammans med ovan nämnda kommunikation utfärdade kommissionen därför en rekommendation ”Building an architecture for the professionalisation of public procurement” där man tydligt talar om vikten av att satsa på och utveckla rollen som offentlig upphandlare och att vara en attraktiv arbetsgivare som lockar till sig och behåller viktig kompetens.
I rekommendationen ges en rad konkreta åtgärdsförslag, som exempelvis att erbjuda en bra introducerande utbildning och systematisk kompetensutveckling. Andra åtgärder är att se till att det finns goda karriärmöjligheter, tydliga karriärvägar och andra former av motiverande faktorer.
Kommissionen vill även att staterna uppmuntrar initiativ för att utveckla bra it-stöd för offentlig upphandling och dessutom understryks att det är viktigt att det strategiska arbetet utvecklas i samarbete med den politiska nivån och att upphandlarna känner ett tydligt stöd därifrån.
EU-kommissionen vill att medlemsländerna ska rapportera tillbaka vad man gör för att stärka upphandlarnas profession. Vision ser med spänning fram emot vilka initiativ som kommer att tas i Sverige. Och givetvis vill vi, som fackförbund för många av de som upphandlar i landsting, kommuner och kommunala bolag, vara en samtalspart i alla dessa frågor.
Mikael Ruukel
jurist/internationell sekreterare
Patricia Widergren
välfärdspolitisk strateg
Vision
