Bestämmelsen om förlängd avtalsspärr under handläggningen i förvaltningsrätten utgör en av grundstenarna i upphandlingslagstiftningen. Upphandlande myndighet är under denna tid förhindrad att teckna avtal och att avtalsspärren förlängs är en förutsättning för att möjliggöra en överprövning.
Det är inte ovanligt att en upphandling innehåller flera olika avtalsområden och att enbart ett av dessa blir föremål för överprövning. Frågan uppkommer då om myndigheten kan ingå avtal i de delar av upphandlingen som inte ska prövas eller om samtliga delområden måste förbli vilande under överprövningsprocessen.
Rätten har förvisso möjlighet att besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla. Om ansökan om överprövning endast avser vissa delar av upphandlingen är dock den första frågan om den förlängda avtalsspärren över huvud taget ska gälla hela upphandlingen eller endast de delar som omfattas av ansökan om överprövning.
Trots sin påtagliga praktiska betydelse ger bestämmelserna i LOU ingen vägledning för hur frågan ska hanteras och inte heller diskuteras den i förarbetena till lagstiftningen. Ett alternativ, med visst stöd i både praxis och doktrin, är att den förlängda avtalsspärren endast bör omfattar de delar som omfattas av ansökan om överprövning (se bland annat Kammarrätten i Stockholms dom i mål nummer 8953-12 och däri refererad litteratur).
Att begränsa den förlängda avtalsspärrens omfattning med hänsyn till omfattningen av ansökan om överprövning är dock inte en självklar tolkning och det finns även exempel på att det inte har ansetts möjligt (se Kammarrätten i Sundsvalls dom i mål nummer 255-18).
Till detta kommer att domstolen också har möjlighet att upphäva en förlängd avtalsspärr om ett visst delområde förvisso omfattas av avtalsspärren men där det inte finns skäl att upprätthålla den. För domstolen kompliceras dock det hela av att om någon avtalsspärr aldrig har gällt i de delar som inte omfattas av ansökan om överprövning så ska yrkandet om att upphäva avtalsspärren avvisas.
Kammarrätten i Jönköping kom under sommaren med två avgöranden (mål nummer 2153-18 och 2154-18). Domstolen beslutade i målen att upphäva den förlängda avtalsspärren för tre produktgrupper som ingick i upphandlingen. Upphandlingen var uppdelad i olika produktgrupper som skulle utvärderas separat och där en leverantör skulle antas för respektive produktgrupp. Två olika leverantörer hade ansökt om överprövning men de aktuella produktgrupperna omfattades inte av någon av dessa leverantörers ansökningar.
Det fanns inte heller några ytterligare mål hos förvaltningsrätten avseende den aktuella upphandlingen och fristen för att komma in med en ansökan om överprövning hade löpt ut.
Domstolen tyckte att det varken kunde anses rimligt eller proportionerligt att låta den förlängda avtalsspärren gälla för de produktgrupper som inte omfattades av överprövningar och biföll yrkandet om upphävande av förlängd avtalsspärr i dessa delar.
En upphandlande myndighet som är tveksam till om alla delar av en upphandling omfattas av den förlängda avtalsspärren kan alltså framställa ett yrkande om att den ska upphävas.
På så vis bollar myndigheten över frågan till domstolen och får ett svar på om avtal kan ingås eller inte.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer