Upphandlingslandslaget tycker till om 2017

För att ta tempen på upphandlingssverige har vi frågat tio av de fjorton medlemmarna i Upphandlingslandslaget vad de ser fram emot under 2017. Med tanke på att nya upphandlingslagarna är på plats, minus en delmängd som inte räckte hela vägen i regeringens proposition, så finns det stora möjligheter att jobba på nya sätt framöver.

Så vad ser då Upphandlingslandslaget framför sig under 2017?

Emma Breheim, inköpschef i Luleå kommun och ordförande i SOI

Möjligheterna med nya lagarna är att kunna tillämpa nya upphandlingsförfaranden i större utsträckning. Vi har större möjligheter till förhandling samt att möjligheter att utesluta leverantörer som inte levererat tidigare eller som lämnat onormalt låga anbud. Det öppnar upp möjligheter för en sundare konkurrens. Mest problematisk med nya lagarna blir att kontrollera leverantörerna utifrån de lagförslag som finns gällande brottslighet, terrorism och så vidare. Vissa saker är otydliga vilket gör att vi måste vänta på praxis för att veta vad som är rätt och fel. Det är svårt att förstå hur det ska fungera i praktiken.

Mikael Blomberg, upphandlings- och inköpschef Södertörn

– Jag ser med spänning fram emot att ta del av alla positiva effekter och bättre offentliga affärer som kommer med tillämpningen av nya LOU. Jag väntar även med spänning på när lagstiftning för privata näringslivets inköpsverksamhet införs eftersom det måste vara svårt för dem att i dagsläget göra bra och hållbara affärer.

Eva-Lotta Löwstedt Lundell, vd SKL Kommentus

– Jag väljer att starta året med att lyfta fram de positiva delarna med den nya lagstiftningen, bristerna kommer vi sannolikt få höra mycket mer om. Jag ser fram emot att få följa och lära av vår första upphandling av ett dynamiskt inköpssystem som just nu ligger i startgroparna. SKL Kommentus Inköpscentral kommer att upphandla bränslepellets genom denna nya upphandlingsform. Kanske blir vi först ut i Sverige!

Mer generellt hoppas jag att vårt upphandlingslandskap fortsätter att utvecklas och förnyas genomatt nya idéer och metoder testas, dialog- och samverkansformer med våra leverantörer förbättras och att offentlig sektor får starkt förtroende och genomslag för de affärer vi genomför under året.

Stefan Holm, näringspolitisk expert Almega

– Nu när lagarna är implementerade vill jag gärna slippa en diskussion om lagarnas innehåll och stället få ett öppet samtal om hur de offentliga affärerna kan utvecklas på ett bra sätt.

Hur kan dialogen fungera bättre? Hur blir det fler leverantörer som lägger anbud? Hur kan förhandling, innovationer och funktionsupphandling bli mer vanligt?

Lill Sandberg, inköpschef Sollentuna kommun

– 2017 ser jag fram emot som ett spännande år med många nya utmaningar. Den största utmaningen blir att praktiskt implementera de nya lagstiftningarna. Det finns många just praktiska oklarheter.

Ett exempel på en ändring som jag tror många upphandlare funderar kring just nu är hur vi som upphandlare praktiskt ska hantera kravet på att ta in utdrag från belastningsregistret innan tilldelning av kontrakt.

Magnus Josephson, affärskonsult inom offentlig sektor

– Jag ser fram emot att offentlig sektor börjar upphandla mer resultatinriktat, exempelvis att köpa på lägst LCC, bästa funktion eller partneringlösningar där leverantörerna tävlar mer om förmågan att leverera rätt resultat istället för att jaga lägsta pris.

Det kommer dock bara att ske om offentlig sektor börja mäta framgång på nya sätt samt och om budgetarna mellan olika områden slås ihop. Det skapas inte några synergier om inköpen görs på lägsta pris.

Erik Olsson, advokat och partner Advokatfirman Kahn Pedersen

– Jag ser framförallt fram emot möjligheten för myndigheter att dela upp kontraktstilldelning mellan leverantörer enligt 4 kap. 15 och 16 §§ LOU. Förutom att detta kan bidra till att bevara konkurrens över tid på så sätt att man undviker en situation där endast en vinnare får hela affären, så tror jag också att det kan hjälpa till att hålla nere antalet överprövningar.

Den omständighet som enligt min erfarenhet är allra mest processdrivande att en upphandling är så stor och viktig att den inte går att förlora. I sådana fall känner sig förlorande leverantörer i princip tvungna att överpröva för att rädda den egna organisationen. Myndigheter kan motverka detta genom att dela upp tilldelningen enligt de nya bestämmelserna och se till att även de leverantörer som kanske kommit på andra eller tredje plats får någon del av kakan. Jag tror att detta hade haft en väldigt positiv effekt på överprövningsbenägenheten.

Johan Lundvall, vd Colligio

– Jag ser fram mot ett 2017 när upphandlingssverige äntligen har en fastslagen lagstiftning att utgå ifrån. Inte för att jag egentligen anser att den nya lagstiftningen vare sig är så annorlunda mot den tidigare eller kanske inte ens bättre i alla förändrade delar. Däremot för att vi upphandlare behöver veta vad för regelverk som gäller. Jag hoppas också att det innebär att fler inom upphandlingssverige ser till att kompetensutveckla sig, då många har väntat med detta till den nya upphandlingslagstiftningen trätt i kraft. Stort fokus på kompetensutveckling är något jag hoppas den nya lagstiftningen ger krut till. I grunden är det dock olyckligt att den nya upphandlingslagstiftningen i flera delar blivit mer komplicerad, då i princip all utredning och öppen diskussion inför de nya lagarna haft en kraftig fokus på förenkling för upphandlare och leverantörer. Jag hoppas dock att jag har fel och att de flesta upphandlare samt leverantörer kommer anse att vi fått en tydligare och mer lättförståelig upphandlingslagstiftning.

Eva Ternegren, Coompanion

– Jag tycker om intentionen att offentlig upphandling får ännu tydligare möjligheter att verka för ekologisk och social hållbarhet. Ett intressant inslag i lagstiftningen är att myndigheterna ska ta hänsyn till tjänstens hela livscykel till exempel i miljöhänseende. Att sociala företag och andra liknande verksamheter i ökad utsträckning kan leverera i offentlig upphandling genom reserverade kontrakt är också positivt. Genom att de upphandlande enheterna måste motivera varför en upphandling inte ska delas upp så skapas förhoppningsvis större utrymme för mindre företag.

Slutligen ser jag fram emot att vi har större möjligheter att avvisa onormalt låga anbud och är nyfiken på hur möjligheten till innovationsupphandlingar kommer att användas.

Ellen Hausel Heldahl, projektledare och jurist Svenskt Näringsliv

– De största förändringarna som jag hoppas på finns inte reglerade i de nya bestämmelserna. Jag tycker att det är viktigt att ledande politiker och tjänstemän ser upphandlingsfunktionen som ett strategiskt verktyg för att tillgodose myndighetens och i slutändan medborgarnas behov på bästa sätt. Att arbeta mer med intern och extern dialog, funktionskrav och uppföljning är en del av detta och att ange färre ogenomtänkta ska-krav i upphandlingsdokumenten.

En av de stora utmaningarna som vi står inför är den bristande konkurrensen på upphandlingsmarknaden. Sverige ligger i topp i EU:s statistik över länder med få anbudsgivare. Hela 12 % av alla upphandlingar över tröskelvärdet får bara en anbudsgivare. Det vanligaste antal anbud i en upphandling är endast två stycken. Detta är allvarligt eftersom det sannolikt leder till dyrare produkter samt sämre kvalitet och innovationskraft. Jag hoppas också att upphandlande myndigheter (och enheter) använder sig av de möjligheter som ges i de nya lagarna, t.ex. möjligheterna till förhandling som ökar i LOU, innovationspartnerskap och dynamiska inköpssystem.

Kommentera gärna i kommentarsfältet vad du ser fram emot (eller inte)?